Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 25 okt. 1941 - Explosion av en s. k. »lätt» gasbehållare, av J. Welin-Berger - Flottans fartygstyper, av G. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 5. Sprickbildning i nederdelen av en provad lätt
behållare, som icke skadats vid explosionen. Provstycket brast
i sprickorna efter en mycket obetydlig bockning.
ningar för sprickor och att dessa genom de höga
påkänningarna i behållarna trängt vidare in i
materialet. I vad mån kemiska angrepp på innerytan,
orsakade av beståndsdelar i den komprimerade gasen och
av kondenserad fuktighet, ha bidragit till sprickornas
tillväxt kan provningsanstalten icke nu bedöma.
Härför skulle fordras särskilda undersökningar.
Enär behållarna visat sig invändigt ha ett mycket
stort antal sprickor, och då dessa sprickor med stor
sannolikhet tränga djupare in i materialet vid varje
gaspåfyllning, avråder provningsanstalten från att
behållare av denna typ användas."
Det ifrågavarande gasverket, som omedelbart
efter sprängningen nedsatte laddningstrycket för
samtliga lätta behållare från 200 till 150 atö, har efter
mottagande av protokollet gått i författning om
snabbaste möjliga successiva indragning och kassering av
samtliga sina behållare av ifrågavarande lätta typ.
J. Welin-Berger.
Flottans fartygstyper.
Den till synes oundvikliga diskussionen kring vår
örlogsflottas fartygstyper har i dessa dagar ånyo
blossat upp. Det är på sätt och vis förklarligt att så skett,
ty frågan är brännande aktuell, och den är långt ifrån
lättlöst. Vår kust är lång, de omgivande vattnen
trånga. Våra ekonomiska resurser äro, och ha i än
högre grad varit, starkt begränsade. Våra fartyg måste
konstrueras med hänsyn till dessa speciella förutsätt-
ningar, men de måste ändå kunna mäta sig med en
eventuell motståndares.
Nu, liksom tidigare, torde det emellertid vara
lönlöst med en debatt, där varje problem behandlas var
för sig och mer eller mindre lösryckt ur sitt
tidssammanhang och där diskussionsobjekten, som så lätt
blir fallet, endast tangera varandra.
För att få någon rätsida på problemet torde det
vara riktigare att se saken i stort, att granska,
vad vi under de senaste åren gjort på detta
område, vad vi nu göra, och vad som blir vår nästa
uppgift.
Som det framgått av tidigare artiklar i detta ämne,
ha sedan krigsutbrottet i september 1939 många av
våra äldre fartyg undergått omfattande
moderniseringar. I och för sig har detta varit nödvändigt. Men
det måste i detta sammanhang en gång för alla
fastslås, att moderna örlogsfartyg kunna ej skapas genom
modernisering av gamla. Ingen annan marin har ännu
försökt denna utväg, och den kan inte heller vara
framkomlig för oss.
Modernisering är en nödfallsutväg, och som sådan
har den tillgripits av stormakterna för att fylla
luckorna, innan man hunnit bygga nya fartyg.
Detsamma måste gälla hos oss.
Tidsenlig fart fordrar moderna maskiner och
modern skrovform. Nutida vapen framtvingar moderna
skyddsmedel. Ett modernt fartyg fordrar på alla
områden bättre, rikhaltigare och tyngre utrustning än
ett gammalt. Luftvärn och däcksskydd måste idag
tillgodoses i en utsträckning, som tidigare knappast
kunnat anas.
Moderniseringen bör syfta till att göra det bästa
möjliga av det som finns, inte att tänja ut fartygets
livslängd. Vid modernisering måste ett gammalt
fartyg därför i allmänhet nedflyttas i en "lägre" klass.
I England har man insett detta och inte dragit sig för
radikala åtgärder. Gamla kryssare och jagare ha
blivit luftvärnsfartyg och konvojfartyg. Man begär helt
enkelt inte, att de efter 20—30 års revolutionerande
teknisk utveckling fortfarande skola vara kryssare
och jagare.
Samma metod borde med fördel kunna tillämpas lios
oss. Våra gamla jagare äro inga jagare annat än på
papperet. Deras artilleri och 45 cm torpeder motsvara
ej tidens krav. Som vedettbåtar vore de däremot
bättre än de långsamma minsveparna av
"Jägaren"-klassen. Sex gamla jagare, utan torpeder och med en
bestyckning av t. e. tungt luftvärn på tre och
automatkanoner på tre skulle bilda en effektiv närbevakning
å huvudstyrkan.
Detsamma gäller i princip de andra fartygen.
"Manligheten" är inte längre, vad vi mena med pansarskepp.
Hon är ett flytande kustbatteri till försvar av en
begränsad kuststräcka. Till sjöss vore hon snart
till-spillogiven. "Fylgia" är inte längre någon kryssare.
Som övningsfartyg kommer hon att göra god nytta.
Som stridsfartyg bör hon, mätt med nutida måttstock,
närmast jämställas med den danska kanonbåten
"Niels Juel". Sjövärdigheten spelar i detta
sammanhang ingen roll. Fart och skydd äro å både "Fylgia"
och "Niels Juel" så långt underlägsna moderna
fartygs, att "Fylgias" relativa överlägsenhet i praktiken
inte har något att betyda.
Vi måste skapa en modern flotta, och vi kunna inte
längre fasthålla vid moderniseringsprincipen. Vi
436
11 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
