Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
endast begränsas till krigskonjunkturskatten utan som
nödvändigtvis innesluter all skatt, alltså även den
vanliga skatten. Vi skola med andra ord ha rätt att
avskriva en byggnad på ett år, om vi vilja.
Ett område, där vi ha svårt att komma i gång i
Sverige, är den elektro-kemiska industriens. Jag anser att
Sveriges kraftpolitik har varit felaktig från denna
synpunkt sett. Vi komma aldrig att få en elektro-kemisk
industri i Sverige av någon betydenhet med den
nuvarande kraftpolitiken.
Om staten alltså skulle frångå sin hittillsvarande
politik och ställa vissa kraftbelopp till förfogande vid
de norrländska hamnarna för just denna specifika
industri, skulle vi få en norrländsk industri, som skulle
vara så lockande, att företagarna helt automatiskt
skulle be att få vara med. Ty det är kraftpriset som
är utslagsgivande i detta fall.
Ingenjör Stark: Vi räkna med att det i värsta fall
kommer att uppstå en betydande arbetslöshet under
det närmaste året. När man nu tänker ordna
beredskapsarbeten, frågar man sig litet var, vad de
ansvariga myndigheterna kunna hitta på för någonting. Den
paroll, som landshövding Thomsson uppställt, att vi
icke ha råd att missbruka arbetskraften är självfallet
riktig.
Ingenjör Thorelli: Beträffande den halvstatliga
driften förstod jag inte riktigt vad ingenjör Velander
menade. L. M. Ericsson har under många år med
utmärkt resultat drivit ett koncessionsbolag i Polen med
polska staten som delägare, och jag kan inte inse
varför en dylik metod skulle a priori utdömas i Sverige.
Civilingenjör Svennberg: Det har påpekats, att det
framförallt var två saker, som låg hindrande i vägen
att få i gång ersättningsindustrier, nämligen dels
krigskonjunkturskatten och dels svårigheterna att få
kapital på grund av banklagen. Jag tror, att det för
närvarande också finns ett tredje hinder. Jag tror att
många enskilda företag skulle arbeta pä att öka sin
produktion, om de verkligen kunde känna sig säkra på
att utvidgningen av statsdriften tillsvidare är ett
medel och icke ett mål.
Ingenjör Velander: Jag skall be att få lämna de
förklaringar, som begärts.
Man har här berört dessa branschorganisationer,
som skulle trissa upp priset. Jag använde ordet
privatekonomi och nationalekonomi i detta sammanhang,
men jag erkänner att det var ett dåligt ordval. Vad jag
ville säga var företagsekonomiska och
landsekonomiska synpunkter. En branschorganisation, som anser
sin uppgift vara att driva upp priset, handlar
företagsekonomiskt, men en branschorganisation, som inriktat
sig på att utnyttja branschens arbetsförmåga på mest
effektiva sätt för att med bibehållen vinst sänka
kostnaderna, arbetar landsekonomiskt. Det var den
distinktionen jag ville ha fram.
Direktör Edström kom in på ett intressant spörsmål,
nämligen frågan om garantiperiodens längd. Att
starta ett beredskapsföretag sådant som t. e. en
bensinfabrik eller skifferoljeverk för att skaffa fram en
vara, som vi annars icke kunna få, innebär ju att
staten vill pressa ned priset och möjliggöra för
svenska folket att få denna förnödenhet till ett rimligt
pris. När man bestämmer garantiperiodens längd,
kan man i enstaka fall göra det så, att man skriver
av anläggningen på étt år. Då kanske man skulle fä
ett pris av 1 krona per liter för spriten. Det vore
emellertid bättre, om man sade sig, att vi skola ha ett
garantiavtal, som siktar på ett pris av 40 öre per
liter. Hur skall man då utforma ett sådant garanti-
avtal? Jo, man skall sätta in index, som räknas
fullkomligt objektivt. När det fredsekonomiska priset
inträder på marknaden och man vill söka komma över
till detta, finns det ingenting som hindrar, att man
gör ett nytt garantiavtal. Detta är en smidigare väg
att gå, än att låta staten sälja ut till underpris.
Sedan förde man på talet elektrokemin och
kraftpolitiken. Staten har i det fallet kalkylerat
privat-ekonomiskt. Staten har låtit andra köpa bort kraften
från elektrokemin.
Herr ordföranden, direktör Gyllenram: Jag ber att
på avdelningens vägnar få framföra ett tack till de
båda föredragshållarna, som på ett så lyckligt sätt
belyst dagens överläggningsämne.
Jag ber ävenledes att få tacka för alla de
värdefulla inlägg, som olika talare ha gjort i diskussionen.
Litteratur
Bokanmälan.
Arbetsledarskap och arbetsledarplikter i svensk
industri är titeln på ett arbete, som nyligen publicerats
av chefen för Sveriges industriförbunds
arbetsledarinstitut fil. dr Gösta Ekelöf. Man får hälsa med
tillfredsställelse, att det även i Sverige har utgivits en
framställning, som speciellt behandlar arbetsledarskapet,
och att ett första arbete på detta område har en så
omfattande erfarenhetsgrund att bygga på som dr
Ekelöfs mångåriga och framgångsrika arbete vid
Industriförbundets arbetsledarinstitut. Den tidigare svenska
litteraturen på organisationsområdet har övervägande
behandlat de tekniska problemen. I någon mån ha
ekonomiska synpunkter beaktats, men de personliga,
psykologiska och etiska frågorna ha endast sparsamt
behandlats. Det får även hälsas med stor tillfredsställelse att
Industriförbundet genom att utgiva arbetet vid sitt
förlag lämnat medverkan och stöd till en saklig behandling
även av hithörande frågor.
Syftet med det föreliggande arbetet anger författaren
vara att giva "en kort handledning i arbetsledning, så
allmänt avfattad, att var och en som befordrades till
arbetsledare i svensk industri, däri kan få en orientering
över arbetsledarskapets innebörd och allmänna plikter
i nutida svensk industri". Handboken skulle utgöra ett
allmänt komplement till de speciella instruktioner, som
varje arbetsledare mottager från sin arbetsgivare. Det
är således utifrån dessa syften som boken bör
skärskådas, och det vore orättvisst att bedöma den som ett
vetenskapligt specialarbete i någon av de andra grenar
som den berör: ekonomi eller praktisk psykologi.
I ett kort inledande kapitel om "arbetsledaren i den
svenska industrien" betonar förf. att ledarens speciella
uppgift i industrien är: "att i egenskap av ledare av
arbetet på arbetsplatsen och bevarare av
organisationsformernas effektivitet, medverka till industriens
bevarande och stärkande. Detta skulle främst ske genom
att tillvarataga de reserver, som döljer sig i form av
spillage och tomgångsförluster". Något senare tillägger
förf.: "Man vet att de (reserverna?) döljer sig
huvudsakligen bakom mindre effektiv ledning, kontroll ocli
samverkan." Möjligen har författaren överdrivit
betydelsen av spillage och tomgångsförluster till följd av
mindre effektiv ledning på de enstaka arbetsplatserna
— ehuru de säkerligen uppgå till stora, samlade belopp.
Bristen på en enhetlig organisation, samarbete och
samverkan mellan de skilda företagen inom industrien är
kanske en ändå större förlustkälla. Det är möjligen
detta författaren vill hänvisa till genom att angiva
1 mars 1941
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
