Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1941 - Flottans fartygsanskaffningar och nykonstruktioner av fartyg, av Einar Wikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
da förnuftet säger, att ett dylikt program är
odiskutabelt för ett land, som kan erövras enbart från
landsidan. Beslutet om kryssarna bör därför upphävas,
liksom skedde med det om "Thörnellskeppen", ty det
är lika förfelat.
Förutsättningen för en återgång till mindre och
billigare pansarfartyg, s. k. pansarbåtar, är givetvis, att
de flygstridskrafter som skola övertaga de stora
skeppens och det tunga artilleriets uppgifter dels
göras tillräckligt starka och dels underställas marinen
och bemannas med dess personal.
Endast härigenom kan det fulländade samspel
mellan flotta och flyg uppnås, som vi kunnat beundra i
det nya kriget. En annan självklar förutsättning är
även, att utbildningen blir likvärdig med
stormakternas, dvs. flerårig.
Enligt krigets ovedersägliga lärdomar hava vi då
all den säkerhet, som överhuvud kan uppnås i
krigsfall, för att kunna stoppa livsfarliga anfall sjöledes.
Tydligare bevis härför äro ej gärna tänkbara än de
vid Dunkerque, där de modiga engelska amiralerna
ej ens försökte att ingripa med flottan, samt vid
Norges och Kretas kuster, där förlusterna voro så
stora, att de stora skeppen måste dragas tillbaka.
Vid Kreta hade det tyska flyget ej ens ubåtar till sitt
understöd!
Det finnes ännu ett tungt vägande skäl för flygets
ökade användning i sjöförsvaret.
Ifall nämligen en fiende försöker erövra Sverige på
enbart landvägen, kan hela det maritima flyget
insättas på landfronten till understöd av flygvapnets
huvudstyrka!
Ombyggnaderna.
Häröver säger Schoerner, att följande fartyg voro
under "genomgripande" ombyggnad vid
krigsutbrottet: "Sverige", "Fylgia", "Manligheten" och "Klas
Fleming".
Förf. nödgas anmärka,
att dessa ombyggnader äro allt för litet
genomgripande,
att man ej tillgodogjort sig krigets erfarenheter
samt
att praktiskt taget alla förhanden varande
krigsfartyg med undantag av vissa nya jagare och ubåtar
behöva moderniseras, varvid särskilt luftvärnet
behöver en mycket stark ökning.
De under utförande varande ombyggnaderna äro
beskrivna i "Sveriges flotta", 1939, sid. 95 och 96.
Just emedan vi inte ha råd, att nybygga stora
skepp, måste vi inom rimlig kostnad göra det allra
bästa av de gamla. Detta underlättas i hög grad
därigenom, att vi för kustbefästningarna hava ett
starkt behov av de gamla fartygens kanoner, vilkas
värde därför kan avdragas från
moderniseringskostnaderna. Sverigeskeppen äro viktigast:1
För att ett någorlunda tillräckligt luftvärn skall
kunna placeras, måste de sex 15 cm tornen borttagas
och detta är endast möjligt, ifall 28 cm tornen
ersättas med trippel- eller helst fyrlingstorn med omkring
20 cm kanoner. Jämför "varianten"! Däck- och
i Marining. Hult uppskattade för några år sedan kostnaden
för en fullständig modernisering av ett Sverigeskepp, till 12 à
15 mill. kr. Även om detta nu motsvarar 20 mill., är det ej
mer än vad två förgängliga jagare nu betinga.
överbyggnader måste pansras med krevadplåt.
Långskeppsskotten böra på vitala ställen vara ca 50 mm
tjocka. Krutet måste skyddas på pannornas
bekostnad, vilka delvis kunna placeras utanför
långskeppsskottet (enrörspannor o. d.).
Förskeppet bör förnyas in till förliga tornet och
förses med modern cellindelning, samt fortsättas av
sådana undervattenssidopontoner, som under
namnet "bulges" under världskriget anbragtes på alla
brittiska skepp för att skydda dem mot torpedträffar
och öka flytsäkerheten. Dessa kunna upptaga en del
av brännoljan och krängningstankarna. Vidare kan
ett kraftigt tvärskeppspansarskott placeras bakom
det nya förskeppet, vilket får den kraftbesparande
och isbrytande Maierformen.
Skeppens stridsvärde kommer då ungefär upp till
de "tunga" kryssarnas och blir klart överlägset den
svagt pansrade "Kirovs".
Sverigeskeppen förbliva dock alltid mycket
känsliga mot bomb- eller kanonträffar i det gamla
pansardäcket, som är svårt att förstärka. Därför
behöva de starkast möjliga luftvärn. Det egna räcker ej
även om det ökas till över 30-talet och därför böra
både "Fylgia" och "Gotland" utbildas till
luftvärns-kryssare, som medföra flyg.
Enligt sid. 95 skulle "Fylgia" bli "kadettfartyg och
handelsskydd på Västkusten" och den under
utförande varande ombyggnaden motsvarar dessa idylliska
uppgifter. De åtta 15 cm kanonernas skottvidd ökas
från 12 till fullkomligt otillräckliga 17 km i st. f. till
över 20 km. Härtill två 53 cm torpedtuber.
Luftvärnet skulle bestå av fyra (gamla?) 57 mm kanoner
och fyra 40 mm automater!
Eftersom det nu är krig, bör hon i likhet med de
till luftvärnskryssare ombyggda sex engelska
"Cairo"-kryssarna förses med en huvudbestyckning av 10,5
cm kanoner. Förutom t. e. åtta sådana bör "Fylgia"
kunna bära 16—24 40 mm automater samt ett antal
flygplan, vilkas katapult enligt god italiensk förebild
bör placeras i förstäven.
"Gotland", som ursprungligen, enligt Teknisk
tidskr. 1931, s. 24, skulle haft fyra 7,5 cm kanoner och
åtta 40 mm automater förutom de sex 15 cm
kanonerna, har nu ett luftvärn av endast fyra 7,5 cm
kanoner och fyra 25 mm automater samt fyra
kulsprutor.
Om man borttager de två 15 cm kanoner, som stå
i en svag kasematt och hava bestrykningsvinklar av
bara 150 i st. f. 300 grader samt eventuellt offrar två
plan, så bör man kunna få ett lika starkt luftvärn som
det här för "Fylgia" föreslagna. Både "Fylgia" och
"Gotland" bli då högvärdiga krigsfartyg med den
viktiga uppgiften att skydda flottans kärna,
Sverigeskeppen, mot en förtidig undergång genom de nya
vapnen.
Ej blott "Manligheten" utan även "Oscar II",
"Tapperheten" och "Äran" förtjäna en verkligen
genomgripande ombyggnad. Med enhetlig
huvudbestyckning av 15 cm kanoner och dessutom ett starkt
luftvärn samt möjligen däckstorpeder bliva de i
stridsvärde ungefär likställda med de beslutade kryssarna
och kunna vara stridsklara ett år tidigare även om
de förses med nytt isförstärkt förskepp av Maierform.
De böra givetvis förses med dimbildare, paravaner
o. d. Med ren oljeeldning komma de då bekvämt upp
till 17 eller 18 knop.
394
13 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
