Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
20 40
Fig. 6. Ström- och spänningsfördelning i
blixtbanan vid olika tidpunkter.
tinuerliga, speciellt även vid nollgenomgången (från
negativa till positiva 2;-värden).
En lämplig begynnelsefunktion för
potentialfördelningen, som uppfyller alla dessa villkor och valts för
det i appendix 2 räknade exemplet är
V0 (x) = 5 000 ■ tgh (20 x) kV (se fig. 6).
Som begynnelsefunktion för strömfördelningen
välja vi
l\,(x) — 0,5 kA.
vilket innebär, att innan huvudurladdningsförloppet
slappes lös en konstant ström på 500 A flyter i
för-urladdningsbanan.
Med dessa begynnelsevillkor ha beräkningarna
givit det resultat som visas å fig. 6 och 7 nedan.
Fig. 6 visar ström- och potentialfördelningen
utefter blixtbanan vid några olika tidpunkter. Man ser
huru strömstyrkan snabbt stiger till höga värden,
först vid jordytan (x = 0) och sedan längre ut.
Tendensen till vågutbredning är tydlig, likaså att
strömvågfronten rör sig hastigare vid höga strömvärden än
vid låga, alldeles som vi slutit oss till vid
diskussionen av differentialekvationerna.
Fig. 7 visar vad som från början mest intresserat
oss, nämligen strömstyrkan som funktion av tiden vid
nedslagsstället (x — 0). Strömstyrkans största
branthet är ca 180 kA//xs. Teorien visar, att ju brantare
spänningsgradienten är i begynnelsetillståndet och ju
längre upp i banan brantheten håller i sig, desto
större blir såväl strömbrantheten som strömamplituden i
nedslagsstället. I den mån man småningom lyckas
genom katodstråloscillogram bestämma
strömförloppets allmänna karaktär vid jordytan, ger, omvänt,
teorien möjlighet att draga slutsatser rörande
potentialfördelningen i blixtbanan.
Grünewalds undersökningar, ett stöd för teorien.
Redan i det föregående har påpekats, att och
varför en mycket hastig strömtillväxt i blixten kan
medföra överslag till faslinorna i en av blixten träffad
stolpe, även om jordningen av stolpen och
jordlinorna är mycket god. Att sådant också verkligen
kan hända har Grünewald, utan angivande av någon
förklaring, påpekat i sin förut omnämnda uppsats
för 1939 års Pariskongress (Rapport 323). På en
50 kV dubbellinje med jordlinor har man, meddelar
Grünewald, med stålstavar mätt blixtströmstyrkorna I
i ett flertal stolpar och med kännedom om
jordmotståndet R i varje stolpe beräknat spänningen I ■ R.
I 19 st. fall fick man på detta sätt värden liggande
mellan 80 och 450 kV. Trots att kedjornas
impuls-överslagsspänning var så hög som 500 kV, erhölls i
9 av de 19 fallen överslag till faserna för värden på
I • R mellan 105 och 300 kV. Är däremot kedjornas
överslagsspänning ca 700 kV eller därutöver, anger
Grünewald, att den normala beräkningsmetoden
gäller, dvs. överslag inträffar först när / • B är > kedjans
överslagsspänning.
Grünewalds resultat skulle kunna förklaras
sålunda. Antag att resulterande vågmotståndet, när
blixten slår ned i en stolptopp och strömmen delar
sig på jordlinorna och stolpbenen, är
uppskattningsvis 100 ohm. Avståndet från stolptoppen till
jordplåten vid stolpens fot antages vidare vara 15 m,
2-15
En våg behöver alltså ...... = 0,1 tts för att från
6 300 ’
stolptoppen nå jordplåten och reflekteras tillbaka till
stolptoppen. Man kan lätt räkna ut, att om
strömförloppet vore det av fig. 7 visade, spänningen på
stolptoppen på 0,2 sek. skulle stiga till ett
maximivärde av 1 700 kV.
Eftersom isolatorn i Grünewalds linje hade en
överslagsspänning vid normalvåg av 500 kV, vilket
torde motsvara ca det 3-dubbla, eller 1 500 kV, för
en så ytterst brant våg varom här är fråga, så
räcker den nyss beräknade spänningen till för att
åstadkomma överslag. För övrigt påverkas
fenomenet i för erhållande av överslag gynnsam riktning
även av den ovan berörda hysteresisslingan i
jordarternas ström-spänningskarakteristik, varigenom
gränsen för den farliga strömbrantheten sänkes.
Grünewalds omnämnande att vid isolatorkedjor
med 700 kV överslagsspänning eller mera riskerna i
JA/f
Fig. 7. Strömmen vid
nedslagsstället (æ = 0) som funktion av
tiden.
fråga icke förekomma motsäges ej heller av siffrorna
i beräkningen ovan.
Huru inverkar teorien på beräkning av ett
linjeåskskydd?
Det kan ej förnekas, att de erfarenheter Grünewald
framlagt förorsakat en viss osäkerhetskänsla, när det
gäller att bedöma kvaliteten på ett jordlineskydd.
Den nya teorien ger visserligen en kvalitativ
förklaring till erfarenheterna i fråga, men i kvantitativt
hänseende äro resultaten mindre noggranna, därför
26
1 febr. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
