Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 11
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
ELEKTROTEKNIK
Redaktörs JULIUS KÖRNER
1 NOV. 1941
INNEHÅLL: Strömavtagningsproblem vid elektrifierade järnvägar, av Å. Karsberg. — Bromsfrågan vid
spårvagnar, insänt. — Energiförluster i ledningar vid belastningsvaraktighetskurvor av normal form, insänt.
— Föreningsmeddelanden.
Strömavtagningsproblem vid elektrifierade
järnvägar.
Av A. KARSBERG.
Både inom- och utomlands har under många år
bedrivits ett intensivt arbete på
kontaktlednings-konstruktionernas förbättrande. För vårt lands
vidkommande äro Statens järnvägars standardiserade
normalkonstruktioner ett värdefullt resultat av detta
utvecklingsarbete. Konstruktionerna, som förekomma
i ett flertal varianter, äro nämligen anpassningsbara
efter mycket olikartade förhållanden och uppfylla,
såsom erfarenheten visat, trots sin enkelhet, högt
ställda anspråk. Med god ekonomi och fullgod
driftsäkerhet byggas nu kontaktledningar lämpade för
kust- och inland, för Lapplandsfjällens nästan
arktiska och södra Sveriges mera tempererade klimat,
för lägre och högre tåghastigheter.
Trots dessa påtagliga framgångar hava
strävandena efter ytterligare förbättringar aldrig upphört att
göra sig gällande. År 1938 inköptes därför av
järnvägsstyrelsen viss instrumentering, avsedd att
underlätta mera rationella undersökningar. Krigsutbrottet
fördröjde emellertid leveranserna och
undersökningarnas igångsättande. Först åren 1940 och 1941 har
det därför blivit möjligt att upptaga dem i planerad
omfattning.
Vid denna tidpunkt var det fastslaget, att Statens
järnvägars huvudlinjer borde ombyggas för
tåghastigheter, högre än de högsta tidigare
förekommande. Då härav måste följa skärpta krav på
samarbetet mellan strömavtagare och kontaktledning,
blev det, nödvändigt att forcera
undersökningsarbetet.
Några på så sätt framkomna resultat skola i det
följande beröras. De måste emellertid för att komma
till sin rätt ses emot bakgrunden av äldre
iakttagelser. Den av dessa, som med tidén visat sig få
allt större betydelse, rör kontaktledningens slitage.
Under den svenska statsbaneelektrifieringens
tidigaste år gjorde sig ledningsslitaget föga
uppmärksammat. Först i och med elektro driftens upptagande
på Västra stambanan började det göra sig gällande.
Det uppträdde då företrädesvis i närheten av
ledningens upphängningspunkter och nådde en
intensitet, som motsvarade en livslängd för profiltråden
av endast några få år. Genom systematiska under-
sökningar kunde det snart fastställas, att det ojämna
slitaget tämligen väl lät sig bemästras genom
lämplig, efter tåghastigheten och strömavtagarens
egenskaper avpassad injustering av kontaktledningen.
Med tiden blev det dock tydligt, att problemet vid
växande och variabel tåghastighet blev alltmera
komplicerat, och att man därför ganska snart skulle
nå den gräns, vid vilken de enkla
justeringsmetoderna icke skulle visa sig tillräckligt effektiva. En
kortfattad redogörelse för de faktorer, som påverka
och bestämma slitaget torde vara ägnad att klargöra
detta förhållande.
Kontaktledningens slitage.
När man vill behandla frågan om
kontaktledningens slitage, gäller det i första hand att finna en
fysikaliskt riktig definition på slitaget. Mekaniskt
medför detta å ena sida en minskning av kontakttrådens
hållfasthet och å den andra sidan en icke önskvärd
störning av den ursprungligen avsedda jämvikten i
kontaktledningens upphängning, beroende på den
viktförlust, som slitaget orsakar i kontakttråden.
Elektriskt medför det en minskning av tillgänglig
ledningsarea, varav följer ökade strömförluster och
större spänningsfall. Att i definitionen taga hänsyn
till den uppkommande jämviktsstörningen förefaller
alltför komplicerat, då däremot definitionen om
förhållandet mellan bortsliten och ursprunglig trådarea
synes riktig, både med hänsyn till den minskade
hållfastheten och den minskade ledningsförmågan.
Betecknas slitaget i ett godtyckligt valt snitt av
tråden med S, den bortslitna arean med F samt den
ursprungliga med F0, gäller därför
s_ F
Den bortslitna areans storlek är beroende på ett
flertal faktorer. Främst inverka trafikintensiteten,
kontakttrycket, materialets hårdhet i tråden och
strömavtagarens slitskena samt slutligen "slitfilmens"
natur. Med slitfilm avses i detta sammanhang den
beläggning av allehanda främmande ämnen, som av
naturliga skäl ständigt uppträda på kontakttråden.
6 sept. 1941
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
