Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 11 okt. 1941 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
järnproduktion härrör — gått förlorat. Snart blev
även Odessa cernerat, och tyskarna nådde på bred
front fram till Dnjepr. Härvid torde även en
betydande spannmålsskörd ha fallit i tyska händer.
Stalin hade visserligen i ett radiotal från Moskva den
3 juli manat till förstöring av allt som kunde tjäna
fienden, men åtminstone i Ukraina blev denna order
knappast åtlydd av befolkningen, i synnerhet icke
vad livsmedlen beträffar, då detta endast skulle
betytt invånarnas prisgivande åt hungersnöd under
vintern. Den 17 augusti erövrades örlogshamnen
Ni-kolajev, den 21 augusti Cherson vid
Dnjeprmynning-en och den 26 augusti den stora industri- och
kraftcentralen vid Dnjepropetrovsk. Därmed var i det
närmaste hela Västukraina i tyska händer. På denna front
inträdde därefter för några veckor en relativ stiltje.
Framgångarna i norr voro knappast mindre. De
ledde till att sovjetväldet i Baltikum så när som på
Ösel och Dagö helt likviderades till slutet av augusti.
En inringningsoperation i jättelik skala mot
Leningrad började avteckna sig.
Finlands krig mot Sovjetunionen har förts med
utomordentlig skicklighet och framgång. Icke minst
genom en framryckning nordost om Ladoga bragtes
snart de ryska ställningarna i det erövrade karelska
området att vackla. Den 22 augusti intogs Kexholm,
den 28 Viborg. Öster om Ladoga ha finnarna nått fram
till Svir och stå omedelbart framför Petrozavodsk.
Murmansk-banan är på flera ställen avbruten.
Den fjärde etappen i den stora offensiven befinner
sig i full gång. Den inleddes i mitten av september
och har hittills medfört framgångar, som överträffat
alla de föregående. Genom övergång av Dnjepr på
bred front kring Krementjug och en samtidig
framstöt norrifrån över Gomel mot Poltava och Charkov
bragtes försvaret kring Kiev att vackla. Den 19
september föll denna stad, Sovjetunionens tredje och
Ukrainas huvudstad, i tyska händer, och öster därom
inringades flera ryska arméer. Dessa ha därefter
gradvis tillintetgjorts, med hittills rapporterade över
500 000 fångar. Industridistriktet kring Charkov är
omedelbart hotat. I söder har även Dnjeprlinjen
överskridits och Azovska sjöns kust uppnåtts. Här riktar
sig hotet både mot Rostov och Krim. I dagarna har ett
våldsamt angrepp inletts mot de ryska ställningarna
på denna halvö. Om dessa betvingas, faller
örlogsstationen Sevastopol i tyska händer, varigenom förmodligen
även den ryska Svarta-havsflottaii sättes ur
räkningen. Kuban-området och Nordkaukasien kunna hotas
såväl över Rostov som över Krim. Nästa etapp i
offensiven kommer förmodligen att gälla Nordkaukasien.
I norr har Leningrad sedan första veckan i
september effektivt isolerats. Här ha minst 4 millioner
människor sammanträngts på ett allt mindre område.
Då kapitulation uppenbarligen ej kommer i fråga och
ett framgångsrikt försvar är uteslutet, kan man här
emotse en fruktansvärd mänsklig tragedi.
Militäriskt sett kommer Leningrads väntade fall att
betyda frigörande av stora tyska styrkor.
Sovjetunionen förlorar med Ukraina och Leningrad huvudparten
av de industriella resurser, varpå dess
krigföringsförmåga hittills baserats. Går även Nordkaukasien
förlorat och tyska styrkor nå fram till Kaspiska havet,
inträder även oljebrist. Dessutom avbrytes då den
betydelsefullaste förbindelselinjen mellan Ryssland
och den brittisk-amerikanska krigsledningen.
Sammanfattning av Rysslandskrigets hittillsvarande
resultat.
Sammanfattningsvis måste man fastslå, att det
militäriska läget för Rysslands del är mycket dåligt,
samt att möjligen avgörandet av hela kriget mot
Ryssland snart är att emotse. Bevakandet av en
rysk front på andra sidan Volga eller Ural kan
nämligen ej bli någon svårare belastning på den tyska
krigföringen, och en sådan ställning kan icke på
överskådlig tid tänkas bli utgångspunkt för någon
allvarligare motstöt.
Detta läge är självfallet även i högsta grad
bekymmersamt för Rysslands allierade och främst för
det brittiska riket. Det är i själva verket ett vitalt
intresse för England—Amerika, att den tyska
krigsmakten hindras att i år fullfölja det ryska fälttåget
till seger och därmed bli i stånd att sätta in sina
styrkor i andra riktningar. Hittills har emellertid
Ryssland i huvudsak fått kämpa med egna resurser.
Organiserandet av en effektiv hjälp till Ryssland för
återställandet av förlorad krigsmateriel kräver
åtskillig tid. Besegras Ryssland dessförinnan, blir det
för sent.
De engelsk-amerikanska hjälpåtgärderna för
stärkande av den ryska fronten ha varit av två slag:
militäriska och diplomatisk-politiska.
De militäriska ha främst åvilat England. Den
viktigaste hittills har varit öppnandet av en sydlig
engelsk-rysk förbindelselinje över Iran.
Franska Syrien kapitulerar.
Den i föregående kvartalsöversikt omnämnda
brittiska operation mot Franska Syrien, som inleddes den
8 juni, krävde mot det underlägsna men sega franska
motståndet cirka fem veckor för sitt fullföljande.
Utgången var självfallet given. Den 13 juli
undertecknade den franske befälhavaren general Dentz ett
kapitulationsavtal med de brittiska styrkornas
befälhavare, varigenom Syrien utrymdes och
överlämnades till engelsk militärförvaltning. Mot
Vichy-rege-ringens bestämda vägran tillätos icke de i operationen
deltagande franska De Gaulle-anhängarna att
framträda som förhandlande part.
Orientens ökade betydelse för den brittiska
krigföringen efter det ryska krigets utbrott markerades
även genom att den från Afrika-krigen kände general
Wavel den 1 juli bytte plats med den hittillsvarande
brittiske överbefälhavaren i Indien general Auchinlek.
Ockupationen av Iran.
Det blev också från Indien som Wavel fick
organisera det betydelsefulla första steget till skapandet
av en direkt gemensam rysk-engelsk front, nämligen
ockupationen av Iran.
Inryckningen i Iran igångsattes den 25 augusti
såväl av brittiska trupper från Irak som av ryska från
Kaukasien. Detta steg. hade föregåtts av en
notväxling, varunder man från brittiskt och ryskt håll bl. a.
krävt utvisande av de i landet verksamma tyskarna.
Den iranska regeringens svar på dessa krav
betecknades som otillfredsställande. Det verkliga motivet
var självfallet det allmänna strategiska läget, som
ur engelsk och rysk synpunkt ansågs nödvändiggöra
öppnandet av en direkt förbindelse mellan Persiska
viken och Irak samt Kaukasien och Kaspiska havet.
Det iranska motståndet bröts på några dagar, var-
414
11 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
