Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS
HÄFTE 3 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 8 MARS 1941
INNEHÅLL: Malmbrytning under jord med användande av djupa spränghål, av bergsingenjör Åke Lidén.
— Notiser. — Metallnoteringar.
Malmbrytning under jord m ed användande
av djupa spränghål.
Av bergsingeniör ÅKE LIDÉN.
1 utländska gruvor liar man på senare tid mer och mer
intresserat sig för brytningsmetoder, i vilka man
använder sig av djupa borrhål för skjutning av
berget. Hålens längd varierar beroende på
brytningsmetoden och lokala förhållanden men är ofta upp till
40 m eller mer.
Genom borrning av djupa spränghål blir det möjligt
att från ett fåtal lämpliga uppställningsplatser för
borrmaskinerna nå fram med spränghålen till alla
delar av den malm, som skall utbrytas. Stora
malmpartier kunna färdigborras, innan laddning och
skjutning börjar, och genom att ett stort antal djupa hål
skjutas samtidigt, får man stor berglossning per
borrmeter och kilogram dynamit, Många gånger kan man
med denna metod få ned malmpartier, som ej skulle
kunna nås medelst någon annan metod för en
rimlig-kostnad.
Det första användningsområdet för borrning och
sprängning av djupa hål var brytning av
kvarlämnade bottnar, band, pelare och malmtak. Många
gånger kan man på ett billigt och bekvämt sätt få
ned dessa genom att underminera dem, varefter de
krossas och bringas i ras av sin egen tyngd och
väggarnas tryck. I andra fall gör dock malmens
beskaffenhet och de kvarlämnade malmpartiernas form
denna metod opraktisk, och här kan man ofta
åstadkomma stora besparingar genom att borra och
spränga djupa hål. Härigenom vinner man även att
berget blir bättre sönderskjutet, än om man låter
pelarna rasa utan skjutning, då man ofta får kolossala
skut, som sedan måste skjutas med stora kostnader.
I litteraturen har nyligen beskrivits, hur man i
Aldermac-gruvan i Ontario i Kanada använder sig
av diamantborrning av djupa hål för att bryta såväl
kvarlämnade malmbottnar som stora malmkroppar.1
Malmen består av kompakta sulfider,
huvudsakligen pyrit, i allmänhet utan skolar och slag. Den
innehåller ofta amorf kiselsyra och är här och där
genomdragen av porfyrgångar. Stupningen är i det
närmaste vertikal, och såväl malm som sidosten äro
starka, varför utbrutna rum kunna stå öppna länge.
i "A mining method for large Ore-Bodies", by A. V.
Cor-lett and G-. D. Me Leod. The Canadian Mining and
Metallur-gical Bulletin, mars 1940.
i rån tidigare brytning kvarstodo bl. a. två bottnar,
vilka icke kunde brytas utan stor risk då malmen
var genomskuren av slag. Sidostenen var hård
kvartsig ryolit, stupningen var nästan vertikal, och
väggarna voro mycket starka. Bottnarna, i vilka
fjärde och femte etagernas transportorter gingo fram,
om-gåvos på såväl över- som undersidorna av öppna rum.
Först bröts den fjärde etagens botten och därefter
den underliggande femte etagens, varvid de
erfarenheter, som vunnits vid brytningen av den första
bottnen, tillgodogjordes.
Sprängning #5
Borrhålsplan #)
C21
4 de etagens
transportort
etagens
översta
underetage
□ C
1-1 m
Språngning # 5
Borrhålsplan #2
4de etagens
transportort
5†e etagens
översta
underetage
1,2 x1,5m tvärort
Språngning #6
4de etagens
transportort
5†e etagens
översta
underetage
Fig. 1—3. Diamantborrade spränghål i fjärde etagens
botten i Aldermacgruvan.
12 april 1941
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
