Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Lik- och växelströmsnormalens praktiska utförande.
med värmetråden RL är insatt i en urborrning i en
grov kopparbult, som värmeisolerats med bomull. I
kopparbulten finnes ett annat hål i vilket en
vinkelböjd termometer är insatt. Med denna, som är
graderad i V100 mellan 25° och 14°C, kan värmetrådens
omgivningstemperatur uppmätas. Motstånden R„,
vilka lätt kunna beräknas då värmetrådens
temperaturkoefficient uppmätts, inställas på det av
termometern angivna värdet, varvid motståndet RL -j- R2 alltid
är konstant, om strömmen genom tråden har rätt
värde.
Vid en ström av y/50 mA blir motståndet RL
-j–f- R3 ;= ß4. Då vidare R± = Rä följer, att spänningen
mellan punkterna a och b blir noll. Motstånden Ra
och R,j äro så valda, att vid tillslagen omkopplare K
nollströmmen blir 15,0000 mA och spänningsfallet
1,00000 voit mellan klämmorna L1 och L, då likström
tillkopplas dessa. En till klämmorna G ansluten
galvanometer gör då intet utslag. En ändring av
strömmen på 0,001 % ger fullt avläsbart utslag på en enkel
spegelgalvanometer.
I detta utförande är anordningen således
användbar som ström- och spänningsnormal vid likström.
Den yttre bryggan har tillkommit för att göra
apparaten användbar även som växelströms- resp.
växel-spänningsnormal. Om motståndet mellan punkterna
a och b betecknas med Rab gäller:
Rab Ra = : Ä7
Påkopplas en växelspänning mellan V± och V2 går en
viss bråkdel av denna genom värmetråden RL.
Motstånden äro så valda, att hälften av den till V1 — V2
förda strömmen passerar RL. På grund av
jämvikten i de båda bryggorna tillföres varken G- eller
L1 — L2-klämmorna någon växelspänning, ej heller
belastas klämmorna VL — V2 av likström, som
anslutes till L1 — L2-klämmorna.
Inkopplas nu likström på L1 •— L2 och växelström
på V1 — F2 matas värmetråden av båda dessa
strömarter. Följande beteckningar införas:
/__ — likströmmen
I := växelströmmens effektivvärde
i = „ momentanvärde
Jm .= „ maximalvärde
lr = resultantströmmens effektivvärdc.
Då gäller:
i — †(a> t) t. e. i = lm sin co t
72 = 1 /Tf i2 dt t. e. Z2 = \/TfPmsin2wt dt = 1/2Pm
o o
i\= 1 /r/(/„ + lf dt
o
T T T
1\= t/TflLdt-\~\jT fi2 dt -f 2/T ■ i dt
000
1\ = P. + Z2 4- 0
Ir= v’/2 -! 1-
Den ström, som skall passera värmetråden för att
jämvikt skall inträda, är enligt föregående \/5Ö mA.
Väljes likströmskomponenten till 5 mA, skall även
växelströmskomponenten vara 5 mA. Detta innebär,
att de till klämmorna Lx — L2 resp. V1 — V2 förda
lik- och växelströmmarna båda skola ha värdet 10 mA.
Det i serie med F-kläinmorna liggande motståndet
R10 har valts så, att totalmotståndet mellan V1 och
V2 uppgår till 50 ohm, svarande mot ett
spänningsfall av 0,5 voit.
Av det sagda framgår, att effektivvärdet av den
påtryckta växelspänningen kan bestämmas genom
uppmätning av en likström. Som framgår av
härledningen, gäller detta generellt, dvs. oberoende av
kurvform och frekvens, dock under förutsättning att
den påtryckta växelspänningen är en verklig
växelspänning och således ej innehåller någon
likströms-komponent.
I kombination med ett lämpligt
likströmsinstrument t, e. en vanlig kompensator, kan värdet på
växelströmmen erhållas med mycket stor noggrannhet
— 0,01—0,095 % —. Vid växelströmsmätningar skall
den i fig. 3 visade omkopplaren K stå i öppet läge,
vilket på modellapparaten betecknas "10 mA 1=
10 mA 00". Arid användning som likströmsnormal
lägges omkopplaren i andra läget, vilket märkts
"15 mA— IV—". Ett fotografi av
modellappara-ten visas i fig. 4.
Givetvis behöver relationen mellan lik- och
växelström ej vara 1:1. Jämvikt i bryggan inträder alltid
då summan av lik- och växelströmskomponenternas
kvadrater är 50 mA. En växelström mellan 0 och
y/50 mA kan alltid bestämmas genom mätning av
likströmmen, vars värde ligger mellan y/5Ö och 0 mA
allt räknat som ström i värmetråden.
Mätnoggrannheten är beroende på förhållandet mellan lik- och
växelströmskomponenterna. Största känslighet
erhålles, då dessa äro lika.
Den beskrivna strömnormalen kan lätt utbyggas till
ström- resp. spänningsmätare. Genom att shunta
växelströmsklämmorna med lämpliga motstånd kunna
växelströmmar från 5 mA och uppåt bestämmas med
en noggrannhet större än 0,01 %. Seriekopplas å
andra sidan klämmorna med lämpliga
förkopplingsmotstånd — 100 ohm per voit — erhålles en voltmeter
av motsvarande noggrannhet. Den lägsta spänning,
som med en felprocent av 0,01 kan bestämmas, är ca
0,25 voit.
126
5 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
