Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 8. Sammanlagring av n st. normala
varaktighetskurvor med samma medeleffekt
och utnyttningstid.
Sammanlagring av två olika kurvor.
Vid sammanlagring av två normala
varaktighetskurvor med olika medeleffekt och utnyttningstid
gäller enligt det föregående:
m — m1-\- m2 och
x- =. x* + x,/ eller
x =z \x* + X.f
Vidare är generellt, vilket framgår av fig. 8,
max.-effekten
P = m-{-x
Härav erhålles för delkurvorna
xt — I\ — m1
x2 — P2 — m2
och max.-effekten efter sammanlagringen
P — m1-\-m2-\- ]/^j2 -†- x22
Den sökta slutformeln blir:
P — »i, + m2 + ]/{P1 — m.f + {P„ — m.2f (3)
Utnyttningsfaktorn och sammanlagringsfaktorn äro
ml -f m2 P
u =––––- resp. k ■.
Pi + P*
motsvarande 16 st. Z)-kurvor (16 st. bussar)
uppritats.
För n = oo kommer kurvan tydligen att
sammanfalla med axlarna. Det bör påpekas att y-axeln alltid
kommer att avskära en del av nedre delen av kurvan,
enär x-värdet går mot —oo. Den avskurna ytan
växer med avtagande värde på utnyttningsfaktorn,
men det uppkomna felet har ingen praktisk betydelse.
Om man känner max.-effekten P1 och
utnyttningsfaktorn u för delkurvan och vill beräkna max.-effekten
P och sammanlagringsfaktorn k efter
sammanlagringen framgår av fig. 8, att
medeleffekt m1
max. effekt P1
x1 = P1 — m1 — Px — uP1 — P1(l— u)
x — \/nx1 = yn Pt (1 — u)
P nuP1 + \/nP1(l — u)
Pl
w fi + Fi (1 — u)
= nu-\- j/w(l —u) (2)
Divideras ekv. med n erhålles den sökta enkla
formeln för sammanlagringsfaktorn:
k =
u +
1 — u
Ex.: 100 st. elkök à 4 kokplattor = 400 kokställen
(= n) med en utnyttningsfaktor av «= 0,05
p
-=- = nu + (1 — u) = 400 • 0,05 + 20-0.95 = 59
"i
i stället för 400 utan sammanlagring
k = u + - = 0,05 + = 0,0975 eller c:a 10
\Jn "J
I).: En normal varaktighetskurva med max.-effekten
Fi = 4 kW och utnyttningsfaktorn Ui — 0,4
sammanlagras med en annan med max. eff. P2 = 13,7 kW och
utnyttningsfaktorn tt2 = 0,532.
Medeleff. mx = 0,4-4 = 1,6 kW
„ m2 = 0,532 • 13,71= 7,3 kW
„ m = mi + m2 8,9 kW
P,= m1 + % + v(/>i -»H)- -i- (P2 —w2)2 =
= 1,6 + 7,3 + V (4 —1,6)2 + (13,7 — 7,3)2 = jsi7 kW
i stället för 17,7 kW utan sammanlagring.
røi + m2 8,9
u =-=—- = —j— = 0,565 och
jf 15,7
15,7
Jc — j~ = 0,89 eller c:a 90 ^
Något om sammanlagring av icke normala
varaktighetskurvor.
Yaraktighetskurvor erhållna ur uppmätta värden
avvika i mer eller mindre grad från den normala
formen huvudsakligen beroende på att en viss del av
effekten är tvångsstyrd. De härledda ekvationerna
torde därför giva resultat, som ej alltid
överensstämma med verkligheten. Genom att jämföra de
beräknade värdena med verkliga värden från olika
belastningstyper kan man erhålla en korrektionsfaktor
för ekvationerna. Ett enklare sätt är emellertid att
uppdela belastningsdiagrammet så, att delarna var
för sig tillnärmelsevis bilda kurvor av normalform.
För att ett belastningsdiagram skall giva en normal
varaktighetskurva fordras, att de olika delvärdena
kunna inträffa vid vilken tidpunkt som helst under
den period, som diagrammet omfattar. Medelvärdet
kommer alltså att ligga utefter en horisontell linje.
Uppdelar man belastningsdiagrammet så, att
medelvärdet hos varje del tillnärmelsevis ligger på en
horisontell linje, kan man därför vänta sig, att varje
sådan del ger en varaktighetskurva av normalform och
kan alltså sammanlagras enligt de erhållna formlerna.
20
1 febr. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
