Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
ligtvis är det de duktigaste som man på så sätt måste
släppa ifrån sig.
Av vad här sagts får man inte draga den slutsatsen,
att den uppfattningen skulle vara rådande inom
Fords organisation, att den centraliserade
tillverkningen skulle vara på upphällningen. Där anser man
i stället att det mänskligt att döma inte finns någon
annan produktionsform som kan ersätta de stora
anläggningarna för massproduktion, när det blir fråga
om tyngre gods eller delar som erfordra mycket litet
bearbetning. Det lilla företaget, sådant som det har
utvecklats inom Ford-koncernen, har däremot visat
sig äga stora möjligheter när det, blir fråga om små,
lättransportabla delar som taga lång tid i anspråk
för sitt färdigställande och där det ingående
råmaterialet stiger avsevärt i värde genom att förädlas.
Det är alltså närmast tillbehör av olika slag som
särskilt lämpa sig för decentraliserad tillverkning.
Erfarenheten liar lärt Henry Ford att den stora
organisationen är nödvändig vid massproduktion och
att det icke låter sig göra att me<l fördel
decentralisera den tunga industrien. Beträffande sådana
arbeten däremot som verkligen lämpa sig för
decentralisering har det klart fastslagits, att de utföras bättre
vid små verkstäder där personalen lättare kan
koncentrera sig på sina specialiserade problem än i stora
fabriker med allt det jäkt och den oro som
ofrånkomligt höra samman med tillverkning i stor skala.
Det kanske kan vara av intresse att ge en antydan
om vad slags artiklar som tillverkas vid dessa
små-anläggningar. Förutom de redan nämnda
mätverk-tygen, startmotorerna och generatorerna synas bl. a.
följande vara föremål för dylik tillverkning: detaljer
av koppar, billampor, ampèremätare, förgasare,
borrstål, ventiler, spänningsregulatorer och brytare samt
soyabönspro dukter.
Den storstilade tanke som Henry Ford strävar att
förverkliga med hjälp av sitt
decentraliseringsprogram är säkerligen värd allt erkännande och den
största uppmärksamhet även från vår sida, i den mån
tiderna åter bli sådana att vi kunna ge oss ro att
tänka på något annat än "var dags plåga".
Visserligen finns det en hel del småindustri utspridd över
vår svenska landsbygd, men något direkt försök att
decentralisera driften efter de fordska linjerna torde
väl knappast ha gjorts av något svenskt företag.
Utom de betydande fördelar ur hälsosynpunkt och av
social natur, som en uppdelning av driften bevisligen
kan medföra, ha vi åtminstone här i Europa att taga
hänsyn till den indirekta fördel som en minskning av
bombfaran innebär. Det skulle utan tvivel vara av
stort intresse och mycket värdefullt att få klarhet i,
i vad mån Fords planer att förena jordbruk och
industri kunna med fördel omsättas i vårt land.
Sw.
Från massreklam till
gengaspropaganda.
Vid Stockholms reklamförenings årsmöte den 25
mars i år höll försäljningschefen hos Ford Motor Co.,
herr Claes Livijn, ett synnerligen intressant och väl
framfört föredrag med titeln: "Frän Massreklam till
gengaspropaganda."
Föredraget handlade som man kan förstå om Ford-
koncernens verksamhet. Visserligen är man
bortskämd med fantastiska uppgifter när det gäller
Amerika, men de glimtar av arbetet vid Fords företag, som
föredragshållaren gav auditoriet, överträffade dock
det mesta i den vägen. Fordfabrikernas kapacitet är
6 000 vagnar per dag, var och en bestående av 15 000
delar. Enligt en nyligen publicerad uppgift
tillverkades det 1 000 000 Fordbilar förra året, varför
dagsproduktionen f. n. synes utgöra ca 60 % av den
maximala. Den allra märkligaste uppgiften var dock att
den järnmalm, som ena morgonen kl. 8 tillföres
fabrikerna, nästa dag kl. 12 skickas ut som delar av en
färdig, skinande automobil.
Reklamen står naturligtvis i överensstämmelse med
rörelsens storlek. De ordinära tidningsannonserna
beräknas gä ut till 30 mill. människor. Varje
söndagseftermiddag disponerar Ford en timme vid 77
radiostationer. Dä spelar bolagets egen
75-manna-orkester, och dä uppträda som oftast någon eller några
av (le främsta artister världen har att bjuda. Man
räknar med att pä detta sätt nä ungefär 300 000
familjer. För att göra föreställningen mera levande
får vern som helst gratis rekvirera biljetter till studion
i Detroit, och det har hänt, att ända till 45 000
rekvisitioner ha kommit in till en enda föreställning. Vid
ett tillfälle fick bolaget mottaga 11 000 tackbrev.
Då en ny modell skall introduceras, stiga
annonssiffrorna otroligt utöver det ordinära. Då inbjudas
bolagets 8 000 återförsäljare. För att frakta dem
till Detroit behövs det 41 extratåg. På en jättescen
avlösa attraktionerna varandra, tills under mängdens
jubel den nya vagnen högtidligt lyftes upp på scenen.
Dagen avslutas med en festmåltid, där gästerna av
650 vaktmästare serveras med en hastighet av 80
personer per minut, och där borden ha en sammanlagd
längd av 4 km, och där det bl. a. förtäres 4 800 liter kaffe!
Inte heller det svenska bolaget behöver sätta sitt
ljus under någon skäppa. Här i landet annonseras
regelbundet i 81 tidningar för en kostnad av från
6 000 till 9 000 kr. per tidning. Vid de personliga
reklamuppslagen fästes stor vikt. Bilkaravaner,
utställningar och traktortävlingar utgöra led i detta slags
propaganda. År 1938 besöktes en av bolagets
utställningar på 6 dagar av 25 000 människor. Utställningen
ägde rum i Ispalatset, och på 4 dygn undanskaffades
150 ton is och läktare för 3 000 personer. I stället
rullades det ut 3 000 m mattor, och 40 spritt
sprängande nya vagnar rullades in.
Allt detta och mycket annat berättade herr Livijn,
som slutade sitt anförande med att framhålla, att man
utan reklamen som nyhetsförmedlare med all
sannolikhet icke hade fått vara med om att gengasfordonens
antal på 5 månader har kunnat sexdubblas i vårt land.
Den 1 sept. 1940 hade 5 600 gengasbilar
inregistrerats, och den 1 febr. i år hade siffran stigit till 34 500.
Sw.
Litteratur
Bokanmälan.
Riksförsäkringsanstalten lämnar i nr 22 av sina
ströskrifter anvisningar beträffande hur man skall
skydda sig mot den yrkesfara som uppställandet av
gengasdrivna motorfordon inomhus medför.
Anvisningarna äro utarbetade i samråd med Statens
bränslekommission och avsedda att tjäna som ledning vid
tillämpningen av lagen om arbetarskydd av den 29
juni 1912. I sista punkten av anvisningarna heter
det, att "ett exemplar av dessa anvisningar skall,
lämpligen mot skriftligt erkännande av mottagandet,
tilldelas varje arbetare som sysselsattes med arbete i
garage, verkstad eller annan lokal, varom här är fråga", r.
48
5 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
