- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Industriell ekonomi och organisation /
117

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

Fig. 5. "Löpande-band"-metoden.

exakt och riktigt sätt, dvs. medelst ordentligt utförda
arbetsstudier. Ur arbetsledningssynpunkt och även
beträffande låga kapitalinvesteringar är den flytande
tillverkningen oöverträffad. Däremot ställas mycket
höga krav på en god tillverkningsplanering, som
sköter materialkontrollen vilken icke får klicka, enär
då samtliga arbeterskor i arbetssträngen bli
sysslolösa.

Det löpande bandet innebär dock en viss stelhet,
vilken särskild blir kännbar, om orderstockens
storlek är utsatt för stora variationer, eller när det gäller
att få fram vissa specialbetonade order. Då
uppträda ofta tidsödande och dyrbara
omställningsarbeten.

Liksom glidbordsmetoden har det "löpande bandet"
inom konfektionsindustrien den fördelen, att
maskinerna i allmänhet drivas separat, så att övriga
arbeterskor icke behöva beröras av ett driftavbrott i
en maskin.

Synchro-metoden.

Som tidigare nämnts passar det löpande bandet
med den strikta operationsindelningen icke för
tillverkningar, som äro av mycket varierande slag och
där produktionsvolymen ändrar sig inom ett större
intervall. Man vill dock utnyttja alla fördelar, som
äro möjliga, från den flytande tillverkningen. Detta
sker genom att tillämpa synchro-metoden. Denna
tillåter jämkningar huvudsakligen i två avseenden,
nämligen beträffande tidsindelningen och
fördelningen i planet, dvs. den tillåter plagg med olika
ackords-eller arbetstid i samma operation att tillverkas i
anläggningen, samtidigt som produkterna ej äro
tvingade att gå en väg utan kunna ledas i ett flertal flöden
från tillverkningens början och till dess slut. I fig. 6
se vi en schematisk skiss av en synchro-anläggning
med två huvudflöden och fyra biflöden. De båda
huvudflödena förenas på vänster sida i en punkt, som
i en konfektionsfabrik kan vara pressnings- och
granskningsavdelningarna. Här förekomma
knappast några mekaniska transportmedel, utan plaggen
läggas över från den ena maskinen till den andra.
Detta förutsätter givetvis, att maskinerna för två på
varandra följande operationer placeras så nära
varandra som möjligt.

Det skall redan från början påpekas, att
synchro-metoden, om den utformas på mest ekonomiska sätt,

kanske i många fall har den nackdelen, att det kräves
tämligen mycket utrymme samt att vissa maskiner ej
alltid få så hög verkningsgrad. Den ekonomiska
kalkylen, som innefattar alla fördelar och nackdelar,
blir dock som tidigare påpekats avgörande.

I fig. 7 visas en synchro-anläggning av mera
komplicerad beskaffenhet för tillverkning av skjortor.
Huvudflödena (a och b), där "monteringen" av
plaggen sker, matas ifrån biflödena (d), där t. e.
manschetter, ärmar och kragar tillverkas. Om verktiden
för de olika plaggen är olika, får en utjämning ske
genom att en arbeterska furnerar två arbetsplatser (c).

Om på en avdelning förekomma exempelvis
sammanlagt 30 olika slag av operationer, av vilka i
genomsnitt 10 förekomma på de olika plaggtyperna, kan
detta i ett visst fall betyda, att operationerna 1, 2 och
3 äro gemensamma för samtliga typer, under det att
operationerna 5, 6 och 7 endast förekomma för, låt
oss säga, två tredjedelar av typerna. Operationerna
8 och 9 förekomma däremot kanske endast på hälften
av plaggtyperna osv. Plaggen måste därför icke
endast gå olika vägar utan måste också ibland föras
förbi vissa arbetsplatser. Det gäller därför att
placera arbetsplatserna säj ätt flödena för de olika
plaggen bli så sammanhängande som möjligt. Detta kan
endast göras på grundval av en mycket noggrann
analys av arbetsoperationerna på de olika plaggen.
Om uppläggningen av det löpande bandet kräver
stora uppoffringar i tid och en minutiös noggrannhet,
så innebär uppläggningen av en synchro-anläggning
ofta ett ännu större arbete. Det skall här kraftigt
understrykas, att grundlighet och noggrannhet äro
absolut nödvändiga, om resultatet skall bli det bästa.
Många misslyckanden bero just på att man nöjt sig
med halvmesyrer i den tron, att man ändock skulle
kunna vinna så många fördelar.

Genomloppstiden i en synchro-anläggning blir
kanske i de flesta fall längre än i den renodlade, flytande
tillverkningen, men i många fall kan man t. o. m.
komma ännu längre genom lämplig uppdelning i
biflödena, då produktens olika detaljer samtidigt kunna
bearbetas för "monteringen". Detta betyder i så fall
ytterligare en minskning av kapitalinvesteringarna
och ränteförlusterna utöver dem, som förekomma vid
flytande tillverkning.

En synchro-anläggning kan göras mycket rörlig, så
att den kan omställas för olika typer av plagg. Man
kan t. e. ordna det så i en konfektionsfabrik, att man
snabbt kan gå över från byxtillverkning till
västtill-verkning i samma anläggning.

En sådan företages givetvis endast när antalet
plagg, som skall tillverkas, är så stort, att anlägg-

1 nov. 1941

Fig. 7. Synchro-anläggning.

117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941i/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free