Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
portioneli storhet (amperevarvtalet i lindningen d).
I detta fallet jämföra vi i stället en konstant s. k.
jämförelseström, som göres nätspänningsoberoende
på liknande sätt som i förra fallet genom
trans-duktorn 8, med en s. k. kännande ström framdriven
av och proportionell mot likriktarens spänning. Den
uppstående differensströmmen, som uttages mellan
punkterna A och B, får ensam ombesörja den utöver
självmagnetiseringen erforderliga magnetiseringen av
transduktorn.
Vid större likriktare önskar man vanligen en
kontrollerad strömbegränsning och detta kan här
erhållas på ett enkelt sätt genom att i
regleringssystemet införa en ny kännande storhet proportionell mot
belastningsströmmen. Detta sker enligt diagram
fig. 6 b genom insättande av en strömtransformator 4.
vars ström likriktas i ventilen 5.
Denna strömbegränsningsanordning inverkar icke
på spänningsregleringen förrän den från
strömtransformatorn likriktade strömmen överväger den
spän-ningskännande strömmen genom motståndet 7. I
samma ögonblick detta sker, övergår regleringen
automatiskt till strömreglering och likriktarens
ström-spänningskurva blir en s. k. knäkurva. Genom
ventilen 6 i diagrammet kortslutes den
spänningskän-nande kretsen så länge strömregleringen varar.
I diagrammet har vidare införts en
transduktorför-stärkare 10 för att få en mera ekonomisk
dimensionering. Därigenom erhålles även den förenklingen,
att reglerdonet kan standardiseras och vid olika
storlekar på likriktaren behöver man endast förstärka
differensströmmen olika mycket.
Även om de beskrivna regleringsutrustningarna i
princip äro enkla, har det likväl vid tillämpningen
uppstått en del svårigheter och bland dem kan
särskilt omnämnas de ofta mycket svåranalyserbara
strömförhållandena i kretsarna genom övertoner och
Befasfn
Botten
Fig-. 7. Avostatreglerad torrlikriktare.
500 A
’// Jaet
Fig.
Uppmätta kurvor för avostatreglerade torrlikriktare.
a. Strömbegränsningen inställd på olika värden,
b. Kurva 1 upptagen vid låg belastning.
2 „ „ hög
c. Kurva 1 upptagen vid normal hålldriftspänning (24 V).
2 „ „ den högsta spänning likriktaren
förmår lämna.
vidare pendlingsfenomen genom trögheter i
trans-duktorerna.
Yi ha kallat ett regleringssystem som det beskrivna
med full såväl spännings- som strömkontroll för
avostatreglering (som kommer av amp.-volt-statisk)
och av fig. 7 framgår närmare, hur denna verkar. På
motståndet 7 inställes den konstanta likspänningen,
vid vilken batteriet får sin rätta konserveringsström,
och på omkopplaren 9 inställes önskad
strömbegränsning, vanligen likriktarens maximalt tillåtna ström.
Om likriktaren är så stor, att belastningstopparna
icke överstiga likriktarens belastningsförmåga och
belastningstopparnas varaktighet icke äro kortare än
som motsvarar regulatorns regleringshastighet,
kommer batteriet normalt aldrig att urladdas utom vid
avbrott i nätspänningen och batteriets hela kemiska
energi kommer då ständigt att ligga som reserv. Det
är dock till stor del en ekonomisk fråga, hur man
skall avväga likriktarens och batteriets storlekar i
förhållande till varandra och ibland kan det vara
fördelaktigt att låta batteriet upptaga de högsta
belastningstopparna.
10
4 jan. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
