Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1941 - Flottans fartygsanskaffningar och nykonstruktioner av fartyg, av Einar Wikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Variant av pansarskepp enligt Thörnell—Strömbeck 1939. Sköldarna på de åtta
automatlavetterna äro ej inritade. I däcksplanen äro samtliga kanoner riktade mot en styrbord förut befintlig
fiende. De aktra kanonerna stå härvid i sitt ytterläge. I profilskissen äro de däremot riktade mot anfallande
flygplan. Motorbarkasser medföras ej. De antagas vara självgående enligt Dehlgrens förslag av år 1913.
sammanförts i lavetter för fyra till åtta på talrika
engelska fartyg.
(Både för kanoner och automater kräves i
förbigående sagt numera både splitter- och gasskydd, se fig.
3.)
För att få en föreställning om möjligheterna
härvidlag har vidstående variant, fig. 4, av vårt sista
publicerade pansarskeppsprojekt utarbetats. Genom
en ändrad form av däcksöverbyggnaderna akterut ha
vi på detta Thörnell—Strömbecks projekt av juli
1939 kunnat öka antalet automater från åtta till
sexton vid användande av endast dubbellavetter.
Särskilt de fyra lavetter, som stå kring det aktra
huvudtornet, måste vara försedda med sköldar till
skydd mot gastrycket från detta.
Då sexton automater ej mera kan anses tillräckligt,
måste man tydligen placera flera än två i varje
lavett, åtminstone på de viktigaste ställena. Se bilden
i "Sveriges flotta", 1941, sid. 111.
Vidare hava de i Thörnell—Strömbecks första
projekt av 13 jan. 1939 föreslagna två 12 cm
trippeltor-nen utbytts mot två 10,5 cm fyrlingtorn, vilka äro
mycket effektivare mot flyg än de förstnämnda.
Detta är viktigare än tolvornas större effektivitet
mot fartyg, och deras större skottvidd av 19 km, ty
det fartyg, som inte kan klarti sig mot anfall från
luften, kommer aldrig att lossa ett enda skott från sitt
grova artilleri. Det blir sänkt från luften
dessförinnan!
Vi kunna avstå från tolvorna därför att de bägge
25,4 cm dubbeltornen i Thörnell—Strömbecks projekt
här ersatts med fyrlingtorn med 19 eller 20,,3, cm
kanoner. Man får då således åtta grova kanoner av
samma kaliber!
Det är i hög grad egendomligt, att marinen
ännu år 1937, alltså 33 år efter "Dreadnought" —
världens första "all-big-gun-one-calibre-ship"
föreskrev en så grov kaliber att endast fyra grova
kanoner kunde placeras inom de 8 000 ton, vilka
dikterades oss i den med England träffade Sandlerska
överenskommelsen.
Frånsett de stora marinernas föredöme hade dock
de Champs—Ericson i sin utredning av år 1937, sid.
140/1411 övertygande ådagalagt nödvändigheten av
minst sex och helst åtta eller tolv grova kanoner för
att kunna skjuta "delsalvor", vilka enligt
internationellt erkänd uppfattning måste bestå av minst tre
skott. (Den svenske amiral, som tilläventyrs
fortfarande anser, att två skott äro nog härför, kan
omöjligen tillerkännas vitsord gent emot samtliga
krigserfarna utländska fackmän!)
Med "delsalvorna" uppnår man den dubbla
eldhastigheten — ungefär ett skott var tionde sekund på de
stora avstånden — och kan dessutom på grund av
den tätare projektilföljden bättre följa med
avståndsändringarna till fienden och ändra elevationen efter
dem.
Den, som skjuter delsalvor, kommer att träffa först,
varmed segern är nära nog säkrad.
Han kommer nämligen att "skjuta fienden blind",
dvs. förstöra fiendens centralsikten och
avståndsmätare för de grova och medelsvåra kanonerna, hans
luftvärn med personal, hans strålkastare, bryggor,
skorstenar och master.2
Lyckas det att förstöra dessa livsviktiga organ,
är fienden mogen för undergången genom bomb- eller
torpedplan. Vad huvudartilleriet angår, så kan man
i vår variant utan vidare ersätta 25,4 cm
dubbeltornen med 20,3 cm fyrlingtorn, ty man sparar enligt den
tillförlitliga officiella tyska årsboken "Nauticus" för
1939, sida 147, icke mindre än 15 % av vikten genom
att sammanslå två dubbeltorn till ett fyrlingstorn.
Vi anse det dock bättre att nöja sig med 19 cm
därför att viktbesparingen gör det möjligt att få in mera
ammunition, fler automater m. m. samt stabilise-
1 de Champs—Ericsons och Thörnell—Strömbecks
utredningar finnas i bokhandeln: Statens offentl. utredningar
1937 : 25 och 1938 : 9.
2 För att minska dessa risker böra inte blott masterna utan
även skorstenar, bryggor och överbyggnader säkras genom
grova skelettkonstruktioner, såsom föreslagits för masterna
av förf. i den officiella "Marine Rundschau", årgång 1901,
sid. 1238, samt årgång 1931, sid. 70—76. Amerika och
Japan utförde förslaget, varvid Japan säkrade masternas
ståndsäkerhet med ända till sju ben.
392
13 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
