Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 13 dec. 1941 - Tekniska föreningar - Skånska ingenjörsklubben, av O. W. - Örebro ingenjörsklubb, av H. S. - Kalmar teknologklubb, av T. B. - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av E. H. - Insänt: Tunnelbanebygget i verklighetens belysning, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
den första i sitt slag. Den visade i naturtrogna färger
och i stark förstoring ett bi i livlig verksamhet.
Efter dessa visningar avtackades föredragshållaren
ännu en gång på det hjärtligaste av ordföranden.
0. W.
Örebro ingenjörsklubb
höll lördagen den 4 oktober ordinarie sammanträde
under ledning av sin ordförande förste baningenjören
L. Hjelm. Först behandlades en del allmänna ärenden,
varvid bl. a. uppdrogs åt styrelsen att tjänstgöra som
kommitterade för novembersammanträdet, och
ordföranden meddelade att han såsom klubbens representant
deltagit i sammanträdet den 29 sistlidne sept. med Sveriges
tekniska föreningars samarbetsdelegation samt
redogjorde för behandlingen av därunder förekommande
ärenden.
Därefter höllos två intressanta föredrag, övering.
Hans Sandöken, Örebro, talade om "Pwpper och dess
tillverkning".
Ingenjören Arne Asplund, Stockholm, var andre
föredragshållare och hans ämne var "Framställning av
träfiberplattor".
Kraftiga applåder belönade föredragshållarna,
varjämte ordf. med några ord tolkade åhörarnas tack för de
intressanta och belysande föredragen.
Efter sammanträdet följde supé med samkväm under
gemytliga former. H. S.
Kalmar teknologklubb
höll lördagen den 18 okt. sitt första sammanträde för det
nya arbetsåret under dir. H. Lindes ordförandeskap.
Sedan ordföranden till en början uttalat några
minnesord över de under året bortgångna kamraterna,
ingenjörerna Andersson och Hoffman, och protokollet från
föregående sammanträde upplästs och justerats, föredrogs
revisionsberättelsen och ansvarsfrihet beviljades.
Härefter företogs val av styrelse. Då samtliga avgående
styrelseledamöter omvaldes, kommer sålunda styrelsen även
under kommande arbetsår att utgöras av dir. G. Rosén
ordförande, dir. H. Linde v. ordförande, torvingenjör
Thure Björkman sekr., ingenjör G. Malmberg
kassaförvaltare och klubbmästare samt ing. A. Nordström v.
klubbmästare. Till revisorer valdes ing. R. Garme och
ing. Fr. Thornqvist med lantbr.-ing. E. Lindqvist som
ersättare. Sedan sekreteraren därefter uppläst en
skrivelse från Svenska teknologföreningen med vädjan om
hjälp i ett eller annat avseende till de finska barnen, en
vädjan som vann klubbens fulla gillande, överlämnades
ordet till torvingenjör T. Björkman, som talade om
"Gammalt och nytt inom bränntorvindustrien".
Efter föredraget, som avtackades med applåder,
frambar ordf. klubbens tack till föredragshållaren för de
lämnade upplysningarna i dagens brännande fråga,
varefter ett. kollegialt samkväm vidtog. T. B.
Tekniska föreningen i Eskilstuna
höll den 21 oktober sitt första sammanträde för
säsongen. Dvs. redan den 21 september hade föreningen
anordnat en studieresa till Köping, där ett 60-tal
medlemmar under disponent Rustans ledning besåg
Cementfabriken.
Vid oktobermötet höll ordföranden, direktör Herman
Nilsson, en parentation över två bortgångna
medlemmar, ingenjör Osvald Karré och direktör Verner
Landqvist. Den senare hade tillhört föreningen i 2 5 år,
varav 10 år som sekreterare och 5 år som ordförande
och därvid nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt arbete
till föreningens bästa. Efter några inval följde
ytterligare några föreningsärenden, varefter ordet lämnades
till kvällens föredragshållare, ingenjör Sture
Lundoben, som talade om "Modern bdgsvetsteknik".
Efter föredraget följde gemensam supé och
samkväm, vid vilket ingenjör Eric Bendel, Elektrolux, be-
skrev en färd jorden runt för två är sedan. Han
visade även en vacker färgfilm, tagen under denna resa,
visande bl. a. heta källor och vackra naturscenerier på
Nya Zeeland och danser på Hawaii, beledsagade av
sång och musik på grammofon. E. H.
Insänt
Tunnelbanebygget i verklighetens
belysning.
I Teknisk tidskrift den 6 dec. har arkitekt B.
Ham-marén beretts ett par sidor utrymme för en insändare
under ovanstående rubrik. Huvudparten av innehållet
ägnas åt ca 20 år gammal statistik över au to
niobilismens inverkan på de allmänna
kommunikationsmedlens utnyttjande i en del amerikanska städer. Hela
denna historia är välbekant för alla som haft
anledning närmare syssla med stadskommunikationer på
denna sida Atlanten och även i Stockholm.
De slutsatser, som referenten dragit med hänsyn till
svenska förhållanden samt några uttalanden om
Stockholms stads tunnelbaneprojekt tarva emellertid ett
bemötande.
Till en början ligger väl saken hos oss knappast så
till, att privatbilen spelat någon nämnvärd roll som
konkurrent till spårvagnar och bussar. Det antal
trafikanter, som färdas i egen bil, är proportionsvis
mycket ringa. Däremot har personbilen på grund av sitt i
förhållande till transportkapaciteten synnerligen
oförmånliga utnyttjande av gatuutrymmet redan under de
senare åren fore världskriget påtagligt bidragit till
försämring av framkomligheten i våra trånga gator,
oaktat "biltätheten" var så låg som 1 fordon per 20
invånare (mot t. e. 1 fordon på 3—4 invånare i New York).
Då man i samband med behandlingen av Stockholms
trafikproblem tidigare räknat med en rätt avsevärd
framtida utveckling av biltrafiken (upp till 1 bil
per 10 invånare som mättningsgräns), var det främst
ur denna senare synpunkt som betänkligheter yppats
(se 1938—39 års kommunala utredningar i
tunnelbanefrågan) .
Med den vändning utvecklingen tagit under
krigsåren torde faran för en alltför hastig ökning av
bilbeståndet tills vidare vara undanröjd. Detta får i viss
män anses som en särdeles tur med hänsyn till den
långa tid som erfordrats för att skapa något liknande
enighet om lösningen av Stockholms stadsplane- och
kommunikationsfrågor.
Vad som däremot hos oss under senare tid haft en
mera påtaglig inverkan på spårvägs- och bussdriftens
ekonomi, är den starkt ökade cykelåkningen.
Erfarenheterna såväl här som i Köpenhamn torde ha givit vid
handen, att cykelfrekvensen reagerar’ mycket
känsligt för ändringar i konjunkturer och taxor. Trots
allt är emellertid Stockholm i stort sett en god
spårvägsstad med relativt hög resefrekvens per invånare,
och man får säkerligen icke som herr Hammaren
skjuta skulden för den mindre tillfredsställande
ekonomien enbart på en förment ogynnsam
trafikutveckling, som inträtt utan trafikföretàgets förvållande.
Jag bortser härvid från den inskränkning i
busstrafiken, som av kända anledningar måst vidtagas efter
krigsutbrottet.
Herr Hammarens utläggningar om tunnelbanan äro
oklara och tyda på att vederbörande ej är tillräckligt
orienterad i ämnet. Hur kan tunnelbanan enbart tjäna
"lokalintresset" när den är planlagd i främsta rummet,
som en central föreningslänk i ett förortsbanesystem?
Uppgiften om 35 mill. resande torde hänföra sig till
13 dec. 1941
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
