Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
Fig. 4. SJ motortralla typ 13 med OKA-vedgasaggregat.
Trallan byggd och inmonteringen verkställd av A.-b. Berg
& Co, Lindesberg.
drivna amerikanska Wisconsinmotorn E0-2A med
6-cyl. 6 s/8" X 7" och 1 240 varv/min. De smärre
loko-motorerna, vilka redan vid drift med flytande bränsle
ofta voro i svagaste laget, ändras successivt och i den
mån lämplig användning finnes för de försvagade
lokomotorerna till gengasdrift. Av de större
lokomotorerna utrustas de med Scania-Vabis’ motor med
Imberts vedgenerator typ 550 och
Wisconsin-lokomotorerna med den först nämnda nya kolgeneratorn typ
Svedlund K-8, vilken dimensionerats med tanke även
på Wisconsinmotorerna.
Motordressiner. De större, för det högre
linjebefälet avsedda motordressinerna, av vilka omkring ett
50-tal finnas vid SJ, påminna till det yttre något om
en blålackerad 5-sitsig Fordbil. De framdrivas med
4-cyl. Fordmotor och utrustas nu i flertalet fall med
kolgeneratorer typ Svedlund. En del av dem erhålla
dock ett aggregat av ny typ, fig. 3, konstruerat och
byggt vid SJ av dressinförare Johansson, Göteborg.
Grov- och finrenare äro symmetriskt placerade på
ömse sidor om kolgasgeneratorn. Av aggregatets
detaljer märkes främst finrenaren med en elegant
anordning för avskrapning av sotet genom kringvridning
av en cylinderformad filterduk, som under vridningen
tryckes mot en i renarens vägg anbragt skrapborste.
Det avskrapade sotet kan sedan bekvämt blåsas ut av
fläkten.
De mindre motordressinerna — till antalet över 700
st. och avsedda för inspektion och underhåll av bana
och elektriska ledningar — framdrivas alla av
dubbel-cylindriga tvåtaktsmotorer från Berg & c:o i
Lindesberg. Vid bensindrift har motorn en effekt på ca
6 hk. Det ringa effektöverskottet, frånvaron av
växellåda på flertalet dressiner samt tvåtaktssystemet har
berett mycket stora svårigheter vid motorernas
aptering för drift med icke flytande bränsle. Under
omkring l1/2 månad utfördes sålunda omfattande
undersökningar och experiment för att finna lämpliga
anordningar för motorns drift med acetylen (i form av
Fig. 5. SJ motortralla typ 13 med Lion-kolgasaggregat från
A.-b. Berg & Co, Lindesberg. Aggregatet är kraftigt
dimensionerat. Den å bilden visade fläkten är avsedd för
handdrift. Är numera ersatt med elektrisk fläkt.
dissousgas). Det lyckades för Berg & c:o att lösa
smörjningsfrågan och för "AGA" att utexperimentera
en explosionsfri blandare för acetylengasèns blandning
med luft. Vid höga varvtal, var det möjligt att
uttaga ganska god effekt ur motorn, men vid låga
varvtal (vid gång i stigning utan växellåda) sjönk
effekten så väsentligt på grund av gasens låga oktantal
och förbränningsegenskaper i övrigt att tanken på
acetylengasdrift i dessa tvåtaktsmotorer måste
övergivas. Det blev istället nödvändigt att skyndsamt
söka få fram ett nytt, för dessa fordons speciella
driftsförhållanden lämpligt gengasaggregat med ringa
vikt och utrymmesbehov. På- ett par veckor lyckades
det för Berg & c:o att i samarbete med "Lion"s
konstruktör, ingenjör Helmer Pettersson, konstruera
och tillverka det nya aggregatet, fig. 4. Det nya
aggregatet, som är rymligt och kraftigt dimensionerat,
väger 65 kg. Provdrift med 10 st. dressiner utrustade
med de nya aggregaten påbörjades under sistl.
december. För att underlätta dressinens avlyftande från
spår — tillgår på det sätt att bakaxeln upplyftes,
dressinen vrides, så att framaxeln "urspårar", och
slutligen genom att dressinen skjutes vinkelrätt från
skenorna resp. vändes helt om (vid återfärd samma
väg — uppsättes baktill på dresssinen ett par långa,
utdragbara lyftspakar). Med hänsyn till att motorns
dimensioner avpassats för förhållandena vid
bensindrift, ansågs med tanke på snö och ogynnsam
väderlek lämpligt att i samband med övergång till
gengasdrift något öka cylinderdiametern (från 70 till
85 mm).
Beträffande slutligen motorvagnarna, av vilka de
flesta tillförts SJ fordonspark i samband med inköp
av enskilda järnvägar, äro desamma av så många och
olika typer att de ej kunna erhålla enhetlig
gengasutrustning. I flera fall utgör f. ö. motorernas storlek
eller typ ett svåröverkomligt hinder för övergång till
gengasdrift. (Jfr t. e. de stora Maybach-motorerna på
f. d. Borås-banans motorvagnar!)
18 jan. 1941
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
