Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Fig. 13. Veckad skiffer enligt Reusch.
av den för veckningen gällande. I första hand
framträder härvid den grundväsentliga åtskillnaden
emellan veck med liggande oeh veck med stående eller
brant stupande veckaxlar. De förra äro de i yngre
formationer mest studerade, där de ofta ses
fram-stryka i nära horisontella eller böljande lägen,
bildande s. k. sadellinjer, som omväxla med
synklinal-(tråg-) linjer. Vecken med stående eller
brantstupande veckaxlar, stundom betecknade dragveck
("drag-folds"), utmärka företrädesvis de djupare delarna av
den veckade regionen och äro därför vanliga inom
urberget och i synnerhet i dess gnejsområden. Den
till de förra förhållandena hörande (äldre)
nomenklaturen står i viss mån i konflikt med de senares,
som först vid nyare tektoniska studier mera ingående
uppmärksammats. Man måste sålunda observera
skillnaden emellan stående veck och veck med stående
axlar. I de förra äro veckaxlarna flackt liggande och
veckaxelplanet brantstående, i de senare äro båda
brantstående, och endast skänkellinjerna kunna
betecknas som flackliggande.
Den veckform, som i allmänhet påvisats vid
undersökningar inom våra urbergsområdens malmbildning-
Fig. 14. Veckad skiffer enligt Reusch.
Fig. 15. Stänglig granatgnejs, Västerhaninge.
ar, är som bekant W-typen med antingen
flackliggande eller uppresta, raka eller buktande veckaxlar. Men
de egendomliga, i hög grad anmärkningsvärda
Z-vec-ken (fig. 12), som utmärkas av flackliggande såväl
veckaxlar som skänkel- och veckaxelplan, hava även
iakttagits. De hava ock observerats bland de
skandinaviska högfjällsbildningarna. Bilderna, fig. 13, 14,
återgiva efter H. Reusch ett par sådana veckningar.
Jag har iakttagit liknande bildningar inom
Torne-träskområdet. Inom urberget äro de ock enligt vad
jag funnit representerade och torde ej vara alldeles
sällsynta, ehuru deras säregenhet hittills ej blivit
närmare beaktad. De ånge en principiellt motsatt
tek-tonik i förhållande till de vanligare W-vecken. Dessa
sistnämnda förete en på det hela taget flack och
grundgående, men i detaljerna brant lagerställning,
Z-vecken däremot en i detaljerna flack men dock i
det hela brant och möjligen djupgående
skiktkomplex. Flackliggande malmlinjaler eller valkar i stället
för kantstående torde ånge förefintligheten av
Z-veckbildning. Närmare uppgifter om denna intressanta
tektonik saknas emellertid liksom ock förklaring till,
hur den uppkommit.
Linjårskiffrigheten inom Stockholmsregionen
inklusive Södertörn och Roslagen.
Mitt första meddelande om sträckningsstrukturer,
veckaxlar och fältstupning inom dessa trakter
daterar sig från 1904 och avsåg Utöområdet.21 Senare
21 g. f. f. 26 (1904), 21.
Fig. 16. Stänglig granatgnejs, Tullinge.
8 nov. 1941
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
