Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS
HÄFTE 5 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 10 MA] 1941
INNEHÅLL: Oljeskifferförekomster och skifferoljeindustri, av Nils Sundius. — Litteratur. — Notiser.
Oljeskifferförekomster och skifferoljeindustri.
Av NILS SUNDIUS.1
Med oljeskiffer förstår man, som bekant, en
skiffer, som i intim inblandning innehåller bitumen,
en organisk substans, så beskaffad, att den vid
upphettning utan lufttillträde sönderfaller och avskiljer
å ena sidan kol i fasta återstoden, å andra sidan
brännbara gaser samt oljedestillat. Den bituminösa
skiffern är till färgen svart eller brun och har en
bladig struktur, bäst framträdande efter bränning.
Med avseende på beskaffenheten av den olja, som
avskiljes, kan man hänföra oljeskiffrarna till två
grupper, av vilka den ena är svavelfattig och lämnar en
vid vanlig temperatur tjock, vaselinliknande råolja,
ur vilken paraffin kan utvinnas. Ur skiffrar av detta
slag synas alltid goda produkter kunna erhållas. Den
andra sortens skiffer innehåller rikligare med svavel,
huvudsakligen bundet i oorganisk form (svavelkis),
samt lämnar mera tunnflytande olja, som icke
innehåller paraffin. Råolja av detta slag lämnar vid
krackning vanligen en riklig asfaltåterstod, varför
man brukar beteckna den såsom olja med asfaltbas,
den förra såsom olja med paraffinbas. Skifferns
höga svavelhalt är emellertid i vissa fall besvärlig,
enär den i större eller mindre mängd kan övergå i
oljan och minska dess användbarhet. Såsom
förklaring till skillnaden mellan de båda slagen av oljor
har man tänkt sig en inverkan från svavlets sida på
de bildade destillationsprodukterna, men det har
även framhållits, att de olika slagen av skiffrar synas
förekomma i olika beskaffad sidosten, de svavelrikare
i kalkrika lager, de svavelfattiga i kalkfattiga. Detta
kan tolkas såsom tydande på en primär inverkan på
det kemiska förloppet vid bitumenbildningen från
det omgivande oorganiska slammets och vattnets
sida.
Som en tredje, dock kvantitativt obetydlig grupp,
kan man uppföra skiffrar, vilka i likhet med den i
övre Bajern brutna s. k. Karwendelskiffern utmärkas
av en hög halt av organiskt bundet svavel. Den
avdestillerade oljan användes för medicinskt ändamål
och betingar ett högt pris.
Bitumenrika skiffrar torde i allmänhet ha avsatts i
grunt vatten i skyddat läge, som gynnat uppkomsten
1 Vidstående sammanställning-, utförd enligt anmodan av
tidskriftens redaktör, utgör referat av ett föredrag, hållet vid
Geologiska föreningens sammanträde 6 mars. Ett något
utförligare arbete om samma ämne kommer att publiceras i
Sveriges geologiska undersöknings skriftserie, ser. C, nr 441,
vartill hänvisas för detaljer och litteraturreferat.
av ett rikt växt- och djurliv. Om den rika floran och
faunan vittnar i många fall stor rikedom på fossil.
De avdöda organismerna inbäddades i det oorganiska
slammet och undergingo en fortskridande
dekomposition. Uppkomsten av bitumenet föreställer man
sig huvudsakligen ha skett ur mera resistenta ämnen
i organismerna såsom fett-, vax- och hartsämnen,
vilka ombildades till den nuvarande
bitumensubstan-sen. Såväl växter som djur torde i allmänhet ha
bidragit till skiffrarnas organiska innehåll, även om
man känner fall, då de identifierbara fossilen nästan
enbart bestå av växtdelar (ex. de tertiära
västame-rikanska oljeskiffrarna, likaledes de tasmanska och
australiska).
Vid destillationen kunna följande produkter
utvinnas: Råolja, en vid vanlig temperatur ej
konden-serbar gas med högt bränslevärde, ofta även
ammoniak ur bitumenets kvävehalt. Ur råoljan kan vid
raffinering erhållas paraffin, bensin, brännolja, i vissa
fall även utmärkta smörjoljor samt asfalt. Ur gasen
kan i vissa fall utvinnas svavel samt genom kylning
och kompression lätta oljor, gasbensin och s. k. gasol
(flaskgas). Samtliga dessa produkter erhållas dock
i allmänhet ej ur en och samma skiffer.
Oljeskiffrar äro icke bundna vid någon viss
geologisk formation eller något visst skede av den
geologiska utvecklingen. Representanter för detta slags
avlagringar äro f. n. bekanta från nästan alla
geologiska formationer och från samtliga världsdelar. I
det följande äro några data beträffande de viktigaste
kända förekomsterna sammanställda.
Sverige.
Ehuru bitumensubstans förekommer även i yngre
ordoviciska och siluriska skiffrar, är dock
alunskiffern den enda lagerkomplex i vårt land, som
visat sig möjlig att använda för destillation.
Alunskiffern användbarhet för
upphettningsändamål har varit bekant sedan ca 150 år och
utnyttjats för kalkbränning, tidigare även för
alunberedning och försöksvis för ångpanneeldning.
Alunskiffern omfattar en betydande lagerserie, den
innehåller alltid organiskt material och svavel, men
halterna av bitumen i den undre delen, den s. k.
para-doxidesskiffern, äro för låga för att kunna utnyttjas.
Den egentliga oljebäraren är den övre delen,
omfattande större delen av den s. k. olenidskiffern och
— i Östergötland — även en något yngre, däröver
12 april 1941
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
