Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1941 - Flottans fartygsanskaffningar och nykonstruktioner av fartyg, av Einar Wikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ringsmedel till minskande av rullningen i hög
sjögång, vilken minskar träffsäkerheten.
19 cm kanonen (= 7,5 tum på "Hawkinsklas&en
och "Almirante Brown") skjuter projektiler, som väga
ca 95 kg, dvs. praktiskt taget dubbelt så mycket som
15 cm projektilernas ca 48 kg.
Vill man jämföra denna variant med de beslutade
kryssarna, så måste man minska dess storlek till
7 000 ton, varvid den f. ö. torde bli märkbart
billigare än 50 millioner kr., emedan den höga farten
tvingar till en mycket dyrbar sparsamhet i fråga om
vikterna på kryssarna.
Om man minskar variantens storlek till ca 7 000
ton, så måste man minska de åtta grova kanonernas
kaliber till ca 18 cm, den intressanta kaliber, som
Sovjet valt för sina 8 000 tons kryssare av "Kirovs"
typ.
"Kirov" har nio sådana 18 cm kanoner med 80 kg
projektilvikt, placerade i tre trippeltorn. Dess
bredsides salva väger således över 65 % mer än hos en
"lätt" kryssare med samma antal 15 cm kanoner!
Enligt marinalmanackan är dess fart 35 knop och
ifall våra beslutade kryssare inte äro ännu snabbare,
så äro de goda exempel på farligheten av att försöka
bli "snabbare än de starkare och starkare än de
snabbare". Det är också ganska svårt, "ty de
starkare", dvs. slagskeppen göra numera 30 knop och
däröver och dessutom kommer det nog fortfarande
att finnas ännu snabbare slagkryssare, som också äro
"starkare".
Exempelvis bygger Japan enligt Marinkalendern
nu två kryssare på 17 500 ton med sex till åtta 30,5
cm kanoner och 32 knops fart. Enligt "Sveriges
flotta", sept. 1941, sid. 17, svarar Amerika med
ungefär sex slagkryssare på 25 000—30 000 ton med
överlägsen bestyckning och 35 knops fart. Sverige kan
tydligen ej konkurrera i en dylik tävlan utan måste
söka andra utvägar.
I detta sammanhang må några ord sägas om
flottans uppgifter och det därav betingade typvalet:
Alla våra många utredningar hava satt
pansarfartygen före kryssarna, ty även de Champs-Ericsons
"kryssare" var intet annat än ett pansarfartyg med
28 knops fart. Orsaken till att man nu dock lyckats
få beslut på att bygga två typiska snabbkryssare var
troligen föreställningen, att "en pansarflotta är för
långsam för att komma underlägsna motståndare in
på livet"! Man förbiser härvid, att vår flotta av
na-turgivna och oföränderliga skäl har tre
huvuduppgifter, av vilka ingendera erfordrar en överlägsen eller
ens särskilt hög fart:
att tillsammans med de viktigare flyget hindra eller
försvåra överskeppning av större fientliga
truppmas-sor, detta även då stark is ligger,
att genom konvojering skydda importen av
livsviktiga varor och exporten av de för dessas betalning
erforderliga produkterna samt
att hindra fienden att uppfiska våra minfält, som
bilda ett väsentligt skydd för våra kuster.
I första fallet måste vår flotta visserligen gå till
anfall men mot en mycket långsammare
transport-flotta och dess ledsagande krigsflotta. Dennas fart
är begränsad genom transportflottan till 10 à 12 knop.
I andra och tredje fallet äro fiendens krigsskepp,
huru snabba de än må vara, tvingade till att
självmant bege sig inom skotthåll för våra pansarfartyg
och i sistnämnda fallet att göra detta intill våra
kuster, där de äro utsatta för livsfarliga anfall från vårt
flyg, våra undervattensbåtar, motortorpedbåtar och
för minor. Där gäller Krusenstiernas "lag om
respekten för fiendens kust", vars giltighet så obevekligt
demonstrerats vid Norges och Kretas kuster.1 I
"Nau-ticus", 1939, har å sid. 84 ff. påvisats, att den gäller
så långt kustbaserade bombplan nå, dvs. över hela
Östersjön.
Detta, att vi kunna nöja oss med en relativt låg
hastighet, är ingen nackdel utan en mycket stor
fördel, ty fartygen bli vid samma stridsvärde blott
ungefär hälften så dyra. Thörnell—Strömbeck uppger
t. e. å sid. 68, att en 20 knops "kanonbåt" med sex
15 cm kanoner och fyra automater kostar 11,8 mill.
under det att en 30 knops kryssare med samma
beväpning kostar 29,9 millioner, allt vid 1937 års priser.
Den, endast relativt till de ca 30 knop, som
oceanmakternas fartyg numera hava, "låga" farten av 17
upptill 22 knop, som våra pansarfartyg hava,
korresponderar genom en lycklig tillfällighet väl med det
oeftergivliga behovet, att de skola kunna bryta is.
Fartens värde har sjunkit ofantligt genom att
flyget tillkommit och blivit ca sex gånger snabbare än
t. o. m. jagarna. Östersjön behärskas och överses av
flyget nästan liksom ett schackbräde.
I Medelhavet paralyserar England de snabbare
italienska fartygen genom att torpedera dem från luften,
så att farten går ned. Därefter kunna de
långsammare engelska slagskeppen upphinna dem! Och
sänka dem med sitt grova artilleri!
För Sverige, som har mindre resurser och ett
mycket smalare hav måste flyget övertaga även
slagskeppens och deras tunga artilleris roll.
Detta förutsättes ju även av Thörnell—-Strömbeck
(sid. 15) mot fartyg, som äro starkare än
pansarkryssare: "måste försvaret mot dessa grundas på den
verkan, som med stöd av pansarkryssarna kan ernås
genom de andra vapnen i sjökriget, nämligen
torpeder, framburna av över- och undervattensfartyg och
minor samt genom flygstridskrafterna". Eftersom vi
nu avstått från att bygga pansarkryssare till förmån
för en hälften så stark "lätt" kryssare, gäller
ovanstående även för pansarkryssare.
Man frågar sig härvid ovillkorligen, varför det då
inte kan gälla även för "lätta" kryssare!
Detta även, emedan fartyg, som kosta ca 50 mill.
kr. stycket äro mycket för dyra för oss. Vi kunna
ei bygga tillräckligt många.
Vi måste få fram billiga och isbrytande typer!
Detta måste beslutas redan nu, ty marinen har
fantastiska planer. Av sid. 2 och sid. 74 i "Sveriges
flotta", 1941, framgår att man, förutom ytterligare
två "lätta" kryssare, även planerar en division
pansarskepp. Enligt kom.-kapten Boldt-Christmas bok
"Från Clausewitz till Liddel Hart", sid. 143, skulle
dessa (vid 1939 års priser?) kosta omkring 80 mill.
kr. vid minimistorleken 13 000—14 000 ton och vara
"snabbare än de starkare" (sid. 140). Då kostnaden
numera uppgår till minst 90 mill. och, enligt allmän
erfarenhet ett reservfartyg av vardera slaget behövs,
betingar detta program 5 X 50 + 5 X 90 = 700 mill.
kr. förutom kostnaden för ubåtar, jagare m. m. Sun-
1 Krusenstjerna "Likheter och olikheter mellan sjökrigen
på oceanerna och på innanhaven". Marinlitteraturföreningens
förlag 1930.
13 sept. 1941
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
