Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bränningen av röret, vari gallret är anbragt.
Kontaktpotentialen adderar sig ju till den
gallerförspänning, som vi påtrycka röret, och det är lätt att
se, att ändringar av den angivna storleksordningen
komma att medföra mycket stora skillnader i de
färdiga rörens anodströmmar och övriga elektriska
data. 6J5G har en branthet på ungefär 2,6 mA/V.
Det har dessutom en normal anodström på 9 mA.
Tänka vi oss nu, att gallrets kontaktpotential ändras
från — 0,5 V till — 2,0 V, kommer rörets anodström
att minskas från 9 till 5 mA, en minskning som ligger
alldeles för långt utanför de vanliga tillåtna
toleranserna. Övriga data för röret, såsom branthet och i
någon mån även förstärkningsfaktor, komma
likaledes att ändras. Det är tyvärr omöjligt att genom
beräkning fastslå, vilka variationer man kan tillåta i
de för katodframställning och övriga elektroder
använda råmaterialens renhetsgrad. Likaledes är det
omöjligt att beräkna noggrannheten i rörets
urpump-ning och inbränning. Av erfarenhet kan nämnas, att
det även för ett så relativt enkelt rör som en triod
krävs ytterst rena råmaterial och en minutiös
exakthet i pumpning och inbränning för att ernå
antagbara toleranser i de färdiga rörens data, exempelvis
± 4 % för anodströmmens vidkommande.
Beräkning av förhällandet mellan elektriska och
geometriska dataändringar.
Med hänsyn till elektronrörens geometriska data
är det däremot möjligt att genomföra beräkningar,
som direkt kunna ge oss uttryck för den geometriska
noggrannhet, som behövs i de olika elektrodernas
framställning. Yi skola i det följande skissera hur
en sådan beräkning kan genomföras i ett enkelt fall.
I ekvationerna (1), (2), och (3) ses uttryck för en
triods fi (förstärkningsfaktor), i0 (anodström) och ey
(gallrets elektriska storlek).
fi
2 jiP,
\ = Ep_
’ eyi,
(Ep+,iEg\
\ e„ + ßev !
— e„
dg log£ coth 71 Pg
:-f fie
E„
9 1*
\ry
rj? Jl
Det är omöjligt att här gå närmare in på en
diskussion av dessa formler. Den angivna
formeln för fi skiljer sig i övrigt icke avsevärt från
VoDGES’ och Elder’s formel för plana elektroder.
Pg anger den på anoden per längdenhet projicerade
arean av gallret, med andra ord ngdg, vari ng är
antalet gallervarv per centimeter och dg gallertrådens
diameter. Fg är en formfaktor, som varierar med
elektrodanordningen och genom val av passande
formfaktor kan uttrycket användas för såväl plana
som cylindriska elektrodanordningar, och naturligtvis
också för elektrodanordningar, som i struktur ligga
mellan den rent plana och rent cylindriska.
I andra uttrycket för ß och i uttrycket för i0 ingå
storheterna e„ och ey. Införandet av dessa
storheter betyder avsevärda lättnader i såväl
rörberäkningar som toleranssättningar. e„ angiver anodens
elektriska storlek och motsvarar den spänning, som
är nödvändig för att draga 1 mA från katoden till
anoden, när inget galler är närvarande. ey
karakteriserar på liknande sätt rörets galler och det
motsvarar den potential, som man måste lägga på gallret
för att det icke skall ändra de potentialkurvor "i röret,
som vi få, när vi ha voit på anoden. I uttrycket
(3) är för övrigt angivet, hur ey varierar med ry och
rk. vilket är gallrets resp. katodens radie. Qy är en
storhet, som varierar med förhållandet ry / rk.
För att nu använda dessa formler i syfte att sätta
toleranser på elektronrörets elektrodgeometri, är det
bekvämt att införa vissa funktioner, som i det
följande skola kallas ^-funktioner. Med ^-funktionen
av xly menas förhållandet mellan yöx och xéy. Detta
kan omskrivas till förhållandet mellan öx/x och öyly.
rj (xjy) betecknar med andra ord den procentuella
ändringen av x för en given procentuell ändring av y.
Detta är naturligtvis endast viktigt för mycket små
ändringar av x och y. För de nedan behandlade
ändamålen kan man emellertid med god
approximation tillåta ändringar på 10—15 %. I ekvationerna
(4), (5) och (6) ses hur ^-funktionerna taga sig ut, när
de uträknas för /i.
V
\nj
1 +
+
2 JIP„
(log, coth ji Pg) (sinh 2nPg) k°nSt’ F<" d° (4)
’GD-
2 nP„
(log,, coth n Pg) (sinh 2 n Pt
ey(Ep+/iEg) kQDst
konst. Fg, ng (5)
Ep ey — Eg e„
O, eM Eg, Ep (6)
(1)
(2)
(3)
Yi ha först ^-funktionen av ßjn(J, i det vi förutsätta
Fg och d g konstanta. Därnäst ^-funktionen av ß/dg,
i det vi förutsätta Fg och ng konstanta, och slutligen
ha vi ^-funktionen av fi/ey, i det vi ha förutsatt i0,
em Eg och Ep konstanta. I ekvationerna (7) och (8)
ha vi av uttrycket för i0 uträknat ^-funktionen av
i0lß, i det vi ha förutsatt e.
Eg och Ep konstanta,
och ^-funktionen av i0/ey, i det vi ha förutsatt en, fi,
Eg och Ep konstanta.
©
%
3 fi{Ep ey — Eg e„)
2(Ep+fiEg)(eJt + fiey)
3 eyfi
konst. ey, e„, Eg, Ep (7)
konst. e„, fi, Eg, Ep (8)
Ekvationen (9) ger ytterligare en ^-funktion,
nämligen av ey/ry.
I detta uttryck ha vi förutsatt rk, p„ och l y konstanta.
Förutsättningen att Qy skall vara konstant är inte
absolut korrekt, eftersom gy är en funktion av
rylrk. Men antagandet är tillräckligt noggrant för
vårt ändamål.
Vi skola nu ta ett praktiskt exempel och se vad
dessa uttryck egentligen betyda. De elektriska och
50
5 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
