Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
därför av intresse, att S. J. nu vill upptaga den till
närmare prövning.
Den tredje frågan, om de resp. fördelarna av
mekanisk axeltrycksutjämning contra elektrisk
effekt-balansering, torde väl knappast ännu för vårt
vidkommande kunna slutgiltigt besvaras. Några
synpunkter må dock anföras.
Till en början är det uppenbart, att den mekaniska
utjämningen har ett vidsträcktare
tillämpningsområde. Den är ett nödvändigt tillbehör vid
ramverkslok, där även löpaxlar komma med i
utbalanserings-problemet. Elektrisk effektbalansering torde vid
sådana lok ha endast en mer begränsad uppgift att
fylla, desto mer som olikheterna i axelbelastning här
av naturliga skäl bliva mindre.
Vid boggilok, särskilt 4-axliga, står valet fritt.
Här gäller det alltså att avgöra vilket system som
ställer sig effektivast och ur allmänna synpunkter
lämpligast. Teoretiskt kan man vid det elektriska
systemet uppnå 100 % utnyttning av adhesionsvikten,
vid det mekaniska i bästa fall omkring 95 %, med
någon reservation för avvikelser, som kunna härröra
från olika orsaker. En viss olägenhet med det
elektriska systemet har tidigt påpekats, nämligen
den, att den bakre motorn blir mer belastad än
de övriga, men om effektbalanseringen tillgripes
endast vid verkligt behov, torde ej detta behöva
väga särskilt tungt. Vissa egendomligheter i
praktisk drift ha påvisats av ing. Ottosson, som
emellertid själv anser, att de skola vid fortgående
förbättring av systemet kunna väsentligen
elimineras. Det elektriska systemets komplicerade
beskaffenhet, som enligt ing. Ottosson ansetts vid S. J.
utgöra en allvarlig nackdel, torde väl sammanhänga
mindre med effektbalanseringen än med
finregleringen och det automatiska pådraget, som ju är en
historia för sig. Vad som är komplicerat eller icke
blir f. ö. ofta en fråga om rent personlig uppfattning,
som kan underkastas förändringar. Ing. Ottosson har
i varje fall åtminstone tidigare varit förespråkare för
finregleringen.
Det synes i detta sammanhang skäligen
betydelselöst, i vilken utsträckning de svenska uppslagen
kunna anses inspirerade av tidigare försök på andra
håll. Huvudsaken gäller att avgöra, om vad som
framkommit kan anses utgöra tekniska framsteg av
värde. Det är ju f. ö. ett ofta bekräftat faktum, att
tekniska uppslag, som vid viss tidpunkt utan större
framgång bearbetats på ett håll, senare upptagits
med bättre resultat på ett annat. Jfr t, e.
kvicksilverlikriktaren, en amerikansk uppfinning, som först
genom europeiska insatser slog igenom och
utvecklats till en brukbar apparat!
Ytterligare praktiska erfarenheter och
systematiskt bedrivna och bearbetade prov och utredningar
äro av värde för dessa frågors slutgiltiga bedömning.
I betraktande av det betydande kapital, som nedlagts
i elektrolok på svenska järnvägar, är varje tekniskt
framsteg betydelsefullt, och adhesionsviktens
fullständiga utnyttjande är ej endast ett tekniskt intressant
problem för specialister, utan även en fråga av
väsentlig ekonomisk räckvidd. Men det synes
angeläget, att erforderliga nya undersökningar läggas så,
att garanti vinnes för en opartisk och lidelsefri
bedömning av resultaten.
J. Körner.
Litteratur
Elektroteknisk handbok. Redaktion: J. Körner,
E. Lundström och Chr. Beck-Friis. Natur & Kulturs
förlag. 4 delar, ca 2 200 sidor. Pris klotband 130 kr.,
bibi.-band 14 6 kr. Band I: Anläggningar för lägre
spänningar. 632 s., 742 fig.
Den svenska elektrotekniska litteraturen har hittills
saknat ett för praktikens behov anpassat, på ett
bredare plan lagt uppslagsverk, tillgängligt för ingenjörer,
installatörer, montörer och fackfolk i allmänhet
ävensom för studerande. Ifrågavarande handbok, av vilken
första bandet, omfattande anläggningar för lägre
spänningar, nu utkommit, avser att täcka denna brist.
Det är utan vidare klart att åstadkommandet av ett
samlingsverk, omfattande icke blott det vanliga
läro-boksmässiga kunskapsstoffet, utan även hela det
synnerligen stora område, som representeras av
elektroteknikens praktiska tillämpningar i alla dess former,
måste erbjuda betydande svårigheter. Redaktionen
har knäckt en av svårigheterna genom att för varje
särskilt avsnitt anlita en på området specialutbildad
författare. Mångfalden av författare underlättar
emellertid icke de för ett verk av ifrågavarande slag under
alla förhållanden föreliggande
dispositionssvårigheterna. I det föreliggande bandet överlappa sålunda
de olika avsnitten i vissa fall varandra, en olägenhet,
som väl dock får anses kompenserad genom den
garanti för vederhäftighet, som anordningen innebär.
Den för verket fastställda planen avviker på ett
ganska djärvt sätt från den för dylika verk vanliga.
Enligt clet traditionella schemat bruka arbeten av
ifrågavarande slag inledas med en mer eller mindre
fullständig elektricitetslära, varefter följer
elektromaskin-teknik, anläggningsteknik med installationsteknik,
samt sist telefoni, telegrafi och radio. I detta verk har
den teoretiska framställningen uppdelats på de fyra
bancl, av vilka verket är sammansatt. Syftet är
givetvis att icke i inledningen avskräcka den praktiskt
inriktade läsaren med den hårdsmälta kosten, utan
snarast möjligt fånga hans intresse med de praktiska
problemen. Det nu föreliggande första bandet
innehåller sålunda av de grundläggande teorierna
egentligen endast läran om den elektriska strömkretsen.
Dessutom förekommer emellertid under de olika
avsnitten vissa teoretiska utläggningar, för vilkas
förståelse kräves kännedom om åtskilligt annat än läran
om strömkretsen. Läsaren måste därför, som även
påpekats i företalet, förutsättas besitta vissa om ock
blygsamma förkunskaper på det elektrotekniska
området för att kunna följa med framställningen.
Kunskapsstoffet i detta band är starkt praktiskt
betonat. Framställningen inledes med en intressant
historik över elektroteknikens vetenskapliga och
industriella utveckling samt med en redogörelse över
måttsystem och allmänna beteckningar, allt författat av
J. Körner och kännetecknat av denne tränade
skribents sobra stil. Därefter följer ljus- och
belysningsteknik av I. Folker, elvärmet och dess olika
tillämpningar av T. Malmström, Chr. Beck-Friis och G.
Zim-merman, hushållsapparater av Malmström,
installationsteknik, föreskriftsväsen m. m. av S. Tennander,
E. Hultman, E. Lundström, G. Charpentier, L. Block,
J. Körner och R. Rangford, varefter framställningen
avslutas med tvenne kapitel om den elektriska faran
av G. Charpentier.
Det skulle leda för långt att i detta sammanhang
närmare redogöra för innehållet i de olika avsnitten.
Må det vara nog sagt att de olika författarna i
allmänhet med stor grundlighet behandlat sina ämnen,
och att den som vill orientera sig på ett utanför hans
108
7 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
