- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Bergsvetenskap /
16

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

lagda malmreserver uppgå till 11 450 000 long tons
och att deras sammanlagda brytningskapacitet är
2 900 000 long tons årligen med en genomsnittlig
livslängd av 4 år. Genomsnittshalten hos malmen i dessa
gruvor uppgår till 9,53 g guld per ton.

E. R—s.

Rening av kvartssand från Ceylon för
glassmält-ningsändamål. På Ceylon har man tidigare vid många
tillfällen utfört undersökningar på kvartssand, som
funnits i stora kvantiteter på lätt åtkomliga ställen, men
resultaten ha visat, att produkter endast användbara vid
framställning av sämre glas ha erhållits beroende på
produkternas höga halt av järnoxid och deras delvis för
stora, delvis för ojämna kornstorlekar. Nyligen provades
emellertid en kvartssand, som gav ett gott resultat.

Vid undersökning av sanden upptäckte man, att den
huvudsakligen bestod av trubbhörniga till runda korn av
kvarts, varierande i storlek från mindre än 0,05 mm upp
till omkring 3 mm diameter. Det förekom ytterst litet
fina korn och ingen som helst lera och kvartskornen
voro även fria från järnoxid på ytan. Omkring 1 %
ilme-nit förekom i form av små runda korn tillsammans med
en liten mängd järnhaltig granat. Mätning av
ilmenit-kornen i mikroskop med mikrometer visade, att det
övervägande antalet var mindre än 0,2 mm i diameter.
Återstående kornstorlekar voro nästan allesammans
mellan 0,2 och 0,4 mm och endast mycket få korn hade
större diameter än 0,4 mm. Ilmenitkornens
genomsnitts-storlek var sålunda betydligt mycket mindre än
kvartskornens. Järnhalten i sanden var 0,30 %, beräknad som
järnoxid (Fe203), och hänförde sig huvudsakligen till
ilmeniten. Denna halt är mycket större än som
medgives i glassand av god kvalitet.

Siktning av glassand är av största betydelse, då
likformighet i kornstorlek och frihet från mycket stora och
mycket små korn äro eftersträvade egenskaper för
erhållande av snabbhet och jämnhet vid smältningen. Det
har konstaterats, att den välkända glassanden från
Fontainbleau (Frankrike) innehåller 80 % korn mellan
0,254 och 0,157 mm diameter och den från Kmg’s Lynn
(England) 78 % mellan samma gränser. Boswell
konstaterar i sin "Memoir ön British Resources of Sands
and Rocks used in Glass-making", London 1918, att
glassanden bör ha över 70 % och gärna över 90 % av en
kornstorlek och att den bästa storleken vore
medelstorleken 0,25—0,5 mm i diameter.

Ett representativt prov av ifrågavarande Ceylon-sand
gav vid siktanalys följande resultat:

Kornklass Procent

större än 2,4ii mm ................................spår

„ 1,670 ...................................0,1

„ 1,204 ...................................0,6

„ 0,853 „ ................................2,4

„ 0,590 ....................................6,5

„ 0,422 „ ................................18,0

„ 0,295 „ ................................33,3

„ 0,211 „ ................................20,8

,, 0,152 „ ................................] 0,8

„ 0,104 „ ................................5,8

„ 0,O53 „ ................................1,5

mindre än 0,053 „ ................................0,2

Summa 100,o

Av dessa resultat märker man, att omkring 83 % av
kornen i Ceylon-sanden ligga mellan 0,152 mm och
0,599 mm i diameter. Sanden är följaktligen en
blandning av små, medelstora och stora korn och måste trots
jämförelsevis stor frihet från mycket stora och mycket
små korn betraktas som dålig i jämförelse med välkända
glassandsorter.

Det visade sig tydligt genom resultaten vid
undersökningen, att det inte skulle vara lämpligt att använda
hela sanden vid glastillverkning och att ett försök måste
göras att genom en enkel procedur och med så liten
tidsspillan som möjligt därur utdraga en glassand med
tillfredsställande kornstorlek och järninnehåll.

Följaktligen uppdelades ett representativt prov på
sanden i tre klasser genom två standardsiktningar.
Dessa klasser undersöktes med följande resultat:

Anm.

Stora korn från
0,42 mm upp till
3 mm. Ytterst få
ilmenitkorn
uppträda.

Få ilmenitkorn
uppträda.
Omkring 3 %
il-menit i sanden.

De procentresultat, som erhölls vid de två
siktning-arna vid detta prov, komma mycket nära de motsvarande
totalresultaten vid den tidigare fullständiga
siktana-lysen.

Av dessa siffror framgår, att över 80 % av den totala
järnmängden förefinnes i den minsta kornklassen.
Återstoden är tämligen jämnt fördelad på de två andra
kornklasserna och uppträder huvudsakligen i form av ilmenit
med något järnhaltig granat.

Den första kornklassen skulle inte kunna användas ^
vid glastillverkning på grund av att kornen äro för stora
utan föregående krossning och siktning. Avskiljandet av
järnpartiklar, härrörande från krossningsmaskineriet,
skulle också bli nödvändigt och öka kostnaderna. Då
denna kornklass endast omfattar omkring 25 % av
sanden, skulle det troligtvis vara mera ekonomiskt att helt
kassera den.

Den andra kornklassen representerar välsiktad sand
av jämn kvalitet, som troligen skulle passa för
tillverkning av färglösa flaskor och enklare serviser,
glasskivor etc.

Man konstaterade, att sand av hög kvalitet lätt kunde
erhållas ur denna kornklass, då de få korn av ilmenit
och granat, vilka uppträdde här skulle kunna fullständigt
avskiljas på magnetisk väg. Denna behandling skulle
ge en produkt, som endast innehölle 0,oi % järnoxid
(FeoO;{). Det rena materialet, som omfattar rner än 50 %
av hela sanden, är med hänsyn till dess järninnehåll
jämförbart med de bästa i handeln förekommande
glassand-sorterna och skulle kunna användas vid tillverkning av
sådana specialprodukter som optiskt glas och högvärdig
kristall.

Den tredje klassen kunde kasseras eller användas utan
ytterligare behandling vid tillverkning av mörkfärgat
glas, om en dylik produkt vore erforderlig.

Det uttagna provet representerar en dåligt sorterad
sand, olämplig i sitt naturliga tillstånd för tillverkning
av glasvaror av genomsnittskvalitet på grund av ojämn
kornstorlek och hög järnhalt. Denna senare hänför sig
huvudsakligen till närvaron av små korn av ilmenit.

Användning av två siktar av lämplig storlek ger en
medelfraktion bestående av mer än hälften av den
ursprungliga sanden, och en minsta fraktion hållande en
ansenlig mängd ilmenit. Produkten representerar
välsiktad sand med tillfredsställande låg järnhalt, lämplig
för tillverkning av glasvaror av genomsnittskvalitet.

Magnetisk separation av denna medelfraktion ger en
sand av stor renhetsgrad, lämplig för tillverkning av
specialglas av hög kvalitet.

E. K—s.

Halt av
järnoxid
i procent

[-Viktsprocent-]

{+Vikts-
procent+}

större än 0,422 mm 25,3 0,05

„ 0,21 i „ 54,0 0,08

mindre än 0,2ix „ 20,5 1,40
99,8

16

8 febr. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941b/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free