Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 17. Veckaxelbildning i gnejs vid Gustavsberg.
Fig. 18. Veckaxelbildning i leptitgnejs vid Tyresö.
vidgade jag undersökningarna till andra delar av
skärgårdsområdet. Under de senaste åren har jag
tack vare stipendier från Jernkontorsfonden vid
Tekniska högskolan kunnat fullfölja dem till att omfatta
delar av inre Södermanland och Uppland m. fi.
områden. Härunder erhöllos klara bevis för
sträckningsfenomenets regionala natur och likformighet. Även
gåvo undersökningarna en god inblick uti denna
strukturforms petrografiska kännetecken, samtidigt
som de klarlade de skiljaktigheter, som förefinnas
emellan dess utveckling i skiktade och massformiga
bergarter liksom ock i urbergs- och
högfjällsbildningar. Av synnerligen stor fördel vid problemets
behandling var det. att urbergsgeologien i det område,
som sålunda i första hand skulle tjäna arbetet som
bas, sedan länge varit föremål för ingående
geologiska studier och i stor utsträckning blivit
detalj-karterat.
Undersökningarna gåvo till resultat, att
sträckningsfenomenen inom de suprakrustala bildningarna
huvudsakligen voro av veckaxeltypen. Inom
gnejs-granit- och granitområdena på avstånd från supra
krustalbergarterna voro de sällsyntare och mestadels
av klivageformen. Överhuvudtaget äro
sträckningsfenomenen hemmahörande uti suprakrustalregionerna
och ofta synnerligen framträdande i grän^gebiten
mellan dem och de infrakrustala komplexen. Följande
exempel avse att belysa sättet för uppträdandet.
Fig. 19. Veckaxelbildning i leptitgnejs vid Saltsjöbaden.
Fig. 20. Veckaxelbildning i urkalksten i Ornö skärgård.
Fig. 15. En landskapsbild, visande utseendet i fält
av den starkt linjärstruerade granatgnejsen vid
Västerhaninge i Södertörn. Granatgnejsen är här en
starkt ombildad gnejsgranit, som genomskurits av de
i dessa områden — liksom överhuvudtaget i de flesta
gnejsgranitiska regioner i södra och mellersta
Sverige — vanliga metabasitgångarna. Ombildning till
granatgnejs har åstadkommit en deformation även av
dessa gångar, som därför ses som sönderslitna och
sträckta partier, stundom stockformiga inuti den
omformade gnejsen.
Fig. 16. En landskapsbild, visande
sammanskrynk-lingen tvärs på linjärskiffrigheten i granatgnejsen
vid Tullinge. I detta fall har skett en
sammanpressning från sidorna av de parallellt med veckaxeln
utbildade stänglarna, varigenom dessa delvis skjutits
över varandra.
Fig. 17. Typiskt utseende av utvecklingen tvärs på
de åt öster stupande veckaxlarna och sträckningen i
granatådergnejsen vid Gustavsberg.
Fig. 18. Ett motsvarande fall i leptitgnejs vid
Tyresö.
Fig. 19. Ett liknande fall från Saltsjöbaden i
leptitgnejs.
Fig. 20. Landskapsbild, visande sammanskrynkling
tvärs på den östligt stupande veckaxeln i urkalksten
i Ornö skärgård, Södertörn.
(Forts.)
92
8 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
