Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bredd med motorismens utveckling följde ett nytt och
enastående uppsving för oljeindustrien: under det
senaste kvartseklet femdubblades råoljeutvinningen
och tiodubblades bensinutvinningen. Järnets och
kolets era hade avlösts av motorns och oljans.
Oljeindustrins vagga har stått i Förenta staterna,
närmare bestämt i statens Pennsylvania. Här hade
överste Drake 1859 uppborrat den första oljebrunnen.
Numera äro källorna i denna stat nära att sina, men
lyckligtvis ha tid efter annan nya, rika oljefält
upptäckts i andra delar av landet. I dag är den
amerikanska oljeindustrin huvudsakligen koncentrerad till
den s. k. Mid-Continent-zonen, som omfattar staterna
Texas och Oklahoma. Här bedrives — på en areal
av samma storlek som Sverige —• 2/s av hela världens
oljeproduktion.
U. S. A. intar alltjämt ställningen som världens
främsta oljeland. Är 1938 utvanns där 165 mill. ton
olja eller 61 proc. av världsproduktionen. Knappt
20 mill. ton kunde dock exporteras — lejonparten
förbrukas hemma, och den behövs väl, ty här rulla 80
proc. av världens bilar.
Likväl se många amerikaner med oro på framtiden:
det är oljebristen de frukta. De se fram mot en tid
då hela landets källor sina, liksom de redan sinat i
Pennsylvania. De peka på att de nya fyndigheter som
utforskats och uppborrats under senare år varit
mindre omfattande än som motsvarar den samtidiga
utvinningen. De värsta pessimisterna vilja göra
gällande att landet på grund av oljeknapphet icke skulle
kunna föra ett långvarigt krig.
För att möta en framtida oljebrist ha amerikanerna
sedan länge sett sig om efter en oljereservoar
utomlands. En tid trodde de att de hade funnit den i sitt
södra grannland Mexiko.
Även Mexikos oljefyndigheter tycktes i början vara
utomordentligt lovande. Här fanns områden vilkas
jord var dränkt i olja och källor som under loppet
av några år gåvo ifrån sig milliontals ton olja. År
1921 nådde landet en produktion av 30 mill. ton,
vilket motsvarar icke mindre än 27 proc. av
världsproduktionen. Likväl fyllde Mexiko icke de
förhoppningar som ställts på detta land. De verkligt rikt
givande fyndigheterna visade sig vara ganska
begränsade. Alltsedan 1921 har utvinningen oavbrutet varit
nedåtgående, och 1938 var dess produktion endast
4,8 mill. ton, eller 1,7 proc. av världsproduktionen.
Politiska förhållande ha påskyndat nedgången.
Alltsedan Mexikos stjärna började sjunka, har
Venezuela gjort sig berett att överta dess roll. Ännu
så sent som 1917 förekom där ingen oljeutvinning
alls. Med en produktion av 2 7,7 mill. ton ligger nu
denna "oljerepublik" omedelbart efter Ryssland. Som
nästan hela produktionen exporteras, står landet som
oljeexportör på främsta plats. Västmakternas starkt
stegrade oljebehov tillgodoses till väsentlig del av
detta oljeland.
Men låt oss nu kasta en blick på vår egen
världsdel! Även här har åtskilligt förändrats. Under förra
kriget fanns det en ansenlig oljeproduktion i Galizien,
på den tiden tillhörande Österrike-Ungern, vilken
under goda år kom upp till 2 mill. ton. Under de
fyra krigsåren täckte Galizien V3 av centralmakternas
behov av olja. Under senare år har utvinningen
nedgått till t/2 mill. ton. Vid Polens fjärde delning
tillföllo 2/3 av fälten Sovjetunionen och 1/3 Tyskland.
Rumänien var vid förra krigets utbrott världens
fjärde oljeland. Även Rumäniens oljeindustri har av
allt att döma sett sina bästa dagar. Den har sjunkit
till sjätte plats, och produktionen har sedan 1936
varit stadd i nedåtgående. Med en export på 4,5 mill.
ton är landet dock alltjämt en faktor att räkna med.
Till följd av sitt geografiska läge voro Rumäniens
oljefält redan under förra världskriget strategiskt
mycket betydelsefulla. År 1916 ville tyskarna genom
militär ockupation sätta sig i besittning av detta
viktiga försörjningscentrum. Men vid sin inmarsch i
oljedistrikten anträffade de tyska trupperna endast
rykande ruiner och brinnande källor. Rumänerna hade
nämligen på ententens energiska påyrkan förstört alla
anläggningar och cisterner, och detta så grundligt att
erövrarna under krigets fortsatta förlopp aldrig kunde
få upp produktionen till dess normala nivå.
Näst efter U. S. A. är Ryssland det äldsta och mest
betydande oljelandet. Nu som förr är produktionen
huvudsakligen koncentrerad till Baku och Groznigg
på var sin sida om Kaukasus. Bakufältet är med
hänsyn till arealen (50 km2) sannolikt det rikaste i
världen. I en oljeledning föres oljan från det vid Kaspiska
havet belägna Baku till Svarta havshamnen Batum,
varifrån den kan utskeppas till andra länder.
Exporten har dock på senare år krympt ihop, och så gott
som hela produktionen på inemot 30 mill. ton stannar
numera inom landet. Den viktigaste förändringen i
Rysslands position ligger däri att det ej längre är
någon viktig försörjningskälla för andra europeiska
länder. Med tanke på Bakufältets utsatta strategiska
läge är det ej att undra på att ryssarna sökt utveckla
andra oljeområden med en gynnsammare belägenhet.
Härvid har även den omständigheten medverkat att
Bakuområdet visar tydliga tecken på avtagande
utbyte. Oljeförekomsterna i södra Ural påstås vara
rikare än de i Baku, men utvinningen är än så länge
minimal.
På det brittiska imperiets lott falla endast 2 proc.
av världens oljeproduktion. Kapitalmässigt sett har
dock England lyckats säkra icke mindre än 20 proc.
av världsproduktionen. Till dess viktigaste positioner
höra Iran — det gamla Persien — och Irak — det
gamla Mesopotamien, som till världskrigets slut lydde
under turkisk överhöghet. Oljan har hastigt
förvandlat dessa länder från torftiga ökenland till blomstrande
industricentra. I Iran har oljeutvinningen sedan 1913
stigit från 0,2 till 10 mill. ton. Ännu mera
dramatisk är Iraks utveckling: år 1932 var produktionen
0,t mill. ton, 6 år senare var den uppe i 4,2 mill. ton!
Båda länderna räknas bland världens rikaste
oljereservoarer. Medan Irans olja i en rörledning
transporteras till Persiska viken, föres Iraks flytande guld
i rörledningar till Medelhavshamnarna Tripoli
respektive Haifa. Den senare ledningen har en längd av
1 6 00 km, den går genom vidsträckta ökenområden
och korsar Tigris, Eufrat och Jordan — forntidens tre
märkliga floder.
Till de allra nyaste oljefynden i den främre
asiatiska zonen hör Bahrein — den brittiska ögruppen i
Persiska viken. På dessa öar ha engelsmännen förlagt
sin flottbas i Persiska viken och byggt det största och,
modernaste flygfältet på vägen mellan Europa och
Indien samt Australien. År 19 32 upptogs här det
första borrhålet, och sedan dess har arbetet bedrivits
med rasande fart. 1938 hade man fått upp
produktionen i över 1 mill. ton, men betydande ökningar äro
att vänta.
Så ha nya, rika oljefält ständigt trätt i stället för
de gamla som sinat, och anledning finnes att förmoda
att denna utveckling skall komma att fortsätta. Att
världen en vacker dag blir utan olja är alltså ett
perspektiv som, åtminstone för de närmaste
årtiondena, icke har sannolikheten för sig.
H. G. Tonndorf.
84
1 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
