Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 20 dec. 1941 - Till frågan om planläggningen av Norrbottens järnverk, av N. Danielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
material, så hade platser i närheten av Porjus och
Gällivare kunnat komma i fråga. Av
Malmkommissionens betänkande inhämtas emellertid bl. a,, att skäl
föreligga att basera en norrbottnisk järnhantering på
fosforhaltiga malmer med koks och/eller träkol såsom
reduktionsmedel. Härvid väga fördelarna för Luleå
tungt i vågskålen och desto mer, ju större mängder
koks, som kunna behövas i förhållande till använd
mängd träkol. Beaktas bör dessutom, att de
klimatiska förhållandena i det inre av Norrbotten äro
ganska prövande för industriarbete. Ur denna synpunkt
innebär det avsevärda fördelar att lägga verket till
närheten av Luleå. Flera olika platser invid staden
hava övervägts. Det nu valda området å Svartön,
där mark gratis ställts till förfogande av Luleå stad,
är obetingat att föredraga framför andra alternativ.
Man erhåller bl. a, enkel anslutning till befintliga
järnvägsspårsystem, god byggnadsgrund, plats för
framtida utveckling och närhet till hamn med fullt
tillfredsställande djup. Alla platser i närheten av
Luleå lida emellertid av samma olägenhet, som
industrier vid gränser eller kusten, nämligen att de i
händelse av krig äro lätt utsatta för luftanfall med kort
varsel.
Med beaktande i övrigt av Riksdagens direktiv har
styrelsen låtit genomarbeta ett flertal olika alternativa
tillverkningsprogram. Bland sådana förslag, som
redan från början kunnat utmönstras, må omnämnas
tanken att bygga blästermasugnar för koks. I
nuvarande försörjningsläge kan ingen koks för nya
produktionsenheter påräknas. Huruvida och till vilka
priser koks kan erhållas efter kriget, låter sig ej
avgöra. Försiktigheten bjuder därför att inrätta verket
för användning av både koks och träkol med
huvudvikten lagd på träkol. Ett annat alternativ har varit
ett elektrotackjärnsverk för 90 000 ton utan vidare
förädling. Med 90 000 tons årsproduktion har man
ansett sig kunna uppnå en tillräcklig omsättning för
att kunna uppbära alla de dyrbara allmänna
anordningar, som höra till en nyanläggning. Detta förslag
har måst avföras därför, att erforderlig och
tillräckligt billig smältkraft ej kunnat anvisas nu eller inom
en snar framtid. Styrelsen har stannat för
följande-produktionsplan, som avser att för huvuddelen av
verkets produktion använda fosforhaltiga malmer.
Mull; stiger och malmer från de norrbottniska
malmfälten smältas i tvenne el-tackjärnsugnar till
tackjärn, varvid mullen och sligerna sintras före
uppsättandet på elektrodugnen. Erforderliga malmmängder
för den nu planerade tillverkningen av ca 60 000 ton
tackjärn per år stå enligt malmavtalet till förfogande.
Härutöver finnas avsevärda mängder malm
reserverade för en framtida eventuell utökning av driften.
Om malmpriser finnes tidigare avtalat mellan staten
och malmbolaget. Vid kalkylering av järnverkets
tillverkningskostnader har det ej förutsatts, att några
särskilda förmåner eller lättnader skola tillkomma
Norrbottens järnverk aktiebolag, vare sig ifråga om
malm- eller träkolspriser eller avgifter för elektrisk
energi, än som i varje läge äro affärsmässigt sett
skäliga,
El-tack järnsugnar kunna enligt hittills vunna
erfarenheter köras med enbart koks eller med en
blandning av koks och träkol intill ca 75 %
träkolsin-blandning. Det torde ligga inom möjligheternas
gränser att, sedan erfarenhet vunnits, arbeta med
100 % träkol. Detta kan komma att visa sig
önskvärt vid tillverkning av svavel- och fosforfattigt
tackjärn. Tillgången av träkol inom en rimlig fraktrayon
har undersökts och befunnits fullt tillfredsställande,
Vid den tidpunkt, då verket beräknas kunna köras
i gång, eller år 1943, komma nyanlagda
kolnings-anläggningar i Norrbotten med betydande kapaciteter
att vara produktionsfärdiga. Verkets utrustning
medgiver valfrihet inom vida gränser mellan träkol och
koks såsom reduktionsbränsle. Huruvida det ena
eller andra bränslet kommer att föredragas, blir
beroende på tillgång och pris samt de kvaliteter, som
man önskar framställa.
Järnverkets behov av elektrisk kraft har beräknats
till ca 27 000 kW vid drift av två elektriska
masugnar, två thomaskoiivertrar och en elektrostålugn.
Det kan förväntas, att Kungl, vattenfallsstyrelsen vid
tidpunkten för järnverkets igångsättande skall kunna
ställa erforderlig kraft till förfogande från egna
anläggningar. Smältkraft har erbjudits till ca 0,6
öre/kWh, motor- och elektrostålugnskraft till ca
1 öre/kWh, vilka priser använts i kalkylerna,
Såsom färdigprodukt från tackjärnsverket kan
erhållas tackjärn av kvaliteterna export-, martin- och
gjuteri tack järn. Den wibergska järnsvampmetoden
har ingående dryftats, men man har funnit, att denna
ej kan anses så utexperimenterad, att den f. n. kan
upptagas såsom en väsentlig enhet i järnverkets
program. Om man i framtiden vill uppföra en wibergsk
förreduktionsugn, avsedd att kunna inkopplas före
elektromasugnarna, så låter sig detta göra. De
fördelar, som härigenom påräknas, äro lägre kraft- och
träkolsförbrukning samt större produktion. Plats har
inrymts för en anläggning för framställning av
tack-järnsgranalier enligt Rennerfelt-Kalling, vilken
produkt användes såsom omsmältningsmaterial vid
kvalitetsståltillverkning.
Till elektromasugnarna äro anslutna två
thomas-konvertrar för färskning av det flytande tackjärnet
till thomasmetall. Denna kan antingen säljas i form
av göt, varvid vissa mellansvenska järnbruk kunna
antagas bliva avnämare i begränsad utsträckning till
göt, eller också i flytande form tagas till en
elektrostålugn för raffinering. Härifrån kan som
slutprodukt erhållas elektrostålgöt och/eller högvärdigt
omsmältningsmaterial för kvalitetsståltillverkning. Även
thomasmetallen torde kunna användas för
omsmält-ningsändamål vid kvalitetsståltillverkning. Denna
metall är ju av "jungfrulig" natur, innehåller inga
okontrollerade främmande ämnen såsom koppar,
krom, nickel, har låg halt av kol och fosfor.
Framställes thomastackjärnet med träkol, är även
svavelhalten låg. Innehåller thomasmetallen svavel från
koks, kan detta utan större kostnader avlägsnas i
elektrostålugnen. I prisläge bör denna metall
rimligen förutsättas ligga något över tackjärn och
omkring priset för järnsvamp. Däremot kan man aldrig
räkna med att göra detta omsmältningsmaterial så
billigt, att det kan konkurrera med vanligt köpskrot.
Såsom biprodukt från thomasverket kommer att
falla thomasfosfat, ett för lantbruket synnerligen
värdefullt gödningsämne. Konverteringskostnaderna
från tackjärn till thomasmetall täckas till betydande
del av inkomsterna från thoniasfosfatet. Härjämte
kan möjligen en viss kreditpost beräknas från
vanadin, som tillvaratages ur slagg.
542
20 dec. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
