Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ined ledning av de ingångna uppgifterna kunnat
konstatera, att det finnes mycket stora brister, men vi ha
ännu icke lyckats få någon riktig översikt över det
hela.
Vi gjorde också en ytterligare förfrågan till större
industriföretag. Vi frågade dem: om ni inte ha tagit
upp en planerad tillverkning, av vilken anledning har
så skett? Samtidigt ha vi bett dem meddela, om de
kunde ge anvisning på någon produktion, som borde
sättas i gång här i landet. Denna skrivelse har givit
mycket goda resultat.
Men det finns åtskilliga "men" härvidlag. Som
direktör Bengtson redan framhållit ha stora
bekymmer förorsakats genom krigskonjunkturskatten.
Jag har en känsla av att industriens folk bör sä
mycket som möjligt undvika statens medverkan. I
samma ögonblick, som ett industriföretag begär
statens hjälp, antingen i form av lån eller i form av
garantier för avsättningen, kommer staten att försöka
kontrollera företaget.
Ingenjör Stéenhoff: Jag tror jag kan illustrera
ingenjör Velanders teoretiska diagram med ett par
exempel, som ligga mycket nära i tiden och som äro
rätt lustiga.
Vi kunna taga ett av landets större gasverk, som
producerar ren bensol. Nu uppträder staten och
åstadkommer ett avtal mellan ett antal
råbensolproduce-rande gasverk och det förstnämnda gasverket, varvid
det stora gasverket bygger ut sin förädlingsanläggning
och får samtidigt en garanti av staten, som gör att de
små verken kunna betalas ett pris för råprodukten,
som ger dem möjlighet till en mycket hastig
amortering. Det sålunda erhållna tillskottet till
renprodukten försäljes parallellt med den gamla, ursprungliga
produkten till en branschorganisation, som har
avtalat med myndigheterna att endast sälja eller fördela
renprod akterna efter ett visst schema. Så komma
konsumenterna till kommissionen och säga, att de skola
ha sitt behov tillgodosett. Vi ha då i så många fall,
vi hittills ha kunnat, lämnat svaret: var vänliga och
bilda en förening! Så har skett i flera fall. Dessa
föreningar få sedan påtaga sig full garanti för att
ingenting av dessa varor kommer att brukas till annat
än sitt legala ändamål och även ätaga sig all
kvot-ning mellan medlemmarna. Det är den ena sidan av
saken.
Från det stora gasverket faller även stenkolstjära,
som nu blivit en utomordentligt sällsynt och
eftertraktad vara. Beträffande denna produkt har
kommissionen under hövligt hot förmått landets samtliga gasverk
att med befintliga branschorganisationer sluta ett
försäljningsavtal. Med dessa branschorganisationer har
staten genom försäljningsavtalet ett sådant samarbete,
att staten icke på något sätt synes. Statsmakterna ha
full kontroll över varenda droppe tjära, som
produceras i landet. Vid distributionen av tjära ifrågakomma
fem till sex olika konsumentgrupper, och för att
rationellt kunna ordna denna fördelning är just nu även
en distributionsförening under bildande, som påtager
sig hela utkvotningen. I detta avseende har
konkurrensen inom branschen varit sådan, att statsmakterna
ha anmodats att gå med såsom personlig medlem i
denna utkvotningsförening. Det har i detta fall varit
enda sättet att skapa den erforderliga prägeln av
objektivitet.
I det ena fallet ha statsmakterna alltså gått in med
pengar och i det andra fallet lämnat en lika kraftig
medverkan men icke behövt synas på papperet.
Dylika branschföreningar äro synnerligen bra. Men
svårigheten är, att det alltid finnes ett antal företagare,
som stå utanför och som svara, att den där bransch-
föreningen har ju egentligen inget annat syfte än att
trissa upp priset.
Ingenjör Thorbjörnson: Vi ha en mycket typisk
branschförening här i landet, som tillkom långt före
den nuvarande krisen. Den uppstod som en följd av
1932 och 193 3 års kris då bönderna höllo på att gå
under på grund av att ingen ville köpa deras produkter
för rimligt pris. Statsmakterna insågo då, att de
måste ingripa för att rädda jordbrukarna från
ekonomisk ruin. Så bildades Mejeriernas riksförening, en
organisation som till en början arbetade utan något
större statligt stöd, men som så småningom har lyckats
vinna mer och mer gehör för sina strävanden. Det är
vägen via kontroll, som här har beträtts, trots att
landet icke är autokratiskt styrt. Jag tror inte, att denna
organisation har bidragit till att trissa upp priset utan
den har hjälpt en för landet utomordentligt viktig
näring.
Det var en liten detalj, som ingenjör Velander
glömde att omnämna. Ett garantiavtal bör nämligen helst
även innehålla den bestämmelsen att de företag som
tillverka den nya varan skola förbinda sig att lämna
alla de erfarenheter och rön, som göras under ett års
tillverkning av varan, till staten, så att dessa
automatiskt komma de övriga företagarna i branschen till
godo. Med statens stöd uppstår då en privat forskning
i stor skala.
Direktör Albin Johansson: Jag vill säga några ord
beträffande frågan om det är lämpligt att
branschorganisationerna höja priset eller inte och om det är
fördelaktigt för landet. Att det är fördelaktigt för
jordbrukarna och i viss omfattning även för landet att så
sker med mjölken, behöva vi väl inte tvista om. Men
branschorganisationer medföra alltid en tendens till
höjning av priserna; det kan man inte komma ifrån.
Därför säger jag: låt oss akta oss för en sådan
organisation, där vi tvinga in alla att vara med i
branschorganisationerna för att komma i åtnjutande av de
råvaror som finnas eller för att få sälja färdiga
produkter. Jag anser, att man väl får tolerera det under en
kristid men vi fä akta oss för att taga det som en regel,
som kommer att gälla för framtiden.
De krafter i samhället, som nu resa sig mot denna
anordning, tror jag göra förfärligt stor nytta. Finnes
det några, som vilja reagera och gå sin egen väg, bör
man högakta dem.
Direktör Edström: Jag skulle vilja säga, att det är
de stora världsmarknadsartiklarna, som inledarens
formel inte passar in på. Ty om vi fastställde ett
garantipris på t. e. fyra är, som skulle innebära en viss
möjlighet till avskrivningar, så skulle, om kriget tog slut
om ett år, hela Sveriges industri belastas med tre års
överpris på en vara, som man genom att importera fritt
ifrån utlandet skulle få till ett väsentligt billigare pris.
Därför anser jag, att varje problem måste behandlas
särskilt för sig och med noga övervägande av de
faktorer, som världsmarknaden under normala tider kan
inverka på. Resultatet skulle ju i annat fall bli, att
staten för att försvara sina egna åtgärder skulle bli
tvungen att införa tullar. Det har ju alltid ansetts
lyckligt för Sverige, att vi icke velat införa sådana.
Därför tror jag att det i dessa fall vore av oerhört stort
värde, ifall staten ville hjälpa den privata industrien
på ett sådant sätt, att den även i fredstid kunde
konkurrera på världsmarknaden.
Detta kan ske genom att frigöra priset. Jag anser
därför, att man under nuvarande förhållanden absolut
bör försöka åstadkomma de naturliga
förutsättningarna för att en sådan industri skall kunna klara sig,
först och främst genom en fri avskrivning, som inte
38
1 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
