Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ger. Sedan numera en patenterad
vevaxelkonstruk-tion med vevaxeln utförd i två delar, förenade genom
en koppling, framkommit, kunna emellertid även
dessa lagerproblem sägas vara lösta på ett rationellt
sätt.
För att dryfta möjligheterna att mera allmänt
använda kullager och rullager i vävstolar samt
fördelarna därmed inbjöd SKF den 14 juni i år 150
textiltekniker till en konferens i Göteborg. För intresserade
finnes ett utförligt referat av konferensen i häfte
7, 1941 av ’’Skandinavisk tidskrift för
textilindustri". Vid denna konferens demonstrerades en
Northrop-vävstol av den grova typen, i vilken av 68
glidlager 58 hade utbytts mot kullager eller rullager.
Trots att denna ursprungligen varit helt utrustad med
glidlager, hade inga förändringar av stativet behövt
göras för att kullagerhusen skulle kunna anbringas.
Endast några smärre ändringar hade gjorts, i det att
en del av vävstolens axlar hade nedsvarvats, men
dylikt är ju ofrånkomligt vid sådana ombyggnader.
Fig. 13 visar den ifrågavarande, numera alltså
kul-lagerförsedda automatvävstolen sedd från
varpboms-sidan. Förutom de på bilden visade lagren må även
följande viktigare lagerställen anföras: Vevstakens
förbindelse med skedlaget, tramphuvudena,
varpreg-leringsmekanismen, varpväktarens kedjehjul,
sträckbommen och dess vickaxel, slagarmarnas fjäderdosor,
upprullningsregulatorn, sandbommen jämte
revolvermagasinet och nedslagshammaren i den automatiska
spolväxlingen.
De fördelar, som vinnas med kullager i en vävstol,
äro väsentliga. Vid konferensen sattes med hänsyn
till det nuvarande läget utan diskussion
smörjmedelsbesparingen i främsta rummet. Vad
kraftbesparingen beträffar kunde meddelas, att denna enligt gjorda
mätningar försiktigt kan beräknas till 30 %. Även
andra fördelar framfördes, såsom t. e. renligheten.
Risken för att materialet skall förorenas av läckage
från lagren bortfaller ju helt, då lagren genomgående
smörjas med fett och äro försedda med tätande
filtringar. Det oljestänk, som vevrörelsen medför, om
oljesmorda glidlager användas, är helt eliminerat,
och enbart detta torde väl motivera användandet av
kullager på denna plats. Av de i denna artikel redan
framhållna fördelarna är f. ö. även frånvaron av
slitage av stort värde i en vävstol, då härigenom
bl. a. en ej oväsentlig förbättring av varans kvalitet
vinnes.
Sedan halvtannat år har i ett väveri i Göteborg en
vävstol varit i användning, försedd med kullager i
vevstakarna och på vevaxeln, vilken är delad. Vid
en nyligen företagen inspektion visade sig ej minsta
tecken till slitage vare sig i lager eller koppling. I
ett väveri i Borås finnes en vävstol med kullager som
ramlager. Dessa lager ha varit i drift sedan åtta år i
tre skift utan minsta störning.
Förutom vävstolen har även en 12-skafts
Hodg-son-skaftmaskin utrustats med kullager.- En
glid-lagerförsedd maskin av detta slag skulle kunna
kallas ett smörj ningens svarta får, då alla dess glidytor
och lagringar äro av primitivaste slag och ej kunna
behålla den olja de få. Vilka olägenheter detta
medför i de fall, då skaftmaskinen är placerad över väven,
behöver knappast påpekas. Det är därför av största
vikt, att kullager snarast bliva införda även på dessa
maskiner.
Erinringar beträffande kalkylerna
inom ylleindustrien.
Ett debattinlägg av ingenjör STEN NYBORG.
För ungefär 14 år sedan började jag på allvar
försöka modernisera de kalkyler som på den tiden
användes inom vårt företag och kanske i allmänhet inom
ylleindustrien i Norrköping. Detta skedde då i den
fasta förvissningen, att dessa kalkyler voro i
grunden felaktigt uppställda.
Vad jag vände mig emot var, att man efter att ha
beräknat råvarukostnaderna och
förädlingskostnaderna per meter adderade ihop dessa och sedan
beräknade administration och vinst genom ett konstant
procentuellt tillägg på alltsammans. Detta måste
uppenbarligen ha varit felaktigt såtillvida, att vinsten
under sådana förhållanden blev beroende av
råvarulaget. Voro råvarorna dyra, steg vinsten och tvärtom.
Jag skall med ett litet exempel belysa vad jag
menar. Antag att det procentuella tillägget utgjorde
20 %, och att råvarorna för ett års normalleveranser
av 300 000 m tyg utgjorde 200 000 kg till en kostnad
av 2 mill. kronor. Det procentuella tillägget på
råvarorna tillförde då bolaget 400 000 kr. som bidrag
till administration och vinst.
Antag vidare att vi nästa år förbrukade exakt lika
mängd råvara men då till ett värde av 1 mill. kronor.
Det procentuella tillägget tillförde då bolaget endast
200 000 kr. som bidrag till administration och vinst.
Det kunde alltså inträffa, att vi under ett år med
dyra råvaror och dålig omsättning förtjänade
väsentligt mera enligt våra böcker än under ett år då
förhållandena voro de omvända. Att detta kalkylsystem
kunnat fungera under långa tider utan större
olägenheter var naturligtvis beroende på att råvarulaget
under 1900-talet fram till världskrigets utbrott endast
var underkastat vad vi nu skulle anse som mycket
obetydliga förändringar.
Jag försökte alltså lägga om våra kalkyler, så att
vår vinst skulle göras oberoende av råvaruläget men
bli beroende av den arbetsprestation vi utförde. Detta
tillgick så, att de fasta kostnaderna fördelades och
vinsten beräknades på en viss normalprestation från
våra anläggningar. De procentuella tilläggen
eliminerades helt med undantag av ett visst tillägg på
råvarorna, avsett att täcka ränteförlusten från den
tid som normalt förflyter från råvarornas inköp, till
dess den färdiga varan faktureras.
Även detta resonemang kanske bör förtydligas med
ett exempel. En undersökning har visat, att bolaget
måste årligen få in ett belopp av säg 600 000 kr.
utöver råvaru- och förädlingskostnaderna för att en viss
nettovinst skall kunna erhållas. Fördelat på den förut
omnämnda normalprestationen, 300 000 m, utgör
detta 2 kr. per m.
Om detta fasta tillägg får ersätta det procentuella
tillägget, får man alltid vid den förutnämnda
normalprestationen in de 600 000 kronorna oberoende av om
råvaran kostar 1 krona eller 10 kronor per kg. Detta
rent schematiskt uttryckt. Om man sedan så önskar,
kan givetvis det fasta tillägget varieras för de olika
varugrupperna, t. e. ett lägre tillägg för enklare varor
och ett högre för finare, men dock så att en
normalprestation lämnar 600000 kr. i överskott.
100
6 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
