Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1941 - Flottans fartygsanskaffningar och nykonstruktioner av fartyg, av Einar Wikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 38 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 20 SEPT.
ÅRG. 71 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 1
INNEHÅLL: Flottans fartygsanskaffningar och nykonstruktioner av fartyg, av ingenjör Einar Wikander.
— Bestämning av tyngdpunkten i fyrhörningar. — Litteratur. ■— Sammanträden.
Flottans fartygsanskaffningar och
nykonstruktioner av fartyg.
I efterföljande uppsats, som har den
bekante kännaren av sjökrigsmaterial
ingenjören Einar Wikander till författare
förekomma inga som helst sakuppgifter
rörande svenska krigsfartyg, som ej tidigare
varit från ansvarigt marint håll
publicerade. Det må erinras om att ingenjör
Wikander är 1913 inför dåvarande
försvarskommission på inbjudan höll ett
föredrag som ledde till ombyggnad av åtta
pansarfartyg enl. k. maj:ts proposition nr
156 1914, och att han något senare
framskaffade det s. k. Schichau-projektet, som
ledde till anslag för byggandet av pan7
sarskeppen Gustaf V och Drottning
Victoria.
Red.
I betraktande av de ofantliga summor som
krigsfartygen betinga samt av deras betydelse för landets
neutralitet och försvar, kan marinöverdirektör
Schoerners uppsats i Teknisk tidskrift av den 19 juli
1941, Skeppsbyggnadskonst, sid. 61 och följande,
omöjligen få passera oanmärkt.
Det är att beklaga att det tekniska meningsutbyte
rörande våra krigsfartyg, som synes oundgängligen
nödvändigt skall behöva ske offentligt, låt vara i en
teknisk facktidskrift. Då många års framställningar
och erinringar under hand emellertid endels lämnats
obeaktade, endels åtminstone ej synbarligen lett till
påtagliga resultat, finnes tyvärr ingen annan utväg.
Nu till marinöverdirektörens uppsats:
Jagarna.
Han meddelar först, att mer eller mindre
utarbetade förslag till en förbättrad typ av de stora
jagarna redan föreligga, varvid man antingen tänker
sig antalet 12 cm kanoner ökat från tre till fyra eller
en annan placering av den mellersta tolvan, så att
den skulle stå omedelbart för om den aktersta och
högre än denna.
Han hävdar emellertid, att det inte fanns någon
tanke på uppgörande av nya konstruktioner, då det
nu gällde att snabbt åstadkomma en förstärkning av
sjöförsvaret.
Han vet tydligen inte, att undertecknad redan år
1931 genom ett utförligt brev av 14 juni till
dåvarande chefen för marinförvaltningen fäst dennes
uppmärksamhet på betydelsen av att flytta denna
mellersta tolva akterut, så att man kan beskjuta en
förföljare med två tolvor i stället för med blott en.
Detta fel har senare observerats även från annat håll
samt ofta diskuterats och allsidigt erkänts inom
marinen.
Och dessutom hade det otvivelaktigt varit enklare
att omkonstruera de stora jagarna än att konstruera
en helt ny typ av kust jagare (sid. 67)!
I stället för denna nya 635 tons typ hade man ju
kunnat välja antingen den av honom själv med så
gott resultat förbättrade 638 tons Romulustypen eller
den norska Sleipner- respektive Tortypen på 590
respektive 662 ton, till vilka alla ritningarna voro
disponibla.
Det är f. ö. inte så svårt att flytta den mellersta
tolvan, som det ser ut, ty den härvid uppstående
viktökningen i aktern minskas genom att den aktra
tripp eltorpedtuben slopas eller flyttas till tolvans
nuvarande plats mellan skorstenarna.
Enligt "Vår flotta", 1935, sid. 113, diagram 2, väger
en 12 cm kanon "i däckslavettage med tillhörande
ammunition för flackbanepjäser i enkellavett (Fb 1),
närmast för jagare" endast 18,5 ton, under det att
tripp eltorpedtuben enligt sid. 114 väger 13,5 ton.
Denna viktskillnad av 5 ton måste emellertid ökas
med vikten av stödcylindern (se fig. 1) och den nya
större svetsade överbyggnad, på vilken kanonen står.
Om denna uppskattas till högst 4 ton, blir totala
mer-vikten i aktern 9 ton.
Dessa kunna utan vidare kompenseras genom en
motsvarande minskning av den aktra
brännoljetankens innehåll. Då totala brännoljevikten uppgår till
150 ton — enligt Tekn. tidskr. 1927, sid. 7 — skulle
detta betinga en minskning av brännoljemängden och
aktionsradien av endast 6 procent. Detta kan utan
vidare godtagas, ty aktionsradien är vid 35 knop 600
minuter och vid medelhastigheten av 20 knop t. o. m.
1 560 minuter, dvs. runt 2 900 km.
Dessa nio ton äro f. ö. ingalunda förlorade utan
kunna vida bättre användas till viktökningar på
13 sept. 1941
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>