Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 27 sept. 1941 - Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens 100-årsjubileum. Högtidstal, av A. Valsinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ka för de svenska allmänna vägarnas förbättring och
att höja intresset för deras fackmässiga underhåll,
överflyttades vägunderhållet i ständigt växande
utsträckning på vägkassorna. Denna överflyttning
underlättades i väsentlig grad sedan från år 1924
den verkliga kostnaden och ej den beräknade skulle
läggas till grund för statsbidragets beräkning.
Genom underhållets övertagande medelst vägkassan
lades den första grunden till ett modernt
väghållnings-sätt, innebärande ett permanent, kontinuerligt och
fackmässigt underhåll av vägarna.
Den ekonomiska förutsättningen för vägväsendets
utveckling utgjordes av den år 1922 beslutade
auto-mobilskatten och de därigenom år för år alltmer
givande automobilskattemedlen, vilka medel fördelades
i viss proportion mellan städer och landsbygd. Även
tack vare bilskattemedlen blev det möjligt att
tillföra väghållningen teknisk sakkunskap, sedan Kungl.
Maj:t från och med år 1924 ställt vissa belopp av
dessa medel till förfogande för anställande hos
länsstyrelserna av vägsakkunniga, s. k. vägkonsulenter,
vilka till stor del utgjordes av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän.
Jämsides med den intensifierade
vägbyggnadsverksamheten måste nya arbetsmetoder och
byggnadssätt utarbetas för vägbyggnader jämte därtill
hörande arbeten. Efter svenska förhållanden anpassade
arbetsmaskiner, hyvlar, vältar, krossar för att
nämna några exempel, måste anskaffas och insättas i
arbetet för att möjliggöra övergången till en
efter automobiltrafiken lämpad och rationell
väghållning.
Normalbestämmelser med arbetsbeskrivning och
normalritningar för olika vägtyper utarbetades i
syfte att åstadkomma största möjliga ändamålsenlighet
samt enhetlighet vid det svenska vägnätets
ombyggnad efter automobiltrafikens allt mer växande krav.
Även för brobyggnader upprättades normalritningar
och fastställdes belastningsbestämmelser. I samarbete
med övriga tekniska ämbetsverk utfärdades
anvisningar, bestämmelser och föreskrifter för järn- och
betongkonstruktioner.
För erhållande av en mot biltrafiken i görligaste
mån motståndskraftig vägbana måste en systematisk
analys verkställas av därmed sammanhängande
förhållanden såsom frågan om grusmaterialets lämpliga
sammansättning, dammbindningsfrågan m. m. För de
vägbeläggningar av olika slag, som krävas å de
delar av vägnätet, där trafiken är av den storlek, att
grusvägunderhåll icke är tillfyllest för att motstå
motortrafikens påfrestningar, fastställas föreskrifter och
utarbetas arbetsbeskrivningar i samråd med statens
väginstitut, ursprungligen grundat på initiativ av
Kungl, automobilklubben.
Önskemålet för automobiltrafiken att hålla
vägarna öppna även vintertid har framtvingat en
vinterväghållning med en mångfald därmed
sammanhängande problem av såväl organisatorisk som teknisk art.
Främst i syfte att åvägabringa en differentiering av
vägnätet och vägbyggnadsbehovet samt för att
kunna på lång sikt möjliggöra en progressiv och
rationell utbyggnad av olika vägbyggnadstyper med
körbanor för olika körfiler, cykelbanor, gångbanor jämte
andra anordningar för trafiksäkerhetens höjande,
pågår arbetet med upprättande av en generalplan för
rikets huvudvägar.
I samband härmed torde böra framhållas, att den på
senaste åren i hög grad stegrade cykeltrafiken såväl
skärpt kraven på ökad trafiksäkerhet som ock
aktualiserat en utsträckt anläggning av cykelbanor.
Cykeltrafikens starka stegring, som både absolut och
relativt andra trafikslag giver sig tillkänna i
verkställda trafikräkningar — den senaste verkställd i
maj innevarande år —, kommer till vältaligt uttryck
jämväl i det förhållandet, att i Sverige vid 1939 års
slut torde hava funnits en cykel på var åttonde
innevånare under det att cykelbeståndet för det
närvarande torde utgöra en cykel på var annan eller var
tredje innevånare.
Genom beslut av 1929 och 1930 års riksdagar
drogos konsekvenserna i organisatoriskt avseende av
utvecklingen vad beträffar den statliga
vägorganisationen i länen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
distriktsorganisation avvecklades och ersattes från
och med den 1 juli 1930 av den nuvarande
länsorganisationen med vägingenjörer och deras biträden hos
länsstyrelserna. För det centrala verkets del
vidtogos även vissa provisoriska åtgärder,
huvudsakligen för att förse styrelsen med för en utökad
inspektionsverksamhet erforderlig personal, medan frågan
om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omorganisation i stort lämnades öppen i avvaktan på att nödig
erfarenhet skulle vinnas rörande den lokala
organisationen och dess återverkningar på den centrala
styrelsen.
Genom beslut vid 1934 års riksdag antogs såsom
ersättning för den gamla väglagen av år 1891 nu
gällande lagar om allmänna vägar och om vägdistrikt,
vilka lagar efter viss övergångstid trädde i kraft i
full utsträckning från och med den 1 januari 1937,
från vilken tidpunkt rikets landsbygd är indelad i
170 vägdistrikt. I samband med de nya väglagarnas
antagande genomfördes väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens omorganisation. Enligt 1934 års väglag och
för styrelsen nu gällande instruktion tillkommer det,
styrelsen att utöva den centrala tekniska och
ekonomiska uppsikten över vägväsendet samt ledningen av
dithörande verksamhet.
Vid den sålunda verkställda omorganisationen av
styrelsen försågs styrelsen med två tekniska byråer,
vägbyrån och brobyrån för väg- och broärendens
handläggning varjämte en befattning såsom
vägtrafikinspektör tillika föredragande i vägtrafikärenden
inrättades. I samband med att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen år 1936 fick i uppdrag att vara
chefsmyndighet för automobilbesiktningsmännen erhöll
vägtrafikinspektören, såsom chef för den då
upprättade vägtrafikbyrån, byråchefs tjänsteställning. Vid
styrelsens omorganisation år 1934 bibehölls
järnvägsbyrån för handläggning av ärenden rörande enskilda
järnvägar, vilken byrå dock två år senare, då
väg-och vattenbyggnadsstyrelsen även erhöll befogenhet
att vara luftfartsmyndighet, omändrades till den
nuvarande järnvägs- och luftfartsbyrån. Vidare
uppfördes på ordinarie stat den år 1913 för
ombesörjandet av statens fiskehamnsbyggnader inrättade
hamnbyrån, vilken byrå sedermera anförtrotts flera andra
omfattande arbetsuppgifter, bland vilka må
framhållas anläggningen av Falsterbokanalen, anordnande av
lagringsrum såväl över som under jord för flytande
13 sept. 1941
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
