Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
på grund av den relativt dyra målningen, som lätt
medför stor slambildning.
Målning i sluten krets visar sig i högre grad vara
ett godsavskiljningsproblem än ett
krossningspro-blem. Den cirkulerande belastningen kan t, e. gå upp
till 1 000 % av inkommande rågods eller färdig
produkt. En kvarn, som mal 10 ton/tim. passeras då av
ca 100 ton/tim., varför godsavskiljningssvårigheterna
äro fullt naturliga. Inom flotationstekniken har man
i skrapsorterare funnit driftsäkra godsavskiljare, men
dessa ha icke kommit till användning vid svensk
järnmalmsanrikning, vilket delvis torde bero på deras
benägenhet att återföra tunga, renkrossade malmkorn
till kvarnen och skicka lätta halvkorn ut till
anrikningen. Några amerikanska magnetitverk, som mala
i sluten krets med skrapsorterare finnas dock.4 Jag
skall senare gå in på problemets läge hos oss.
Anrikningen av finkorniga malmer är ibland
omöjlig att genomföra med ekonomisk fördel på grund av
de höga nedkrossningskostnaderna. Dessa utgöra ofta
ungefär halva totala anrikningskostnaden. I tabell 1
har jag gjort en sammanställning av
krossningskost-nadernas normala storleksordning vid en svensk
anläggning med en årsproduktion av ca 100 000 ton
rågods. Jag har därvid satt kraftpriset till 3 öre/kWh
och räknat arbetskraften i ca 1 kr/tim.
Tabell 1. Krossningskostnader, öre/ton.
Grovkrossning .............. 5— 15
Mellankrossning........;. .. . 5— 25
Kulkvarnsmalning ........... 35—100
Rörkvarnsmalning........... 50—150
Av tabellen framgår att målning ställer sig mycket
dyrare än krossning. Detta beror såväl på mindre
verkningsgrad som på den stora mängd underkorn,
som produceras. Nedkrossningsarbetet ökas ungefär
omvänt proportionellt mot kornstorleken och av
korn-fördelningskurvor från krossar och kvarnar framgår
den ojämförligt större mängd underkorn, som de
senare producera.5
Anrikningsmetodernas utveckling under de senaste
decennierna är ännu mera markant än
krossningstek-nikens och karakteriseras av flotationsteknikens
starka frammarsch. Den har praktiskt taget helt
utträngt våtmekanisk anrikning inom alla dennas
områden utom beträffande järnmalmer. Sedan professor
Bring6 numera lyckats bemästra de problem, som
sammanhänga med flotationsanrikning av
blodstensmal-mer, kan man vänta att den våtmekaniska
anrikningen även får överge sin helt dominerande position
där. Flotationsanrikningen har även huvudsakligen
utträngt den starkmagnetiska anrikningen. Av
övriga metoder ha de svagmagnetiska bibehållit sin
särställning, medan övriga, t. e. elektrostatiska, aldrig
varit av större betydelse hos oss.
Flotationsmetoden användes ursprungligen endast
för enkla sulficlmalmer. På 1920-talet infördes
selektiv flotation, varvid olika sulfider i en malm kunde
erhållas som skilda koncentrat. Numera har flota-
* Gaudin, Principles of Min. Dressing, p. 17, New Tork 1939.
5 Mogensen, En relativ fördelningskurva . . . p. 79, 81—82,
J. K. A. 1938.
6 G. Bring, Flotationsanrikning av blodstensmalmer, p. 139,
J. K. A. 1938 ; G. Bring, Apatitens avskiljande vid flotation
av blodstensmalmer, p. 277, J. K. A. 1940.
tionsprocessen även börjat användas för separation
av oxider, silikater, karbonater m. fi., t. e. apatit,
järnglans, flusspat, wollastonit, manganspat och
scheelit. Stora svårigheter äro emellertid förenade med
flotationsprocessens framträngande, men utsikterna
äro goda och det ligger icke utom möjligheternas
gräns att man i en framtid kan på detta sätt skilja
praktiskt taget alla slags mineral från varandra. Här
föreligger ett stort och ganska jungfruligt område för
den tekniska forskningen och med hänsyn till den
ofantliga betydelse, som alla framsteg på detta
område kunna få för vårt
land, särskilt i dessa
avspärrningstider, vore
det önskvärt att stora
ansträngningar snarast
inriktades på
hithörande problems lösning,
t. e. flotation av
aluminium-, magnesium-och kaliumrika mineral.
Vid anrikning
eftersträvar man dels
tämligen monomineraliska
koncentrat, dels höga
utbyten. Dessa
fordringar stå i ett visst
motsatsförhållande till varandra, vilket åskådliggöres
av fig. 3.
Ju rikare och värdefullare koncentraten bli, desto
lägre blir utbytet och desto mindre
koncentratmängden. I varje särskilt fall har man därför ett mer eller
mindre begränsat optimalområde, där en viss halt och
det motsvarande utbytet ge den största vinsten. Under
olika konjunkturer växlar optimalområdets läge.
Längst till höger å figuren skära kurvorna
diagrammets ena axel i den punkt, som svarar mot rågodsets
halt. För likadana malmer förlöpa kurvorna tämligen
konformt, Sel citt höga rågodshalter svara mot goda
utbyten vid en viss koncentrathalt. Yid hög
anrikningsgrad bli motsvarande kurvor alltså nedpressade.
Den moderna anrikningstekniken uppvisar ofta
goda resultat. Vid flotation av molybdenglans kan
man t. e. få 90 %-iga sliger med 90 % utbyte vid en
anrikningsgrad av 300. Vid enkla
kopparsulfidmal-mer får man ofta sliger med 70—80 % malmmineral
vid 90 % utbyte och anrikningsgraden omkring 20.
Yid komplexa sulfidmalmer bli resultaten sämre och
närma sig ofta den streckade kurvan.
Järnmalmsanrikningen brukar här i landet röra sig med utbyten
mellan 70—90 %, men man får därvid taga hänsyn
till att en del av rågodsets järnhalt sitter i
gråbergs-mineral.
Med avseende på rågodsens halter uppvisar
anrikningstekniken en intressant utveckling. Genom
fortlöpande förbättringar av nedmalningsteknik och
anrikningsmetoder samt genom långt driven
mekanisering ha anrikningskostnaderna pressats ned, Sel cltt
allt fattigare malmer kunnat utvinnas. Särskilt vid
stora malmer, som tillåta högt dagligt rågodstonnage,
bli produktionskostnaderna låga. Som exempel
visar fig. 4 en sammanställning av
produktionskostnader från amerikanska anrikningsverk enligt W.
Petersen.
Sammanställningen är ca 10 år gammal, men har
fortfarande stort värde som demonstrationsmaterial.
Fig. 3. Förhållandet mellan
utvinning och halt.
11 jan. 1941
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
