Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 6 dec. 1941 - Uppfinnareverksamheten 1920—1939, av Henrik Gustaf Tisell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 7.
uppfinnare hava icke råd alls att för sin uppfinning
söka skydd i främmande länder, andra hava blott råd
att söka skydd i två eller tre osv.
Att kurvorna i fig. 5 visa samma böljegång som
de ekonomiska konjunkturerna beror därpå, att de
ständigt uppbära dessa och deras växlingar, men
också därpå, att uppfinnandet alltid är samtidigt i de
olika länderna inriktat på samma konjunkturerna
uppbärande uppfinningsområden. Detta gäller
givetvis även den förut berörda inländska
uppfinnareverksamheten.
Yi övergå nu till en undersökning över huru det
från utlandet kommande tillskottet förhåller sig till
folkmängdstillväxten, något som framgår av
kurvorna i fig. 6.
I fig. 6 återfinna vi samma grupper av nära
varandra liggande kurvor som i fig. 5; böljegången är
blott mera markerad genom att uppfinningsantalet
jämförts med tillväxten av medelfolkmängden.
För de större industristaterna synes det gälla, som
skulle det från utlandet kommande tillskottet i
patentansökningar ej kunna hålla jämna steg med
folkmängdstillväxten; den stora bilkrisen år 1929
markerar vändpunkten.
Sverige har under perioden följt ett gränsvärde
av 2 000 invånare per från utlandet kommande
patentansökning; Schweiz ett dylikt gränsvärde av
1000 invånare, och det förefaller, som om Sverige
ävenledes kan förväntas närma sig detta senare
gränsvärde.
Huru det till oss inströmmande tillskottet av
utländska patentansökningar varit fördelat på de stora
industriländerna framgår av fig. 7.
Av denna fig. finner man, att av det hos oss från
utlandet kommande antalet patentansökriingar de
tyska äro i avgjort flertal, att de från Tyskland och
Förenta staterna kommande under perioden
fördubblats i antal, under det att de från Storbritannien och
Frankrike kommande hålla sig på samma nivå som
vid periodens början. Förenta staterna närma sig
en fortfarighetsgräns av 400 per år, Storbritanniens
en sådan om 300 per år och Frankrike en om 100
per år.
Även om kurvorna i fig. 7 gäller, att de noga följa
de ekonomiska konjunkturernas böljegång;
världskriget. de ekonomiska ogynnsamma åren efter 1920
års kris och den stora bilkrisen år 1929 medföra
alla sänkningar i patentansökningsantalet, under det
att antalet stiger under de goda år som inbryta med
år 1925 och de som råda under periodens sista år.
Den markerade stigningen i alla ländernas kurvor
år 1920 härrör däremot blott av att prioritetsfristens
förlängning för under kriget gjorda uppfinningar
utgick detta år.
Kurvornas sänkning under världskriget visar, att
antalet tyska ansökningar hos oss åren 1913—1915
sjönko med 54,5 %, men i hemlandet med 57,5 %, de
amerikanska med 30 % mot 1,4 % i hemlandet, de
engelska med 59,3 % mot 39,5 % i hemlandet samt
de franska med 67,5 % mot med 54,2 % i hemlandet.
Till följd av den starka tillströmningen av
patentansökningar från Tyskland och Förenta staterna torde
hos oss de från utlandet kommande ansökningarna
kunna hålla jämna steg med vårt folkmängds tillväxt
i motsats mot vad fallet är i de stora industristaterna.
Studiet av nationernas uppfinnareverksamhet ger
en god inblick i deras industriella utveckling; ökat
tekniskt vetande och vidgad omdömesförmåga
medföra ökad uppfinnareverksamhet. Uppfinnandet är
en skapargärning likaväl som konstnärens gärning;
bägge kräva i lika hög grad frihet från tvång,
ekonomiska svårigheter och andra hinder, således även
från den i våra dagar så omordade "nyordningen"
med dess "Aufsichtsinstanzen".
Enligt ett nyligen hållet föredrag av det tyska
konjunkturforskningsinstitutets chef, professor Ernst
Wegemann, skulle "nyordningen" innebära de
Europeiska staternas sammanslutning "med bevarande av
deras nationella och kulturella särdrag". Härigenom
skulle Tyskland kunna finansiera en export av
industriprodukter i stort, och därigenom skulle
kapitalströmmen komma att "flyta i rätt riktning", nämligen
från det högt industrialiserade landet (Tyskland) till
de livsmedels- och råvaruproducerande länderna.
För så vitt icke även de i en ständig böljegång
över världen gående ekonomiska kriserna låta
enrollera sig i "den europeiska nyordningen", torde
emellertid betänkliga svårigheter snart nog inställa
sig för nyordningens bibehållande och
kapitalströmmens bibehållande i rätt riktning. Hittills har det
nämligen visat sig, att det alltid varit de stora
industristaterna, som fått lida hårdast, när kriser gått
över världen, hårdare ju hastigare deras industriella
utveckling varit, och för ett ensamstående, högt
industrialiserat europeiskt land torde läget bliva
särskilt svårt, då det knappast är att antaga, att den
engelsktalande världen nämnvärt kommer att träda
emellan så som förut varit fallet, då Europa varit i
nöd. Ju hårdare krisen blir, ju mindre blir det
ensamstående högt industrialiserade europeiska landets
köpkraft, kapitalströmmen vägrar flyta i rätt
riktning och de små leverantörstaternas läge blir
ruinerande för dem, så mycket mer, ju mera de bemödat
sig om att hopa sina nu osäljbara råvarulager, som
måhända tvångsrekvireras. Läget blir för dem så
mycket sämre, som de icke fått äga egen industri att falla
tillbaka på och därföre ej heller äga egen
uppfinnareverksamhet och kanske ej heller eget patentverk.
I den allmänna nöden torde man ännu en gång
komma att få höra, att "Europa tycker icke om
förändringar"!
Henrik Gustaf Tisell.
520
13 dec. 1941 520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
