Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
För ledningstillverkningen hade bristen på vissa
isolationsmaterial varit kännbar och nödvändiggjort
betydande omläggningar.
Jordkablar isoleras med oljeimpregnerat papper.
Papper av utmärkt kvalitet tillverkas inom landet, men
lämplig mineralolja är svåråtkomlig. Som ersättning
härför kan man tänka sig olika utvägar. Ett ämne,
som delvis uppfyller anspråken, är klorerad difenyl,
och den kan möjligen användas i vissa specialkablar.
För den stora massan av kablar, dvs. för spänningar
upp till 6 kV, kan man använda en torr
impregnerings-massa, som gör papperet ohygroskopiskt.
Hittillsvarande erfarenheter härmed ha varit goda. För kablar
över 6 kV har man möjlighet att, om olja icke kan
erhållas, övergå till gastryckskablar, vilkas ekonomiska
användningsområde utvidgats sedan man lärt sig göra
enkla men täta genomföringar genom att löda bly till
porslin.
För installationsledningarna är gummifrågan den
svåraste att lösa. Genom flera olika åtgärder har man
dock lyckats pressa ned åtgången av rågummi till
ungefär Vs av mängden före kriget utan att någon
nämnvärd kvalitetsförsämring kunnat iakttagas. Man
har i stor utsträckning blivit hänvisad till regenererat
gummi, som visat sig utmärkt för inånga ändamål.
Regenereringen kan ske efter flera metoder.
Gummiskrotet, som vanligen innehåller rätt mycket
textilfibrer, finmales och behandlas därefter antingen med
kokande natronlut vid 200°, varvid textilierna
försockras, eller också med överhettad ånga vid 250 °, då
textilierna torrdestilleras. Vid den höga temperaturen
brytes i båda fallen de band sönder, som svavlet vid
vulkanisering bundit mellan gummimolekylerna, så att
skrotet efter intensiv knådning och valsning kan göras
termoplastiskt och efter tillsats av svavel ånyo
vulkaniseras.
För rörliga ledningar blir man nog tvingad övergå
till något slag av konstgummi eller andra syntetiska
ämnen, t. e. etylcellulosa och polyvinylklorid. Flera
sådana ämnen tillverkas redan nu laboratoriemässigt,
och för några av dem planeras tillverkning i större
skala.
Slutligen talade ing. Stenkvist om
transformatorerna och materialbristen. Jämfört med förhållandena
under föregående kris stå vi nu mycket bättre rustade,
ansåg talaren. Vi ha ett utomordentligt inhemskt
plåtmaterial och vi ha lärt oss behärska
pappersisoleringens teknik. Vidare tillverka vi nu en utmärkt presspan.
Men samtidigt ha vi blivit betydligt mera beroende av
tillgången på bakelit för framställning av vissa slag av
isolationscylindrar, isolationsplattor,
kondensatorgenomföringar osv., och samma sak gäller för vissa slags
läcker. Avgörande för transformatortillverkningen är
dock tillgången på koppar och olja. Här har man
endast två vägar att gå, dels att genom konstruktiva
åtgärder minska den specifika åtgången av dessa
material, dels att utnyttja de befintliga transformatorerna
genom att med olika medel öka deras
belastningsförmåga.
Vid konstruktion av transformatorer har man
ganska stor frihet att ändra på förhållandet mellan i
transformatorn ingående aktivt järn och aktiv koppar,
varigenom en viss kopparbesparing skulle kunna
erhållas. En sådan åtgärd medför dock i allmänhet en
ökning av transformatorns volym, vilket betyder ökad
oljemängd. Metoden kan därför endast komma ifråga
vid luftisolerade typer och en dylik serie, utförd med
högklassig transformatorplåt upp till storlekar på
100 kVA och 11 kV har även planerats.
Betydligt mera synes dock vara att vinna genom
ökad användning av konstkylning, varigenom
kopparåtgången kan minskas med i runt tal 30 % och
oljeförbrukningen med 25 ’%. Oljan kyles då i separata
kylare med vatten eller pressluft som kylmedium.
Transformatorn kan också vara självkyld intill en viss
effekt och konstkyld för högre belastningar genom
direkt påbyggda fläktar.
För små och medelstora transformatorer har ett
enkelt kylsystem utarbetats, som utan ändringar kan
användas på redan befintliga transformatorer. Den
forcerade kylningen erhålles här med ett eller flera små
fläktaggregat, som arbeta med fri utblåsning med
luftströmmen riktad mot lådans kylytor. Det möter inga
svårigheter att i normala fall höja
belastningsförmågan 30 till 50 % med sådan småfläktar. Talaren
nämnde åtskilliga exempel, bl. a. hur en 1 200 kVA
transformator med 8 fläktar kunde belastas ytterligare 700
kVA för en effektförbrukning i fläktarna av endast
0,32 kW.
Efter dessa inledningsanföranden följde en stunds
livlig diskussion med inlägg av hrr Liljeblad, Spanne,
Eli, Fletcher, Geijer, Thorburn och inledarna.
Dir. Liljeblad redogjorde för några aktuella
materialproblem vid maskintillverkning och framhöll att
man ej som vid transformatorerna kunde variera
proportionerna mellan järn och koppar. Gjutbronser och
mässing kunna dock ersättas av andra metaller, och
man kan i viss utsträckning använda spånmetall. I
småmaskiner kan bomullsisolationen ej ersättas av
papper, däremot har dubbelt emaljerad tråd givit goda
resultat vid dimensioner upp till 1,5 mm diameter, dvs.
för maskiner intill 10 à 20 hk. Härigenom har
bomullsförbrukningen sjunkit till 10 ■:% av
förkrigsförbruk-ningen. För att spara på lack doppas ej maskinerna
utan lacket sprutas endast på härvändarna.
En värmebeständig isolering, som är nödvändig
särskilt i banmotorer, kräver asbest. Som ersättning för
asbest förberedes tillverkning av glasfiberisolering
inom landet. Största svårigheten är nu att
åstadkomma det värmebeständiga lack, som är nödvändigt för
att binda de fina glasfibrerna och göra isoleringen
mindre spröd.
För glimmer är man hänvisad till befintliga lager,
men glimmerskrot kan ge en mikanit, användbar som
spårisolation. Svensk glimmer finns men är ofta
insprängd med metallpartiklar eller har sådan
struktur att det ej kan användas i större skikt. Det har
dock använts till isolerande brickor o. dyl.
Kompound kräver importerad asfalt, men
elindustri-en behöver så små mängder att importen torde kunna
upprätthållas. För shellack är man hänvisad till lager.
De syntetiska lackerna, som användas i mycket större
utsträckning än förr, utgöra ett allvarligt problem, dä
tillgången på fenol sätter gränsen för tillverkningen.
Lack för emaljtråd kräver kinesisk träolja, varför man
är hänvisad till lagertillgången. En ersättning för
emaljlacket kan finnas i spritlöslig polyvinylacetal,
vilken ger en isolering ungefär motsvarande den
amerikanska formexisoleringen. Den är dyrbar men
väsentligt bättre än emaljen.
Ett oljefast packningsmaterial är nödvändigt som
ersättning för gummi. Möjligen kan en tillverkning av
neoprengummi komina igång. I vissa fall kan
poly-vinylcellulosa användas.
Slutligen meddelade tal. att man försökt olika
tjäroljor som ersättning för transformatorolja men hittills
med mycket dåligt resultat.
Efter diskussionen följde som vanligt supé och
eftersits. Vid supén hade den alternativa sparmenyn à kr.
1: 50 premiär och vann några anhängare även bland
"farbröderna". Som underhållning bjöd
ceremonimästaren sedan på en mycket lyckad lutsångare, vilken pä
sjungande fot engagerades för den kommande
julfesten.
Sammanträdet besöktes av i runt tal 150
medlemmar. Mm.
192
1 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
