Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 9 utgiven av svenska teknologföreningen 6 SEPT. 1941
INNEHÅLL: Energiförluster i ledningar vid belastnings-varaktighetskurvor av normal form, av R.
Lundholm. — Den möderne Sporvogns Styresystem og Bremser, av J. V. Balslev. — Bort med den elektriska
kortslutningsbromsen från spårvagnarna, av P. Friebel. —• Undersökning av högfrekvensmotstånd hos
koppartråd med olika skikt på ytan, av B. Svedberg. — Notiser. — Rättelse.
ELEKTROTEKNIK
Energiförluster i ledningar vid belastnings
varaktighetskurvor av normal form.
Av R. LUNDHOLM.
I anslutning till en diskussion i Teknisk tidskrifts
spalter (februari- och mars-numret 1941 av
Elektroteknik) visas nedan, huru man på enkelt sätt kan
beräkna energiförlusterna i en ledning med en
varaktighetskurva av den allmänt kända "normalform", som
ansluter sig till Gauss’ felintegral.
Egenskaper hos varaktighetskurvan av normalform.
Ingenjör Beck-Friis har i sin uppsats "Formler för
sammanlagringsberäkningar vid normala
varaktighetskurvor", lämnat några exempel på sådana
varaktighetskurvor, till vilka hänvisas. Matematiskt kan en
varaktighetskurva av denna form uttryckas på sätt
som nedan visas. Yi införa beteckningarna
y — den emot tiden svarande koordinaten hos
varaktighetskurvan (y — 0 vid varaktighetskurvans
början och y = 1 vid kurvans slut).
P — belastningen i en punkt på varaktighetskurvan.
e = utnyttningsfaktorn.
Belastningen kunna vi antaga uppdelas i en
konstant del
m = medelbelastningen:
x — P — m.
.u-Pm
Sambandet mellan x och y kan vid normalformen
uttryckas genom följande funktion:
V =
1
I]/ji ,
dx
Enligt sannolikhetskalkylen är normalformen den
naturligaste formen på en varaktighetskurva. Den
erhålles alltid när man sammanlagrar ett stort antal
slumpvis varierande belastningar.
Om man sammanlagrar ett antal sådana
belastningar, karakteriserade av x1 och m1 resp. x2 och ms
så karakteriseras den resulte-
resp. x,
rande kurvan av
och m3 osv.,
m — m1-\-m2-\-m3..... och
a; = ]/a?!2 + ar22 -j- ar32... och
a = ]/ö!2 + a22 + a32 -)-...
(2)
Det är alltså mycket lätt att räknemässigt
samman-lagra varaktighetskurvor av denna typ.
I allmänhet brukar man vid mätning av en
belastning bestämma medelvärdena under successivt
följande tidsavsnitt av en konstant längd. Oftast mäter
man kvarttimmesmedelvärdena. Det största
kvart-timmesmedelvärdet under perioden betraktas som
belastningens toppvärde, P0.
Om man ordnar samtliga kvarttimmesmedelvärden
(1)
Karaktären på den av formeln framställda kurvan
framgår av fig. 1, som är beräknad för a = 1.
Kvantiteten a har karaktären av en konstant
belastning. Den bestämmer skalan för «-koordinaten.
Ju större a är, desto större är belastningen x för ett
visst 2/-värde. För Xz=cl blir y ~ 0,9213. Har man
en given varaktighetskurva av normalformen, så kan
alltså a bestämmas genom att man bestämmer
cc-vär-det vid y = 0,9213. Varaktighetskurvan
karakteriseras av detta o-värde, tillsammans med ?«-värdet (se
även fig. 3).
•1
Fig. 1.
6 sept. 1941
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
