Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1.
En mångsidig instrumentskala har konstruerats
vid en instrumentfabrik i New York enligt fig. 1.
Genom vridning av ratten till höger kopplar man in önskat
mätområde med omkopplaren på rattens axel samtidigt
som den till mätområdet hörande avläsningsskalan
vrides fram av kuggväxeln mellan ratten och omkopplaren.
Skalkonstruktionen är alltså flexibel och har som
"ryggrad" en fast, cylindrisk metallstav, böjd i en
cirkelbåge. Den hexagonala skalan, som består av en vit
gummimassa, uppbäres av en "korrugerad cylinder" av
metall, vars utseende antydes av fig. 2. Cylindern, som
vrider sig kring den fasta metallstaven, har ett sà stort
torsionsmoment, att en framvriden skala kommer att
utgöra en praktiskt taget plan yta.
Att anordningen innebär vissa fördelar är obestridligt,
särskilt vid laboratorie- och undersökningsinstrument
med många mätomräden, där man eljest lätt utsättes för
risken att läsa på fel skala. Man må vidare notera, att
längden av varje skala blir densamma, vilket icke är
fallet vid vanliga omkopplarinstrument, där de inre
skalorna få avsevärt mindre längd än de yttre -— till
förfång för avläsningsnoggrannheten.
(Electronics, h. 6 1940.) g.
Föreningsm eddel anden
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 6 december 1940 på föreningens
lokal.
Ordföranden, tekn. dr Fredrik Dahlgren, öppnade
sammanträdet och hälsade de närvarande välkomna
till höstens sista sammanträde. Till justeringsmän
valdes professor Emil Alm och tekn. dr S. Kruse.
I föreningen inträdde efter anmälan civilingenjörerna
Rolf Milles och Sture Westin.
Ordföranden anmälde att styrelsen för sin del
tillstyrkt ett förslag frän 1936 års nomenklaturkommitté
att upprätta en teknisk nomenklaturcentral.
Därefter lämnades ordet till föreningens gäst,
docenten Tok Bergeron vid Statens meteorologisk-hydro-
grafiska anstalt, som talade om väderlekens dynamik
enligt nutida uppfattning.
Inledningsvis påpekade talaren den starkt ökade
betydelse väderleksläran fått under senare år. i och
med utvecklingen av det militära och kommersiella
flyget, som trots raffinerade instrument är mycket
beroende av riktiga väderleksförutsägelser. Under
krig blir väderlekstjänstens betydelse särskilt påtaglig
ej blott för flyget utan även för land- och
sjöoperationer, där väder och vind ofta äro avgörande för
aktionernas genomförbarhet. Kännedomen om vind
och temperatur i de högre luftlagren är utomordentligt
värdefull för artilleriet men kan knappast vinnas
utan kunskap om väderlekens dynamik.
Även om det är omöjligt att i pengar uppskatta den
nytta, som väderlekstjänsten redan nu gör vårt land,
kan ett par siffror ge en föreställning om vilka
värden, som stå på spel. Om man antar, att
väderlekstjänstens förutsägelser bidraga att förbättra
skörden vanliga år med endast 0,2 promille av dess
värde skulle ca 240 000 kr. räddas åt landet medan
den allmänna väderlekstjänsten kostar staten endast
ca 160 000 kr. per år. Den civila flygväderlekstjänsten
kostar ca 220 000 kr. per år, vilket är mindre än priset
för ett enda bombplan förolyckat genom bristande
meteorologisk säkerhetstjänst. — Talaren underströk
vikten av att i tid sörja för en rationell utveckling och
ett effektivt utnyttjande av väderleksläran och
väderlekstjänsten.
Härefter skisserade föredragshållaren i stora drag
vårt nuvarande vetande om väderlekens, särskilt
ovädrens dynamik. Denna vetenskap är ej mer än
ca 100 år gammal och först de senaste 25 åren har
man, särskilt genom norska och svenska insatser,
funnit de överraskande konstanta och regelbundna
mekanismer, som reglera förändringarna i
atmosfären, vilka utspelas i ett endast ca 10 km mäktigt skikt
närmast jordytan. I allmänhet har man här en stabil
skiktring, där tryck och temperatur avta 1 000 ggr
hastigare vertikalt än horisontalt. Rörelsen i skiktet
försiggår i stort sett som om luften vore
okomprimer-bar och sirapstjock. Genom att empiriskt söka
mekanismer av alla storleksordningar, deras drivkrafter
och energikällor och sedan tillämpa de allmänna
lagarna för gasers tillstånd kan man med viss
sannolikhet förutsäga utvecklingen av observerade rörelser.
Talaren lämnade ett antal exempel härpå.
Väderleksförutsägelserna för närmaste dygnet hade
nu en träffsäkerhet av ca 70 %. Genom utsträckt
användning av den synoptiska kartan och genom ökad
vetenskaplig forskning på området borde man, enl.
tal., dels kunna öka träffprocenten, dels kunna ge
allmänna långtidsprognoser för flera dygn eller veckor.
Efter anförandet blev det en timmes livlig
diskussion, varunder föredragshållaren med berömvärt
tålamod besvarade auditoriets frågor, vilka bokstavligen
rörde sig om allt mellan himmel och jord, från hur
molnen egentligen kunna hålla ihop och till hur starka
kastvindar man kan befara när man seglar.
Vetgirigheten visade tydligt vilket intresse föredragshållaren
lyckats väcka hos sina lekmannaåhörare.
Vid samkvämet efter supén gav ceremonimästaren
för 1941 ett par lyckade prover på vad han tänker
bjuda på nästa säsong. Det blev både verser, film och
strängaspel. Förste sekreteraren skändade vitsigt hr
föredragshållaren, som omilt tagit honom ur
föreställningen att vinden blåser som den vill. Ett för
auditoriet något överraskande samband mellan en
is-barksstorm på Island, ett nothäfte och den grekiska
frihetskampen konstaterades av en herre från
Kråks-måla, som avslutade sitt anförande med dorisk
kyrkosång. Mm.
32
1 febr. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
