Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 13 sept. 1941 - Lufttemperatur och värmestrålning vid »behaglig rumstemperatur», av C. H. Johansson och B. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
p-0 tj-tp-l
rummets värmeapparacer
blir omvänt proportionell
med rummets sammanlagda
väggyta (i väggytan
inbegripas golv och tak).
b. s1p»l. Detta
villkor kan visserligen icke
realiseras (jfr fig. 3) men
är av intresse, då det visar
tendensen vid stora
^-värden. (Ekv. (9) ger
q= 1,7 («i- «.)* +
1.0 i.
Fig. 1. Den för
"normaltillståndet" erforderliga
rumstemperaturen som
funktion av
klädedräktens emissionskoefficient
vid olika p-värden.
Fig. 2. Den för
"normaltillståndet" erforderliga
lufttemperaturen (to) som
funktion av
klädedräktens emissionskoefficient
(£i) vid olika
väggtemperatur (ts).
+ pCs(T t1
-77)-
A
(9b)
o a ^ 1 s
Fig. 3. p = — • — som
fä
funktion av förhållandet
mellan personernas yta
och väggytans.
Po = Ao
’{5,8.
I t
helt små utrymmen, såsom tält, kabiner å båtar o. d.
äro invändigt beklädda med aluminium. Samma
resultat kan uppnås med hjälp av aluminiumskärmar.
Om de exempelvis anbringas omkring en sovplats eller
omkring ett skrivbord, bör man kunna uppnå
p s= 2 à 3.
Av figurerna framgår att
lufttemperaturen kan hållas
avsevärt lägre än normalt, om
klädernas emissionsförmåga
för värmestrålning minskas. (Fig. 1 och 2.) Inverkan
är ju större desto lägre väggarnas temperatur är.
(Fig. 2.) Så skulle exempelvis i ett rum med normala
strålningsegenskaper (p Sä 0) och väggar, som äro
något kallare än luften, en lufttemperatur av 12 à 13°C
kännas "behaglig" för en person som vore klädd i en
kåpa av aluminiumfolier. Med en dylik klädsel
inverkar väggarnas temperatur jämförelsevis
obetydligt. Med normala kläder :— 0,8) stiger däremot
den erforderliga lufttemperaturen märkbart med
avtagande väggtemperatur. Detta innebär, att man
exempelvis i ett hörnrum i översta våningen har
behov av märkbart högre lufttemperatur än i ett rum,
där endast en mindre del av väggar och tak äro
ytterväggar eller ytor, som gränsa mot ouppvärmda
utrymmen. Den "behagliga lufttemperaturen" kan
också minskas genom en ökning av väggytornas
reflexionsförmåga. Den minskning som utan
värme-strålande apparater kan uppnås på denna väg uppgår
dock endast till ett par grader. Åtgärder av detta
slag ha därför sin huvudsakliga betydelse i
förbindelse med strålande värmekällor.
4. Lokaler med värmestrålande apparater.
Vid lokaler med värmestrålande apparater
uppställer sig frågan, hur stor del av den emitterade
strålningseffekten tillgodogöres av personerna i
rummet-För att besvara denna är det lämpligt att först se
på två gränsfall.
a. p << 1. Detta villkor är med god
tillnärmelse giltigt i vanliga rum (jfr fig. 3). Ekv. (9) ger
i (9a)
Ekv. (9 a) visar, att den indirekta instrålningen från
Ekv. (9 b) visar, att den
indirekta strålningen från rummets värmeapparater
är omvänt proportionell mot den sammanlagda ytan
hos personerna i rummet. Resultatet ger uttryck åt
det självklara faktum, att om hela värmestrålningen
kommer personerna i rummet till godo, kan var ocii
en av dem tillgodogöra sig högst P„: n, där n är
antalet personer.
Vid en undersökning av området mellan dessa
gränsfall kan man med fördel skriva ekv. (9) under
formen.
10~8 (jyt.
TV)
l,16li +
■1,7 {h — t0)l}\ (10)
i)
I ekv. 10 är P2 den strålningseffekt som rummets
värmekällor måste avge för att "behaglig
rumstemperatur" skall vara förhanden. Konstanterna i ekv.
(10) äro valda så, att P2 erhålles i watt.
I det speciella fallet att
q—1,7 ifi - t0y = o
(ii)
avges kroppens totala värmeeffekt genom konvektion
och qs — 0. P2 är då oberoende av e1 och Av Med
q 50 kcal/in2tim och t1 = 25°C svarar ekv. (11) mot
t0 = 10°C. Om t0 > 10°C blir vänstra ledet i ekv.
(11) positivt. I så fall blir P2 desto mindre ju mindre
värde fj har, dvs. klädernas emissionsförmåga bör
vara liten. Omvänt bör den vara så stor som möjligt
om t0 < 10°C.
Den numeriska behandlingen av ekvation 10 kan
bekvämt utföras med hjälp av nomogrammet i
q = 1,7 (t, — *.)* + £! C, (2V
■T,1)-
£>3
- fi! — .
Fig. 4. Arbetsnomogram ur vilket den erforderliga
strålningseffekten kan avläsas vid olika betingelser hos rummet.
13 sept. 1941
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
