Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Litteratur
Peder Månssons Schriften über technische Chemie
irnd Hüttenvvesen, Eine Qnelle zur Geschichte der
Technik des Mittelalters, av dr Otto Johannsen, 261 s.,
VDI-Verlag G. m. b. H., Berlin 1941.
I vetenskapens historia under humanismens tidevarv
kan namnet Peder Månsson icke utelämnas. De skrifter,
som denne svenske munk har samlat i Tyskland och
Italien, ha under sista tiden visat sig vara av stor betydelse
för erhållandet av en riktig bild av teknikens historia vid
denna tidpunkt. I verket återfinnas mycket tidiga
beskrivningar över glastekniken, bearbetningen av
ädelstenar med slip- och skärmaskiner, tryckning av tyg,
läderteknik, guld- och silverskedning,
kopparframställning, masugnsdrift, järngjutning osv. Vad omfånget
och innehållet beträffar utgöra hans skrifter den för
studiet av teknikens historia under medeltiden rikaste
källa, som har blivit tillgänglig för studium under de
senaste årtiondena. Som förebild kan nämnas den av
skolastikerna bannlysta lilla traktaten om mineral av
Albertus Magnus. Ehuru Peder Månssons bergsbok
fortfarande i stor utsträckning är stödd på alkemistiska
teorier och Plinius gäller som största auktoritet och
viktigaste källa, märker man dock redan den nya tidens
ande, under vilken framställningen av metallerna
övergick från hantverk till industri och som utvecklat
guld-makeriet till metallurgi. På detta vis uppträdde
Peder Månsson som förelöpare till Biringuccio och
Georg Agricola och blev därigenom en av
grundläg-garna till den i dag så omfångsrika tekniska
litteraturen.
Författaren har ägnat boken åt sin vän Herman
Sundholm, vilken härigenom kanske erhållit sin
största berömmelse för det värdefulla arbete han nedlagt
på den svenska bergshanteringens historia. Det är
för en svensk av mycket stort intresse att erfara den
höga uppskattning som dr Johannsen ägnat Peder
Månssons betydelse för teknikens historia. Man måste
uttala ett tack både till författaren och Verein
deut-scher Ingenieure, särskilt dess ordförande professor
Matschoss, som tillstyrkt bokens tryckning. Det är
tacknämligt, att de publicerade skrifterna av den
störste av våra tidigaste vetenskapsmän på
bergshanteringens område genom denna bok ha gjorts lättare
tillgängliga för internationellt studium.
Boken kan i första hand rekommenderas alla
svenska bergsmän, ty Peder Månsson har genomgående
framhållit betydelsen av att vi själva böra undersöka
och utnyttja våra malmer, och att vi inom landet böra
framställa för oss alla behövliga artiklar. Men även
personer, som intressera sig för teknik överhuvudtaget
och i synnerhet teknikens historia, torde med gott
utbyte kunna läsa denna bok. Även den, som bedriver
historiska studier eller på fritid sysselsätter sig med
historisk läsning, kan med god behållning taga del av
detta arbete.
E. R—s.
Föreningsm eddel anden
Svenska teknologföreningens avd. för Kemi och
bergsvetenskap höll ordinarie sammanträde den 14
februari 1941 på teknologföreningens lokal under
professor B. Kallings ordförandeskap.
I avdelningen inträdde som nya medlemmar: civil-
ingenjörerna J. Baltzar Jacobsson, S. Lindberger och
Einar F. Karlsson efter anmälan samt efter inval
professor Edy Velander.
Ordförandens och sekreterarens berättelse för
verksamhetsåret 1940 framlades och godkändes.
Dagens föredrag, som hölls av bergsingenjör Einar
öhman från Bofors, var ägnat åt ett av de viktiga
problem som vår järnhantering just i dessa dagar har att
lösa på grund av minskad införsel av vissa
legeringsmetaller. Föredraget var betitlat:
"Utvecklingstendenser på de legerade konstruktionsstålens område, med
särskild hänsyn till det aktuella försörjningsläget."
Föredragshållaren framhöll först att i de flesta länder
har intill senaste tid kromnickelstålen dominerat bl. a.
de legerade konstruktionsstålen såväl för seghärdningar
som för sätthärdningsändamål. I Amerika ha
emellertid sedan åtskilliga år tillbaka även andra typer av
legerade konstruktionsstål börjat få allt större användning,
särskilt inom bilindustrien, t. e. manganstål,
krom-manganstål, krommolybdenstål osv. I samband härmed
visades en intressant och belysande sammanställning
över ett stort antal bilfabrikanters skiftande stålsorter
för samma maskindelar. I Tyskland ha
kromnickelstålen av valutatekniska skäl så gott som helt ersatts med
krommolybdenstål. Efter krigsutbrottet söker man i
största möjliga utsträckning undvara även molybden,
och de nu använda konstruktionsstålen äro i det stora
hela uppbyggda på endast mangan och krom som
legeringsämnen.
Efter avspärrningen i maj 1940, fortsatte talaren,
måste inom Sverige största möjliga sparsamhet
iakttagas med avseende på förbrukningen av nickel, och
genom gemensamt arbete vid ett flertal järnverk under
Jernkontorets ledning ha nya konstruktionsstål nu
utexperimenterats avsedda att ersätta tidigare använda
kromnickelstål. Härvid ha tidigare amerikanska och
tyska erfarenheter utnyttjats och de nya stålen ha efter
ingående prov visat sig i det stora hela fullt likvärdiga
med de äldre kromnickelstålen.
De nya stålen omfatta tre seghärdningsstål benämnda
H1, H 2 och H 3, av vilka de båda förstnämnda äro
respektive ett krom-mangan- och ett
krom-mangan-molybden-stål samt det sistnämnda ett krom-nickel-stål
med låg nickelhalt jämte två sätthärdningsstål
betecknade S 1 och S 2, legerade med respektive krom och
krom-mangan-molybden. De nya seghärdningsstålen
täcka ett hållfasthetsområde från 70—110 kg/mm- upp
till dimensioner om ca 150 à 200 mm runt. Stålen H 2
och H 3 ha bl. a. visat synnerligen goda
slagseghetsvär-den även vid mycket låga temperaturer. Av
sätthärd-ningsstålen ger S 1 en kärnhållfasthet av 70—90
kg/mm-och S 2 ca 90—120 kg/mm2. Båda ha visat fullt
normala inkolningsegenskaper.
Föredragshållaren slutade sitt med stort intresse
mottagna anförande med att särskilt framhålla att de
erfarenheter, som nu föreligga beträffande de nya
konstruktionsstålen, till fullo visat att dessa stål icke äro några
mindervärdiga surrogatstål utan måste betraktas som
fullvärdiga utbytesstål, vilka med fördel kunna
användas för de flesta ändamål.
Ingenjör öhmans föredrag kommer sedermera att
publiceras i Teknisk tidskrift, avd. Bergsvetenskap.
Efter föredraget gjordes kortare diskussionsinlägg av
professor C. Benedicks, tekn. dr S. Brennert,
bergsingenjör A. Hermelin, professor A. Hultgren, dr-ing. B.
Kjerrman, bergsingenjör F. Sandelin, överingenjör H. TJhrus
och föredragshållaren.
Efterföljande supé och samkväm hade god anslutning.
Vid kaffet förevisades en Boforsfilm, som på ett
utomordentligt instruktivt sätt visade vad svensk teknik och
svenskt kvalitetsmaterial kunna åstadkomma, då de äro
som bäst.
S. P.
32
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
