Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Insänt
"Adhesion och adhesion" ännu en gång.
Civilingeniör Åkerman har mot min avslutande
insändare anmärkt, att den inger uppfattningen av att
han i sin uppsats icke alls skulle hava behandlat den
mekaniska axeltrycksutjämningen, vilket ej är med
rätta förhållandet överensstämmande. Om
formuleringen på denna punkt är oklar, får jag härmed
framföra ett beriktigande.
Då ing. Åkermans uppsats redan i sitt befintliga
skick var osedvanligt omfattande, bör man måhända
ej gärna ifrågasätta — åtminstone icke från
redaktionellt håll — att den skulle ha gjorts än längre
genom att behandla nämnda fråga mer i detalj. Att
en sådan detaljbehandling eljest kunnat vara av visst
intresse är dock otvivelaktigt, särskilt med tanke på
systemet med kopplade boggier i kombination med
automatisk axeltryckreglering. I denna senare fråga
uttalar ing. Åkerman, att sådan reglering är mycket
svår att realisera i praktiken. En annan
fackman, ing. Werz hos Sécheron, skriver däremot i en
år 1934 publicerad uppsats att "diese Regelung ist
leicht durchfürbar". Här konstateras tydligen olika
uppfattningar, som kunde ha varit av intresse att
närmare klarlägga.
J. Körner.
Notiser
Svenska elektriska kommissionens rapport över
1940 års verksamhet förelåg vid styrelse- och
fullmäktigesammanträdena i maj. Ur densamma hämtas
följande av intresse.
Den förändrade politiska situationen har i väsentlig
utsträckning påverkat normarbetet, i det att särskilt
det viktiga internationella samarbetet inom IEC
praktiskt taget kommit att upphöra. Under tidigare år
har det icke kunnat undvikas, att det svenska
normarbetet inom vissa områden intagit en avvaktande
inställning med hänsyn till dess beroende av
motsvarande internationella arbeten. Sedan detta internationella
samarbete nu måste lämnas ur räkningen, ha
problemen måst angripas utan detta stöd, varigenom i flera
fall utpräglade pionjärarbeten kommit att utföras
inom landet.
Vidare har den omfattande försvars- och
försörjningsberedskapen och andra av krisen
betingade förhållanden verkat hindrande för många krafter
att med full aktivitet ägna sig åt fullföljandet av
åtagna normarbeten, medan det å andra sidan också
inträffat, att normarbeten blivit forcerade beroende av
deras betydelse under nuvarande förhållanden.
Inom kommissionen voro vid årsskiftet 21
kommittéer i verksamhet.
Kommissionens SEN-serie omfattade vid årets
utgång 2 6 olika normer, vartill komma ytterligare tvenne
under utgivning, nämligen SEN 27, normer för
driftvillkor, samt SEN 28, normer för
kvicksilverströmriktare.
Under år 1941 väntas normförslag framlagda, resp.
slutbehandlade, rörande elmätare, jordkablar,
torrelement och högspänningsströmbrytare.
Kommissionens styrelse har utgjorts av
kommerserådet N. Malm, ordf., tekn. dr J. Wennerberg, vice
ordf., civiling. H. Blomberg, tekn. dr F. Dahlgren,
övering. K. E. Eriksson, civilingenjörerna J. Körner
och Ch. Hässler, överingenjör K. E. Nylander,
professor H. Sterky samt dir. C. Fr. Söderbaum. Som sekre-
terare ha fungerat civilingenjörerna H. Nyström och
S. Norberg (för IEC-ärenden). I kommissionens
sakkunnigenämnder ha fungerat ett 60-tal fackmän.
Föreningsmeddelanden
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 28 mars 1941 på föreningens lokal
under ordförandeskap av tekn. dr Ivar Herlitz. Till
justeringsmän utsågos civilingenjörerna S. E.
Lindberg och F. Markman. Ingenjörerna Per Erik Eller,
Henry Wallgren och E. Leijonhufvud invaldes i
föreningen efter styrelsens tillstyrkan. Civilingenjörerna
Conny Palm och Gustaf Segerström inträdde efter
anmälan.
Ordföranden anmälde, att styrelsen på anmodan av
STF:s styrelse utsett direktören J. Österman att vara
SEIF:s representant i en kommitté inom avdelning
M för granskning av ett meddelande från Sveriges
maskinindustriförenings standardkommitté angående
Edisongängor.
Ett normförslag frän SEK angående "Grundläggande
begrepp rörande driftvillkor för elektriska
anläggningsdelar i starkströmsnät" presenterades av civiling. Sven
Norberg. Föreningen beslöt för sin del godkänna
normförslaget.
Vidare behandlades ett förslag från SEK till Normer
för kvicksilverlikriktare. Förslaget, som utgjorde
resultatet av ett åttaårigt arbete, presenterades av
professor Emil Alm, som framhöll, att man så långt
möjligt sökt anpassa normerna efter utländska
arbeten, men att man på några viktiga punkter inte
kunnat invänta resultatet av det internationella
normarbetet utan gått egna vägar. Efter en kort
diskussion beslöt föreningen för sin del godkänna
normförslaget med rätt för SEK att göra sådana
redaktionella ändringar, som äro ägnade att förtydliga de
punkter, vilka berörts under diskussionen.
Härefter höll civilingenjör Ralf Thorburn ett
föredrag om "Några nutida hjälpmedel och metoder vid
elektriska mätningar".
Inledningsvis påpekade föredragshållaren, hurusom
de elektriska mätningarna fått allt större betydelse
inom både teknik och vetenskap genom att andra
storheter överföras till elektriska och mätas som
sådana. För att icke föredraget skulle bli alltför
omfattande hade det begränsats till den rent elektriska
sidan, ehuru därmed många tekniskt synnerligen
intressanta områden icke kunde beröras.
Några nya metoder att överföra en elektrisk
storhet till ett visarutslag ha icke framkommit sedan
sekelskiftet; däremot ha framför allt
vridspoleinstru-menten, mjuk järnsinstrumenten (även kallade
vrid-järnsinstrument), de elektrodynamiska instrumenten
och katodstråleoscillograferna tekniskt utvecklats och
fullkomnats. Vridspoleinstrumenten erbjuda de
största variationsmöjligheterna i avseende på känslighet:
med shuntar och förkopplingsmotstånd kan man
komma så högt i ström resp. spänning, som man
överhuvud taget är intresserad av att mäta. Shuntar för
stora strömstyrkor ha dock i vissa fall börjat ersättas
av en anordning, där man med växelström mäter
ändringarna i en järnkärnas magnetiska egenskaper på
grund av likströmmen. Metoden har dessutom
fördelen att galvaniskt skilja mätkretsen från
huvudkretsen. För de vanligaste ström- och
spänningsområdena kan man välja mellan antingen robusta
instrument, vilka i gengäld ha en relativt stor
effektförbrukning, eller precisionsinstrument, som numera
kunna erhållas i klass 0,i, dvs. med en garanterad nog-
6 sept. 1941
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
