Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 3. Schematisk framställning av förhållandet
emellan strukturelementen i den förskiffrade
bergartsserien 1 Patriciadistriktet i Ontario. L —
veckaxel (plunge, pitch etc.); = skiffrighet, klivage ;
El = linjära komponenter (utdragna kristallkorn,
sträckta konglomeratbollar) ; S = lagring, skiktning;
längdaxeln i konglomeratbollarna; Mi = deras
minsta diameter; Fß = klivage-brottplan i bollarna ;
A = längsta, B - intermediära och C = kortaste axel
för deformationen ("strain").
Fig. 4. Linjärskiffrigheten enligt Reusch.
r~i
Fig. 5. Linjärskiffrigheten schematiskt enligt Reusch.
ling: "Elongation in deforined rocks."16 Fairbairn,
som undersökt en mycket kraftigt tektoniserad serie
av lerskiffer, gråvacka och konglomerater i Ontario,
och som studerat de petrografiskt mekaniska
problemen under nära samarbete med de amerikanska och
europeiska auktoriteterna på området, ger i nämnda
avhandling en förklaring av det iakttagna
deformationsförloppet i överensstämmelse med det teoretiskt
mekaniska betraktelsesättet. Huvudintresset med
denna förklaring i avseende på
fältstupningsproblemet knyter
sig till konglomeratbollarnas
deformation i den
Fairbairn’-ska bilden och den s. k.
defor-mationsellipsoidens ("strain"-ellipsoidens) inställning i
förhållande därtill. Ellipsoidens
axlar, betecknade A> B > C,
ånge, att den längsta
förlängningen (i initialstadiet av
deformationen) skett i
skiffrig-hetens plan vinkelrätt mot
veckaxelriktningen. Då denna
formulering, som vilar på
teoretisk grundval, synes stå i
skarp konflikt med det faktiska
förhållandet, att
maximalelon-gationen i verkligheten skett
efter den med B
betecknade (veckaxel)-riktningen, har
Fairbairn efter Sander in-
fört den hypotesen, att under
vecksammanpressningen en rotation av mineralkornen kring S-axeln
(veckaxeln) äger rum med den påföljden, att förlängningen
parallellt med A motverkas, medan den efter B får
tid att fritt utvecklas. Ett stöd för hypotesen anser
man sig hava funnit genom att det påvisats, att
kvartskornen i bergarter, som visa sträckning
parallellt med en veckaxelriktning, tendera till att vara
orienterade med sina kristallografiska huvudaxlar
18 Journal of Geology, vol. H, nr
6, 1936, 670.
Fig. 6. Klivagebildning i leptit på Utö.
88
8 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
