Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 27 sept. 1941 - Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens 100-årsjubileum. Högtidstal, av A. Valsinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
med Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dess
tillkomst och utveckling, åt densamma vigt sitt liv
och sin gärning, i högre eller lägre ställning arbetat
i eller under styrelsen på dess vida verksamhetsfält,
evad detta arbete fullgjorts med hjärna eller med
muskler, men vilka alla för mer eller mindre länge
sedan för alltid nedlagt sina verktyg och försvunnit
genom livets port.
Det höves att allra främst vid ett dylikt tillfälle ur
minnenas och ur det förflutnas dunkel mana fram
dem alla och ägna dem, från den högste till den
lägste, en tillbörlig honnör och åtanke i minnesgod och
tacksam erinran om deras insats och gärning.
Genom kungligt brev den 6 augusti 1841, utfärdat
under konung Karl XIV Johans tjugotredje
regeringsår, inrättades "Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader", sedan rikets ständer samma år
beviljat anslag av allmänna medel till — som det enligt
ordalydelsen hette — "väg- och vattenbyggnader
samt arvoden till dem, som med dessa arbeten finge
befattning m. m."
Föregångare till den sålunda inrättade styrelsen
kunna "kommittén för väganläggningar i rikets norra
landskap" samt "strömrensningskommittén" anses
vara. Den förstnämnda tillsattes redan år 1813 till
biträde åt tvenne utredningsmän, som två år tidigare
förordnats att på statens bekostnad verkställa
utredning för åstadkommande av en vägförbindelse mellan
rikets södra och norra provinser.
Strömrensningskommittén, som tillkom år 1819, hade sig den
uppgiften förelagd, att genom strömrensningars
verkställande och lättade transporters öppnande befrämja en
ökad framalstring och avsättning av lantmannavaror.
Kommittén, vars verksamhet även utsträcktes till
kanalföretag, såsom Åkers och Väddö kanaler m. fi.,
upplöstes år 1827, då densamma anförtrodda
arbetsuppgifter överlätos till det då nyinrättade
"Storami-ralsämbetets tredje avdelning". Den senare
organisationen erhöll därmed överinseendet och kontrollen
över alla vattenbyggnader i landet. För
arbetsuppgifternas bemästrande indelades därvid riket i s. k.
kanaldistrikt med sakkunniga män som chefer.
Innan Storamiralsämbetet upplöstes år 1840 hade dess
tredje avdelning framlagt ett omfattande utlåtande
ifråga om ett stort antal av statsunderstöd förtjänta
företag avseende kanal- och hamnbyggnader samt
strömrensningar.
Vid storamiralsämbetets upplösning förordnades en
provisorisk styrelse: "styrelsen för allmänna
vattenbyggnader", att handlägga de allmänna
vattenbyggnadsärenden, som förut ankommit på ämbetet.
Genom förut nämnda kungl, brev den 6 augusti 1841
anförtroddes denna styrelse jämväl handläggningen av
ärenden rörande allmänna vägars nybyggnad,
omläggning och förbättring, i följd varav styrelsens
benämning förändrades till "Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader". Ämbetsverket, som till
en början förordnades tillsvidare, erhöll sedermera
vid verkets uppförande på ordinarie stat
benämningen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Den nya styrelsens ämbetsbefattning fastställdes
närmare genom en, jämväl den 6 augusti 1841 given
nådig instruktion. Enligt denna första instruktion
uppdrog Kungl. Maj:t åt styrelsen att under chefens
för civildepartementet lydnad och inseende handlägga
de tekniska och administrativa ärenden, som
anginge:
anläggningar och förbättringar av kanaler, slussar,
vägar, broar, färjor samt andra vatten- och
landkommunikationer,
hamnbyggnader och muddringar,
strömrensningar och
arbeten för beredande av större odlingsföretag,
medelst utdikningar eller avtappningar av sanka trakter
och sjöar.
Ifrågavarande allmänna arbeten indelades enligt
instruktionen i tvenne huvudklasser, nämligen de
som genom särskilda Kungl, resolutioner blivit åt
bolag, menigheter eller enskilda personer upplåtna,
men i mer eller mindre mån med allmänna medel
eller särskilda förmåner understödda, mot villkor att
till det allmännas nytta och begagnande
vidmakthållas; och
de vilka helt och hållet på statens bekostnad och
genom dess myndigheters åtgärd blivit verkställda
eller voro under utförande.
I fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
befattning med de nyssnämnda olika slagen av
arbeten lämnade denna styrelsens första instruktion
detaljerade föreskrifter, som i det väsentliga motsvara
bestämmelserna i styrelsens nu gällande instruktion.
Sålunda ägde styrelsen beträffande de i första
huvudklassen upptagna arbetena att utöva en
kontrollerande verksamhet, medan styrelsen med arbeten
hänförliga till den andra huvudklassen hade omedelbar
befattning i avseende såväl å själva arbetets utförande
samt förvaltandet och redovisandet av därtill
anslagna medel som å anläggningarnas underhåll.
Enligt 1841 års instruktion utgjordes väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen av en chef, under namn av
överdirektör, en byråchef för de tekniska göromålen
och en kamrerare för kameral- och kansligöromålen.
Styrelsens personal i övrigt utgjordes av två ritare,
en kanslist och en vaktmästare. Under styrelsen
sorterade därjämte fem i landsorten anställda
distriktschefer, envar chef för ett av de fem distrikt, vari
riket enligt instruktionens ordalydelse "indelades i
avseende å bestyren med allmänna väg- och
vattenbyggnader samt vården om därtill hörande
anläggningar".
Denna distriktsindelning sammanföll nästan helt
med den tidigare, förut omnämnda indelningen av
riket i kanaldistrikt, som genomförts under
storamiralsämbetets tid.
Styrelsen ägde därjämte att för de särskilda
företagen förordna arbetschefer, kontrollanter,
undersök-ningsförrättare och förslagsställare.
Betecknande för kommunikationernas art och
betydelse vid tiden för styrelsens tillkomst är den
ordning, i vilken de olika slagen av företag äro
uppräknade i styrelsens första instruktion, nämligen i
främsta rummet kanaler och slussar, därefter vägar, broar,
färjor samt andra vatten- och landkommunikationer.
Vattenkommunikationerna, som under gångna tider
varit av dominerande betydelse för förbindelserna folk
och länder emellan samt mellan olika trakter inom
ett och samma land, voro vid styrelsens tillkomst
alltjämt de ojämförligt bästa samfärdsmedlen.
Ett mäktigt uttryck för detta förhållande utgör
den under åren 1809—1832 verkställda anläggningen
398
13 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
