Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Synchro-metoden bygger helt och hållet på gamla,
allmänt kända satser, som i allmänhet instinktivt
till-lämpas vid placering av arbetsplatser och maskiner
i en fabrikation, vilka innebära, att man som regel
alltid bör placera en operation, ur lokalsynpunkt sett,
efter en föregående och endast i nödfall låta ett
arbetsstycke gå emot det likartade flödet.
Litteratur:
Deutsche Wirker-Zeitung, Nr 32, August 1939.
Productivity of Labor in the Cotton-Garment Industry,
United States Department of Labor. Bulletin No. 662.
November 1938.
H. A ger: Principerna för flytande tillverkning, Teknisk
tidskrift, häfte 13, 1941.
Läsekretsen har ordet.
Här nedan framlägger civilingenjör
Torsten Sandegaard sina synpunkter på det
av överingenjör Patrik Rydbeck vid
Svenska Kullagerfabriken i Göteborg uppfunna
s. k. timutlämningssystemet och redogör
för sina erfarenheter av detta system.
Red.
— I dag tänkte jag att vi skulle tala något om
det s. k. timutlämningssystemet. Man har ju
numera fullt klart för sig att det tvångsstyrda arbetet har
sina stora fördelar såsom mindre tröttande än fritt
arbete. Det har kanske fått sin mest utpräglade
tillämpning i det "löpande bandet". För att ett
sådant löpande band skall komma fullt till sin rätt
fordras bl. a. att arbetsstyckena äro så stora eller
så skrymmande att transportfrågan blir av särskilt
stor betydelse. Det karakteristiska för tillverkning
på band liksom för allt lagarbete är ju att
arbetstakten måste beräknas såsom ett genomsnitt av de
enskilda lagmedlemmarnas. Om därför transporterna
icke spelar någon större roll. är det enligt min
mening bättre att ordna med individuellt arbete.
Fördelen därmed är naturligtvis, att varje arbetare kan
få hålla den arbetstakt som passar honom bäst, vilket
gör det möjligt att fullt utnyttja varje mans
prestationsförmåga. I synnerhet om det är fråga om korta
tempon har jag funnit timutlämningssystemet
förträffligt,
— Vad menas egentligen med
timutlämningssystemet?
— Man kan säga att avsikten med det systemet
är att skapa arbetslust. Om man skickar ut en skara
barn på bärplockning och ger dem så stora korgar
att plocka i att det är omöjligt för dem att få
korgarna fulla på något så när rimlig tid, kommer de troligen
att tröttna tämligen snart allesammans. Får de
däremot mindre korgar med sig så att de ser ett resultat
av sitt arbete ganska snart, blir arbetet roligt och de
sporras till nya ansträngningar. Det är samma
tankegång som ligger till grund för timutlämningssystemet.
Med hjälp av arbetsstudier avpassar man
arbets-pensum så att det motsvarar en timmes arbete. Är
det sedan så att en arbetare blir färdig på kortare tid
än en timme har han sin frihet att använda de återstå-
ende minuterna av timmen till vila. Och skulle det
sedan visa sig att hon som regel hinner med sitt arbete
på mindre än en timme under längre tid, kan han få
sitt pensum i motsvarande grad ökat. All utlämning
av arbete sker nämligen en gång i timmen, och vad
som då inte är avverkat skall återlämnas. Detta
spelar kanske psykologiskt den största rollen,
eftersom det gör att de arbetare som inte har hunnit med
sitt pensum omedelbart ser hur stor förlust de har
gjort den timmen. Om det visar sig nödvändigt kan
naturligtvis en arbetares pensum reduceras. Det vill
alltså säga att timsatserna kan utan svårighet
avpassas efter varje arbetares individuella duglighet.
— En annan och inte oväsentlig fördel med
timutlämningssystemet är att det skapar ordning inom
verkstaden över huvud taget, vilket gör det lättare
att övervaka och leda arbetet och förenklar
kontrollen av produktionen. Jag håller f. n. på att införa
systemet vid några konfektionsfabriker, och där är
det ju vanligt att tillverkningen är mycket
sönder-styckad på olika modeller, storleksnummer, färger
osv. Det gör det naturligtvis svårare att på ett
enkelt sätt hålla reda på att allt löper fram genom
de olika tempona på beräknade tider. Men
timut-lämningen medför att man vid utdelningscentralen
får möjlighet att fullt effektivt kontrollera, hur
fabrikationen flyter fram. Någon risk för att ett
parti skall bli fördröjt vid en arbetsplats någon
längre tid eller bortglömt, finns inte.
— Skulle produktionen vara sammansatt av så
små poster att timsatserna måste sammanställas av
två eller flera olika detaljer, så komplicerar det
visserligen utdelningen något, men några större
svårigheter behöver man för den skull inte befara.
— Det är klart att det här systemet ställer vissa
krav på transportapparaten, men kanske inte så
stora som man skulle kunna tro.
— I en handskfabrik, där jag har infört
timut-lämning, sköts transporterna av en pojke, som hinner
med att betjäna ett tjugufemtal arbetare, och det tar
halva hans tid. Men då är att märka att
utdelningsarbetets omfattning naturligtvis är beroende av
sammansättningen av de detaljer som skall bearbetas.
—- Nå men hur har resultatet blivit ifråga om
produktionen?
— Jag anser att vi har nått mycket
tillfredsställande resultat vid den nämnda handskfabriker Där
har systemet medfört en produktionsökning av
mellan 30 och 50 %, jämfört med det tidigare
ackordsarbetet.
— Det var sannerligen inte dåligt. Men hur
ställer sig timutlämningssystemet i jämförelse med det
löpande bandet?
— Några sådana jämförelser har jag tyvärr inte
haft tillfälle att göra än, men det kanske yppar sig
något en dag och då skall jag inte glömma att
återkomma.
— Till sist är det en sak som jag gärna vill
framhålla, därför att jag tycker att den är både
betydelsefull och glädjande, och det är att arbetarna har visat
sig mycket intresserade av timutlämningssystemet
och gärna går över till denna form av arbete.
Sw.
120
1 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
