Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
gränsen med kortslutningsbromsen än med t. e.
tryckluftbroms utan att riskera att hjulen "låsa sig".
Erfarenheterna vid Stockholms spårvägar från
örbybanans vagnar, vilka äro utrustade med såväl
kortslutningsbroms som tryckluftbroms, bekräfta, att den
senare erfordrar en betydligt längre bromssträcka. Det
är t. o. m. tvivel underkastat, om tryckluftbromsen
kan göras tillräckligt effektiv för alla vid
inomstadstrafik uppkommande situationer.
En annan fördel med kortslutningsbromsen är att
den icke erfordrar några extra maskiner eller
apparater utom möjligen en kontaktor och ett motstånd för
tillsatsmatningen samt ett visst antal kontaktskenor i
kontrollern. Viktökningen på grund av att motorer och
motstånd måste dimensioneras även med hänsyn till
bromsarbetet torde avsevärt understiga vikten av en
fullständig tryckluftbromsutrustning.
För tryckluftbromsen erfordras en kompressor, en
eller flera behållare, rörledningar, en
tryckluftregula-tor, en reduceringsventil samt manöverventiler, vilka
detaljer, förutom att de äro tunga, skrymmande och
dyrbara, även medföra ett betydligt större
underhållsarbete.
Tendensen synes numera vara att tryckluftbromsen
frångås, vilket även konstaterats bl. a. i en artikel i
"Mass Transportation" nr 6/1940, sid. 121. I varje
fall torde det vara diskutabelt, om spårvagnarna böra
förses med just tryckluftbroms.
Pä nya vagnar kan man genom att förse motorerna
med separatmagnetisering ernå en hel del
förbättringar av den elektriska bromsens egenskaper, men härför
erfordras en extra fältlindning med därav följande
ökade dimensioner och högre vikt på motorerna.
Anordningen har dessutom den nackdelen, att den till
skillnad från den hittills gängse
kortslutningsbromsen för sin funktion är beroende av en särskild
strömkälla. I det fall att man såsom sådan använder sig
av kontaktledningen, torde den elektriska bromsen
icke ensam kunna anses tillräcklig ur
säkerhetssynpunkt utan måste kombineras med t. e. tryckluftbroms,
såsom skett på de svenska trådbussarna. Om man
däremot för matningen använder ett ackumulatorbatteri,
som hålles laddat av en omformare eller en från
vagnsaxeln driven generator, torde den elektriska bromsen
kunna anses lika säker som tryckluftbromsen, men
samtidigt härmed blir den mera komplicerad och får
även tryckluftbromsens nackdelar ifråga om vikt,
utrymmesbehov, underhäll och kostnad.
Folke Karlson.
Red. av Elektroteknik.
Det är vid bedömande av kortslutningsbromsens
lämplighet i gatutrafik av betydelse, att densamma redan i
årtionden kommit till användning över hela världen
utan annan tillsatsbroms än handbroms, och att den på
de flesta håll visat sig ge en mycket låg
olycksfallsfrekvens.
Erfarenheten har dock givit vid handen, att den har
vissa inneboende svagheter, som i ogynnsamma fall
kunna leda till olyckor.
Ing. Friebel har i en artikel i Teknisk tidskrift den
6 sept. i år sålunda påpekat, att seriemotorn vid
uppbyggande av spänningen i bromsning är beroende av
sin remanens. Eftersom remanensspänningen är mycket
låg, i regel under 10 V, föreligger här utan varje tvivel
en allvarlig svaghet. Uppstår nämligen genom sot eller
oxidbildning spärrskikt i strömkretsen, vilka ej kunna
överbryggas av denna remanensspänning, uteblir
bromsningen. Det är nu väl bekant, att vid så låg spänning
även mycket obetydliga beläggningar kunna ge sådant
resultat.
En annan ltanske lika allvarlig felkälla ligger däri,
att motorkretsen vid bromsning är ansluten direkt till
Fig’. 1. Schematiskt diagram för utrustning med
kortslutningsbroms.
jord, som framgår av principschema, fig. 1, vilken för
enkelhetens skull endast visar en drivmotor.
Om vid bromsning isolationsfel till jord skulle
uppstå, t. e. vid motorns pluspol, blir fältet härvid
kortslutet, med följd att motorn ej tager upp sin spänning,
och bromsen av denna anledning uteblir. Enär vid
flermotordrift armatur- och seriefält normalt äro
kors-kopplade (för åstadkommande av stabilitet hos
bromskretsen), blir resultatet vid fel på en motor, att även
de andra förhindras taga upp spänning.
Dylika fel kunna uppstå på grund av ren överledning,
beroende på mekanisk skada på maskiner eller kablar,
men kunna även orsakas av nedfallna kolborstar med
sladdar och slutligen genom rundslag på motorerna,
varvid i senare fall synnerligen svåranalysbara fenomen
kunna inträda.
Vid obetydliga kontaktfel i bromskretsen kan det
understundom inträffa, att motorn visserligen arbetar upp
sin spänning med tillhjälp av remanensen, men att detta
sker långsammare än normalt. Härvid uppstår lätt ett
irritationsmoment, speciellt om bromsen ansattes i en
lutning eller framför ett trafikhinder, vilket kan
föranleda föraren att snabbt föra veven i fullt bromsläge
för att påskynda bromsen. När hindret i bromskretsen
härvid övervinnes, blir resultatet, att bromsen kommer
chockartat med risk för överslag, varvid fältet kan
kortslutas och bromsen utebli.
Det är sant, att rena avbrott i motstånd ocli kablar
även äro tänkbara, men detta tillhör sådana
eventualiteter, som man måste räkna med vid varje anordning,
av vad slag det vara må. Vid sådana avbrott är det i
regel dock så, att de förhindra uppstartning av vagnen,
varför en risksituation härigenom icke så lätt kan
uppstå.
Det har vid användning av kortslutningsbroms
förekommit, att bromsfel rapporterats, där det vid
efterföljande undersökning icke varit möjligt att upptäcka
något fel. Så kan vara förhållandet vid mindre
kontaktfel i bromskretsen eller vid intermittenta överslag,
som vid den efterföljande inspektionen kunna vara
svåra att upptäcka.
En förbättring av kortslutningsbromsen bör alltså i
främsta rummet syfta till att förebygga eller minska de
risker, som äro förbundna med den låga
remanensspänningen ocli med kortslutning av motorfälten, och att
åstadkomma en indikering, som underlättar
övervakning och kontroll och registrerar förekommande
olyckstillbud.
En anordning, som på ett till synes både effektivt och
enkelt sätt" kommer tillrätta med dessa förhållanden,
har under senaste tid utprovats på en av Stockholms
spårvägars motorvagnar, fig. 2. Denna provutrustning
har under senaste tiden utarbetats av Asea, efter det
6 sept. 1941
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
