Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 2 aug. 1941 - En schweizisk industrimans ord till försäljningsingenjörer, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 31 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 2 AUG.
ÅRG. 71 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 1
INNEHÅLL: En schweizisk industrimans ord till försäljningsingenjörer. ■— Smörjningsrationalisering och
smörjmedelsransonering. Några erfarenheter från Höganäsbolaget. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska
föreningar. — Problemhörnan.
En schweizisk industrimans ord till
försäljningsingenjörer.
Nedanstående anförande har hållits av
delegeraden i A.-G. Brown, Boveri & Co:s
förvaltningsutskott dr Max Schiesser i
samband med en instruktionskurs för
försäljningsingenjörer inom nämnda företag.
Talet, som är författat av Emil Oesch och
återgivet i "Chronique suisse de
1’électri-cité", vittnar om en så överlägsen facklig
och mänsklig uppfattning i
försäljningsfrågor, att även denna tidskrifts läsare
torde ha intresse av att taga del därav.
Red.
Då jag nu går att delge eder mina erfarenheter
beträffande försäljningsarbetet, så stöder jag mig
på mitt eget något brokiga förflutna. Innan jag
uppnådde min nuvarande ställning, hade jag varit
hantlangare, smed, montör, konstruktör osv. Jag har fått
lära mig, att intet arbete får vara för litet och intet
för stort, och att varje arbete, även om det synes
aldrig så anspråkslöst, kan göras intressant, om man
lägger an på att förbättra det.
Jag har också lärt mig, att man på varje
arbetsplats alltid finner något nyttigt arbete, till och med
om man ej genast får något sådant sig tilldelat. Men
i synnerhet har jag lärt mig, att studiet av
människan, mig själv och andra, är den svåraste men
samtidigt också den intressantaste uppgift som man
kan ställas inför.
Om också allt som jag kommer att säga eder endast
är självklara, banala sanningar, så är det ändock
påfallande, hur litet man i allmänhet beaktar dem, ja,
ständigt förbiser dem. Alltför ofta bryter man själv
mot dessa sanningar, trots att man tror sig vara
väluppfostrad. Den egna fostran upphör aldrig.
Och nu kommer jag till vad jag egentligen vill
säga med mitt korta anförande: Yad är det som leder
till framgång? Där krafternas fria spel härskar,
oberoende av vetande och kunnande, där är alldeles
säkert en sak utslagsgivande: personlighetens väsen.
Om jag med denna korta sats slår sönder en illusion
för eder, så gör det mig verkligen ont. Men för mig
är det ett bestående faktum.
I eder tekniska utbildning ha ni utan tvivel erhållit
ett utomordentligt verktyg. Över detta verktyg, som
ni ständigt måste skärpa, få ni ej yvas, om ni vilja
ha framgång. Ni böra endast vara tacksamma
därför. Det finns knappast något dummare än att med
stolthet börja ett arbete. Stolthet är alltid något
åtskiljande, upplösande, ej sammanhållande.
Vetande och kunnande utgöra alltså endast en viss
del av personligheten — för mig en nödvändig
förutsättning. Enligt min åsikt hör till en fulländad
personlighet en mängd viktiga egenskaper.
Till en stark personlighet hör i främsta rummet en
fast karaktär, en stark ansvarskänsla, sund, saklig
omdömesförmåga och snabb, säker beslutkraft; vidare
aldrig slappnande initiativ, seg arbetsvilja,
verklighetssinne, affärsmässigt, ekonomiskt tänkande,
förmåga att arbeta, planera och förutse systematiskt,
härtill människokännedom och människokärlek samt
en utpräglad vilja till samarbete. Varje normalt
utrustad människa har alla dessa egenskaper. Den ena
mer, den andra mindre starkt utvecklade, och det
gäller att fostra de svaga till starka och göra de
starka ännu starkare. Jag fordrar alltså oerhört
mycket. Men detta är nödvändigt för framgång.
Rannsaka nu ärligt edra hjärtan och njurar
beträffande de fordrade egenskaperna. Där ni upptäcka
svagheter, måste ni med seg vilja taga itu med eder
egen fostran. Endast detta kan hjälpa eder!
Jag kan försäkra er, att det ej finns något mera
tillfredsställande än att arbeta på sin egen
fullkomning. Det är det skönaste och därtill det svåraste.
Liksom i fråga om allt annat komma ni att uppnå
målet endast om ni åter och återigen begrunda detta
och dra klara slutsatser av edra framgångar och
misslyckanden.
Av en fast karaktär fordras i första hand absolut
pålitlighet. Utan denna egenskap är samarbete
omöjligt. Denna pålitlighet måste ådagaläggas i alla
riktningar. Mot överordnade, mot medarbetare, mot
underordnade. Hur många gånger måste vi icke
konstatera, att man t. e. söker utplåna eller dölja gjorda
fel. Ofta sker kanske detta alldeles omedvetet. Att
dölja begångna fel är en mycket farlig svaghet. Att
tillstå ett fel är alltid ett tecken på styrka. Endast
därigenom kan det avlägsnas för alltid. Utan att
vilja giva fribrev för alla fel skulle jag vilja säga, att
den som ej gör några fel, den är säkert ej
initiativ-kraftig, ej av en skapande natur. Man får ej bara
16 aug. 1941
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
