Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 13 sept. 1941 - Lufttemperatur och värmestrålning vid »behaglig rumstemperatur», av C. H. Johansson och B. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
fig. 4, som ger en allmän bild av ekvationen.
Nomogrammet är även användbart, om klädernas
yttemperatur, beräknad enligt ekv. (1 a), icke skulle vara
25°C. Man behöver endast i stället för t0 insätta
t’o =t„ + ih - 25)
och i stället för ts insätta
f, = *, + & —25)
I ovanstående ekvationer är tx klädernas enligt ekv.
(1 a) beräknade yttemperatur.
För att åskådliggöra nomogrammets användning
tänka vi oss, att fyra man (A1 — 8 m2) uppehålla sig
i ett litet rum med en väggyta (avser sammanlagda
ytan av väggar, golv och tak) av 40 m2 och
ytbehandlad så, att f3 = 0.12. Vi önska bestämma den
strålningseffekt som erfordras för att männen skola
befinna sig i "normaltillståndet" vid en
lufttemperatur av 14°C och en väggtemperatur av 12°C.
Kläderna antagas motsvara t1 = 25°C och ha sx — 0.8.
Man går in i nomogrammet vid f, = 0,8 och följer den
streckprickade linjen åt vänster till 0,8, nedåt till
t0 = 14°C, åt höger till = 12°C, uppåt till linjen
a—a. Från denna punkt är linjen dragen genom
• ~ 10 och avskär då på f2-linjen det sökta
&3
värdet, som i detta fall är ca 0.5 kW. Om väggytan
hade haft normala egenskaper, så att £„ varit
exempelvis 0.8 i stället för 0.2, bleve p 1=0,05 och A„–-=
° £>3
= 160. Man kan avläsa ur nomogrammet, att den
för "behaglig uppvärmning" erforderliga
strålnings-effekten i så fall uppgår till 6 kW. Det anförda
exemplet visar, att man genom lämplig ytbehandling
kan radikalt förbättra utnyttningen av
strålnings-värmet i ett rum.
För att exemplifiera nyttan av skärmar tänka vi
oss en invändigt aluminiumfolierad låda samt en
alu-niiniumfolierad skärm anbringade under ett skrivbord
resp. på skrivbordsstolen, så att den skrivandes ben
äro omgivna av aluminiumbeklädda ytor. I lådans
övre hörn anbringas två mot benen avskärmade
glödlampor. I detta fall är At Qè 0,5 nr, A3&à 2 m2 och
ss = 0,07. Detta motsvarar p — 3.3 och A3 • —= 0,15.
ßs
Vidare antages = 0,8. Om man exempelvis antar,
att t0— 10°C, uppgår den enligt ekv. (10)
(skalorna i fig. 4 äro icke avpassade för detta fall)
beräknade effekten trots den låga rumstemperaturen endast
till 13 watt, I praktiken kan man givetvis inte uppnå
en fullständig inskärmning av benen, och den
erforderliga effekten för normaltillståndet blir därför
större. Resultatet visar dock, att man genom en
kombination av skärmar och strålningskällor kan
uppnå en "behaglig värme" vid låg rumstemperatur
genom användning av strålningskällor med mycket
liten effekt.
Sammanfattning.
Villkoret för "behaglig kroppsvärme" är att
blodcirkulationen i kroppens hudskikt skall vara normal
(normaltillståndet).
Ur värmebesparingssynpunkt är det av särskilt
intresse, att personerna i ett rum kunna befinna sig i
normaltillståndet, ehuru rumstemperaturen (och där-
med byggnadens transmissionsförluster) hålles lägre
än normalt. Därvid avger kroppen mera värme än
normalt genom konvektion till den omgivande luften,
men denna ökning kan kompenseras genom en
motsvarande minskning av strålningsförlusten. Det synes
t, o. m. vara så, att uppvärmningen känns desto
angenämare ju större konvektionsförlusten är i
förhållande till strålningsförlusten.
En minskning av kroppens värmeförlust genom
strålning kan åstadkommas på två principiellt olika
sätt. En möjlighet är att minska utstrålningen från
kroppen genom användning av kläder, vilkas yta har
låg emissionskoefficient. Denna utväg synes av
tidningsnotiser att döma ha utnyttjats under den gångna
vintern i Köpenhamn. Man lär sålunda under den
svåraste bränslebristen ha utrustat exempelvis
skrivmaskinsflickor med aluminiumkåpor. Den andra
möjligheten är att göra instrålningen mot personerna i
rummet stor. Detta uppnås, om väggar och tak ha
hög reflexionskoefficient och
uppvärmningsanord-ningaina i lokalen avge värmestrålning.
Värmestrål-ningens andel i totala värmeavgivningen är beroende
av värmekällans art. För varmvattenelement är den
ungefär 15 %, för strålningskaminer 50 % eller mera.
medan den för kakelugnar och kaminer antager
värden mellan dessa gränser. Varmvattenelementens
utformande kan även vara av viss betydelse. Sålunda
kan man vänta, att konvektionen från ett modernt
element, som ju är relativt plant utan mellanrum
mellan sektionerna, är betydligt mindre än från de
gamla radiatortyperiia. Man kan hos de moderna
radiatorerna antaga ett strålningsutbyte av 30 %. I
lokaler, där väggar och tak ytbehandlats så att
reflexionsförmågan är hög, kan man med fördel
använda elektriska strålningskaminer. Om
instrålningen är stor, ha klädernas strålningsegenskaper mindre
betydelse. Skulle den vara så stor, att den per
tidsenhet absorberade energien är större än den
utstrålade, blir en hög emissionskoefficient hos kläderna
rent av fördelaktig.
Användningen av ytor med högsta möjliga
reflexionsförmåga för värmestrålning begränsas
givetvis starkt av estetiska, psykologiska och fysiologiska
faktorer. Ett vanligt bostadsrum torde bli minst sagt
otrivsamt, 0111 väggarna vore beklädda med
aluminiumfolier eller bestrukna med metallglänsande lack.
Möjligen skulle taket kunna ytbehandlas på detta sätt
utan att inverka alltför ofördelaktigt på
rumsinte-riörea.
För provisoriska åtgärder, som avse att vid
bränslebrist göra exempelvis en arbetsplats vid ett skrivbord
"behagligt ur värmesynpunkt", torde skärmar med
hög reflexionsförmåga i kombination med elektriska
glödlampor ge ett utomordentligt gott resultat. Den
erforderliga strålningseffekten är nämligen i detta
fall av storhetsordningen några tiotal watt.
Mellan vanlig värmeisolation och en värmeisolation
som baseras på en hög reflexionskoefficient hos
rummets ytor, föreligger den principiella skillnaden, att
den senare metoden kräver mycket liten tjocklek och
vikt och kan förbättras praktiskt taget utan
viktökning. Den är därför av särskilt stor betydelse virl
provisoriska och rörliga utrymmen. Inte minst bör
den mera än hittills beaktas vid militära
förläggningar i fält och inom marinen.
384
13 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
