Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 16 aug. 1941 - Den svenska krishushållningen stabiliseras, av Rudolf Meidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Antal sysselsatta arbetare i olika industrigrupper
1939—1941.
året — mars 1940 till mars 1941 — en betydande
nedgång, nämligen med 17 proc. Denna nedgång skiljer
sig emellertid avsevärt från nedgången under en
"normal" depression där outnyttjad
produktionskapacitet i regel är det utmärkande draget. I
konjunkturrapporten göres ett intressant försök att
dela upp industrin i olika grupper med avseende på
deras grad av utnyttjad produktionskapacitet (mätt
i antalet sysselsatta arbetare) och att följa
utvecklingen inom dessa delgrupper. Denna
sammanställning belyses i fig. 1.
Den första gruppen utgöres av industrier där
antalet sysselsatta arbetare ökats under krisen. I
denna grupp, som år 1939 sysselsatte 32 proc. av
industrins totala arbetareantal, gjorde sig ingen
råvarubrist gällande våren 1941 utan produktionen
begränsades snarare av tillgången på industriell kapacitet
och på kvalificerad arbetskraft. Till denna grupp
höra bl. a. järnindustrin, verkstadsindustrin, vidare
kolgruvorna, sprängämnesfabrikerna och en stor del
av den kemisk-tekniska industrin.
Inom en annan, nästan lika stor grupp av
industrier, där år 1939 29 proc. av industrins
arbetareantal haft sysselsättning, har kapaciteten inte helt
kunnat utnyttjas på grund av råvarubrist.
Minskningen av sysselsättningen sedan mars 1939 har
emellertid tack vare olika åtgärder blott utgjort 9
proc., men förkortning av arbetstid ha förekommit
i avsevärd omfattning. Gruppen omfattar främst de
mekaniska industrier, som förbruka andra råvaror än
järn, gummivaruindustrin samt viss kemisk-teknisk
industri.
Inom övriga delar av industrin ha
produktionsmöjligheterna inte varit fullt utnyttjade.
Skogsindustrierna och stenindustrin ha sedan krigsutbrottet att
kämpa med stora avsättningssvårigheter, men även
vissa hemmamarknadsindustrier (bl. a.
byggnadsämnesindustrin och den grafiska industrin) fingo sina
avsättningsmöjligheter minskade genom krisen.
Nedgången i sysselsättningen har inom denna grupp
sedan våren 1939 utgjort omkr. 23 proc.
Av dessa siffror framgår att utrymmet för en fri
konjunkturutveckling på kortare sikt är begränsad
till en mindre sektor av industrin. Av största vikt i
detta sammanhang är att verkstadsindustrins
kapacitet är i hög grad utnyttjad, vilket i sin tur fördröjer
igångsättandet av ny råvaruproduktion.
Omläggningen av den svenska industriproduktionen blir en
lång och mödosam affär.
I konjunkturrapporten erinras om att man bör ha
dessa omständigheter i minnet då man söker bedöma
den statliga pris- och skattepolitikens inverkan på
industriproduktionen. Eftersom den industriella
kapaciteten på många områden varit begränsad till följd
av knapphet på råvaror och yrkeskunnig arbetskraft
äro även möjligheterna att genom dylika åtgärder
öka produktionen mindre än man allmänt synes
föreställa sig. Det torde vara åtgärder av annat slag än
prisstegringar och en lätt skattepolitik, som äro
aktuella i den rådande situationen.
I rapporten lämnas även en del uppgifter om
krigs-materielproduktionens utveckling. Redan under den
gångna vintern började på ett flertal områden en
omställning tillbaka mot en civil inriktning av
produktionen. Detta gäller i synnerhet inom
beklädnadsindustrierna. Några siffror kunna belysa denna
utveckling. Inom trikåindustrin har garnförbrukningen för
militära ändamål nedgått från 48 proc. under juli
månad 1940 till endast 15 proc. i början av innevarande
år. Vid ylleväverierna har den militära
förbrukningens andel samtidigt sjunkit från 45 proc. till 19
proc. Även inom metallindustrin har produktionen
av krigsmaterial successivt nedgått. I det stora hela
kan sålunda konstateras att den "snedbelastning"
som åstadkoms, då upprustningen plötsligen ställde
mycket stora krav på den svenska industriella
produktionsapparaten, mildrats avsevärt under senare
tid.
Även på arbetsmarknaden kan läget under det
senaste halvåret sägas ha varit stabiliserat. En fortsatt
överflyttning av arbetskraft har ägt rum från
sammankrympta till expanderande
sysselsättningsområden, i synnerhet i samband med den ökade
vedproduktionen. Sysselsättningen har givetvis även
påverkats av växlingarna i inkallelsernas omfattning.
Arbetsmarknadsläget som helhet betecknas dock
under ifrågavarande period som i huvudsak oförändrat.
Det konstateras emellertid att överflyttningen av
arbetskraften till exempelvis vedavverkning, kolning
och transport av ersättningsbränslen blott
ofullständigt redovisas i statistiken. Tillgången på diverse
arbeten av mera tillfällig art har varit betydande men
redovisningen av dylika arbeten i
sysselsättningsstatistiken är mycket bristfällig. De följande siffrorna
över sysselsättningens utveckling under första
avspärrningsåret ge följaktligen en något för ogynnsam
bild av läget på arbetsmarknaden.
Totalsiffran för sysselsättningen var praktiskt
taget densamma vid avspärrningsårets början och slut.
Men bakom denna stabilitet för totala
sysselsättningen dölja sig som synes stora olikheter för de enskilda
industrigrupperna. Nedgången var avsevärd inom
den kemisk-tekniska industrin, inom textil- och
beklädnadsindustrin samt läder-, hår- och gummivaru-
338
23 aug. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
