Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
tionen av likriktare. Hela frågan ligger onormalt till
ur utvecklingssynpunkt. För att ett projekt med
fördel skall kunna lösas med användning av högspänd
likström i stället för med växelström fordras mycket
stora dimensioner. Man torde få röra sig med
kostnader omkring 100-tals millioner kronor. Från
nuvarande utrustningar till dylika stora projekt är
emellertid ett sådant avstånd i utveckling och erfarenhet att
de ej kan överbryggas på en gång. Något kraftföretag
måste därför — om utveckling överhuvud skall kunna
ske — offra något på denna och låta i måttlig
storleksordning utföra en likspänningsöverföring med full
vetskap om att i denna skala växelströmsöverföring
i och för sig vore att föredra ur rent ekonomisk
synpunkt. Erfarenheten från en dylik anläggning skulle
säkerligen lämna svar på många frågor.
Supé och samkväm avslutade som vanligt aftonen.
8 bg.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 21 november 1941 kl. 19,30 på
föreningens lokal.
Ordföranden, tekn. dr Ivar Herlitz, öppnade
sammanträdet och hälsade de närvarande välkomna,
särskilt medlemmar i Elverksföreningen,
Svetskommissio-nen och avdelningen för Mekanik, som inbjudits till
sammanträdet. Till justeringsmän utsågos
civilingenjörerna Folke Ekerot och Torsten Staaf. I
föreningen invaldes fil. mag. Björn Granqvist. Efter anmälan
inträdde civilingenjörerna Gösta Hammarson, Sten
Ringius och Sven Svensson.
Ordföranden anmälde att föreningen inbjudits till
ett sammanträde med Tekniska fysikers förening den
29 november 1941 kl. 19,30 på Teknologföreningens
lokal. Föredrag hålles av prof. Erik Rudberg,
Göteborg, om torrlikriktarens fysik.
Dels med anledning härav, dels på grund av att
föreningen i år håller julfest, hade styrelsen beslutat
föreslå föreningen att inställa det ordinarie sammanträdet
den 5 december. Ordföranden redogjorde därefter i
stora drag för programmet för julfesten.
Föreningen beslöt inställa sammanträdet den 5 dec.
Härefter företogs val av styrelse och funktionärer
för arbetsåret 1942. Föreningen följde därvid helt
valnämndens och styrelsens förslag. Valda blevo:
Sty-relse: ordförande tekn. dr Fredrik Dahlgren (nyval),
vice ordförande direktör Harald Alexandersson
(nyval) och förste byråingenjör Gustaf Swedenborg
(nyval), sekreterare civilingenjör Torvald Malmström
(omval) och byråingenjör Sven Öberg (nyval),
ceremonimästare byråingenjör Åke Vrethem (omval);
övriga ledamöter civilingenjör Torsten Stàaf (omval),
byrådirektör Harry Thunell (omval), civilingenjör
Arvid öman (omval), överingenjör Bror Hansson
(nyval), civilingenjör Knut Kåell (nyval) och
civilingenjör Emil Stenkvist (nyval); klubbmästare civilingenjör
Olle Wägeus (omval) samt civilingenjör Sven Weslien
(omval); revisorer civilingenjör Per Martin (omval)
och civilingenjör Axel Ritzler (nyval); representanter
i Svenska teknologföreningens styrelse, ordinarie
direktör Harald Alexandersson (nyval) och civilingenjör
Torvald Malmström (omval), suppleant civilingenjör
Torsten Staaf (omval); redaktör för "Elektroteknik"
civilingenjör A. Julius Körner (omval);
representanter i Svenska teknologföreningens biblioteksnämnd
civilingenjör Axel Widström (omval) och förste
byråingenjör Gustaf Swedenborg (omval).
Föredrag hölls av tekn. dr Ivar Herlitz om Den
elektriska svetsningen som belastningsobjekt och följdes av
åtskilliga inlägg rörande denna och närliggande frågor.
Dr Herlitz framhöll, att den elektriska svetsningen,
särskilt med motståndssvetsmaskiner, vuxit till ett be-
tydelsefullt belastningsobjekt. Den speciella
karaktären på denna belastning kan dock medföra
ogynnsamma verkningar i ledningsnäten. Maskiner av detta
slag ha mycket olika dimensioner och arbetssätt. Det
finns maskiner för 10—2 500 kVA enfasig belastning,
strömstötarnas antal varierar mellan 10 per sekund
och 2 per minut och stöttiden är 0,oi—4 sekunder.
Effektfaktorn brukar ligga mellan 0,6 och 0,8.
Tal. visade omöjligheten att genom olika
transfor-matorkopplingar överföra en enfasig belastning till
trefasig, såvida ej ett tillräckligt stort energimagasin kan
disponeras. Tillsatsförlusterna vid enfasig
svetsbe-lastning bli emellertid relativt små, särskilt vid
sammanlagrad belastning. Värre kan det vara med
spänningsfallet. Detta kan emellertid beräknas på förhand,
om man känner kortslutningseffekten i närmaste
nätpunkt. Belastningen ger nämligen 1—2 ggr så stort
procentuellt spänningsfall som enfaseffekten är i |% av
kortslutningseffekten. Man kan med ledning härav bestämma
hur långt man bör gå med kompenserande åtgärder.
Kompensering göres såväl med serie- som med
pa-rallellkondensatorer, som ha ungefär samma verkan
på nätet, men den aktiva effekten blir olika, vilket
påverkar svetsningen i vissa fall. Som utjämnande
faktorer tjäna även lampor, ljusbågsugnar och stora
motorer i närheten.
Tal. angav därefter några erfarenhetsvärden pä
storleken av de spänningsvariationer, som kunna
tillåtas. Dessa pekade på att en enfasbelastning på
1—2 % av kortslutningseffekten borde kunna
tolereras. Detta värde låg betydligt högre än det som i regel
motsvarar elverkens bestämmelser, och talaren ansåg
angeläget att varje aktuellt, större belastningsobjekt av
detta slag behandlades individuellt. Han hemställde
även att elverksföreningen måtte insamla uppgifter
från praktiken på vilka spänningsfall som under olika
omständigheter visat sig kunna tolereras.
Fungerande ordföranden, tekn. dr F. Dahlgren,
förklarade därefter ordet fritt.
Ing. T. Strömberg behandlade ingående
omformarens betydelse för kompensation av stora enfasiga
svetseffekter. En sådan omformare består i regel av en
asynkron drivmotor med eftersläpningsmotstånd och
en generator lindad för svetstransformatorns
uppspän-ning och utan egentliga regleringsorgan. Är svetstiden
mycket kort och varvfallet lågt kan direktkopplad
matare användas.
Ing. G. Bengtsson redogjorde för
kondensatorsvets-maskinens konstruktion och verkningssätt.
Laddningstiden för kondensatorerna är ca 100 ggr
urladdningstiden (svetsstöten), som endast är 0,oi—0,02 sek. Det
är därför möjligt att utan störningar på nätet svetsa
med så stora strömstyrkor som 80 000 A, vilket är
nödvändigt för 2,5 + 2,5 mm duraluminium. Laddningen
sker över omformare med eller utan svänghjul och
strömstöten i nätet blir endast V25 av värdet vid
direkt anslutning av svetsaggregatet, om samma korta
svetstid användes.
Slutligen angav ing. Bylin värdet på spänningsfallet
i några aktuella fall hämtade direkt ur praktiken. Tal.
ansåg att man i många fall med relativt enkla åtgärder
i näten kunde undgå fördyrande
kompensationsanläggningar.
Sedan ordföranden förklarat ordet fritt följde en
intressant diskussion kring frågan om den
störnings-dämpande effekt, som närbelägna roterande maskiner
utöva. I diskussionen deltogo hrr Eskilsson,
Alexandersson, Forssell, Dahlgren och föredragshållaren.
Vid sammanträdet voro 115 personer närvarande,
vid eftersitsen blott ca hälften. De övriga gingo miste
om evenemanget att få höra klassisk musik på flöjt av
föreningsmedlemmen Frans Fransson, som gjorde en
mycket lyckad debut i denna församling. Mm.
212
6 dec. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
