- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Kemi /
41

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kemi

materialet ett upprepat antal tvättningar under noga
kontrollerade betingelser. Den enda behandling
väven därvid undergår mellan tvättningarna är en
sköljning och torkning. Undersökningar som utförts
enligt denna metod visa nu, att en vanlig tvättning
med tvål—soda ej försvagar en ren cellullsvävnad
mer än en bomullsvävnad, även om tvättningen
upprepas intill 100 gånger. Använder man emellertid
utom tvål—soda även blekmedel, t. e. perborat, blir
cellullsvävnaden redan efter 50 tvättar så pass
försvagad, att den nästan kan anses obrukbar, medan
bomullsvävnaden fortfarande är användbar.

Dylika tvättprov få emellertid ej tillmätas alltför
stort värde. Använder man nämligen ett plagg
mellan tvättningarna, komma nya faktorer till, vilka
ibland kunna förändra resultaten av tvättförsöken.
Mellan tvättningarna kommer tyget då att utsättas
för inverkan av svett och ljus, för slitning och
nötning, varigenom hållbarheten eller livslängden
ytterligare nedsattes. En sådan kombinerad slit- och
tvättundersökning blir mycket tidsödande och
omständlig och har, såvitt det är mig bekant, ännu ej
utförts. Man har emellertid utfört nötningsprov på
cellulls- och bomullstyger, vilka tvättats ett lika antal
gånger, och därvid kunnat fastställa, att det tvättade
cellullstyget nötes sönder betydligt fortare än det
tvättade bomullstyget. Olika cellullsorter förhålla
sig emellertid mycket olika, och
hållfasthetsnedsätt-ningen blir lägre, ju högre polymerisationsgraden är.

Som sammanfattning kan alltså sägas, att cellullen
ännu ej är likvärdig med bomullen ur
hållfasthets-och hållbarhetssynpunkt. Den skadas lättare vid
tvätt, och den tål ej att slita på lika länge. Alla
cellullsorter förhålla sig emellertid ej lika, och man
måste därför skilja på cellull och cellull. Trots detta
måste man säga sig, att så länge cellullens pris, som
nu är förhållandet, är ca l1/^ ggr så högt som det
normala bomullspriset, kan den aldrig under
normala förhållanden på allvar taga upp konkurrensen
med bomullen.

Yända vi oss nu till den andra naturfibern, med
vilken cellullen skulle jämföras, nämligen ullen, så
torde man utan tvekan kunna påstå, att
förhållandena ligga ännu ogynnsammare till för cellullen. Då
antalet olika ullsorter är mycket stort, tillverkas
cellull av ulltyj) i ett flertal finlekar och snittlängder,
av vilka de vanligaste finlekarna äro 2,715, 3,75 och
6,09 denier samt snittlängderna 60, 80, 100 och 120
mm. I övrigt skiljer sig cellullen av ulltyp från den
av bomullstyp huvudsakligast därigenom, att den har
en mer bestående krusighet samt lägre glans. Den
inre strukturen och kemiska sammansättningen är
däremot i stort sett densamma.

Ullens förnämsta egenskap är dess förmåga att ge
mer värmande vävnader än andra fibermaterial.
Detta förhållande beror ej därpå att ullkeratinet leder
värme sämre än t. e. cellulosan, utan därpå att
yllevävnader bli mer porösa, dvs. komma att innehålla
mer luft än andra tyger. Man har genom utförda
undersökningar kunnat visa, att
värmeisoleringsförmågan hos ett tyg är i det närmaste oberoende av
fibermaterialet, förutsatt att tjockleken av det
inneslutna luftskiktet är detsamma, samt vidare att
värmeisoleringsförmågan växer direkt proportionellt
mot tjockleken av det inneslutna luftskiktet.

Att yllevävnader förmå innesluta mer luft än tyger

O 60 120 Hin

Fig. 7. Elasticitetsdiagram för cellull enligt
Weltzien.

av andra fibermaterial beror på ullfibrernas höga
krusighet och elasticitet. Att en krusig fiber ger
ett poröst tyg är utan vidare klart. Krusigheten är
emellertid av föga värde, om den ej är bestående,
dvs. kommer tillbaka, om fibern töjes eller sträckes.
Den viktigaste egenskapen ur värmeisolerande
synpunkt är därför egentligen elasticiteten. Även raka
fibrer, såsom natursilke, ge värmande tyger, om de
blott äro elastiska, emedan de genom fibrernas
liop-snoning erhållna garnerna då aldrig bli så kompakta.

Elasticiteten har emellertid, särskilt när det gäller
tyger för kostymer, dräkter och ytterplagg, en annan
stor fördel, och det är, att tyger av elastiska
fibermaterial ej skrynkla sig så lätt. God
värmeisolerings-förmåga och skrynkeläkthet äro alltså två
egenskaper, som höra ihop. Så skrynkla sig de svalaste
tygerna, linnevävnaderna, även mest av alla
textilier.

De framsteg man kunnat göra när det gällt att
förbättra cellullens hållfasthet, ha varit avsevärda,.
och cellullen är ur hållfasthetssynpunkt, även om den
ej kan jämföras med bomullen, på intet sätt ett
mindervärdigt material. När det gäller elasticiteten, har
undertecknad, som sedan 8 år utfört
elasticitets-mätningar på konstfibrer, endast kunnat fastställa
mycket obetydliga förbättringar.

Textilfibrernas elasticitetsegenskaper äro i hög
grad beroende av försöksbetingelserna, särskilt av
belastningstiden, och därför svåra att återge med
några exakta tal. Man får därför i stället använda
diagram, av vilka det av Weltzien införda ger den
tydligaste bilden (fig. 7). Man belastar en fiber,
vars finlek noga fastställts, med en konstant vikt
och avläser töjningen under en timmes tid med
jämna mellanrum. Till skillnad från stål och anrlra
material upphör nämligen en textilfiber, vilken
belastas, strängt taget aldrig att töja ut sig. Den
ytterligare töjning, som erhålles efter en timmes
belastning, är emellertid så liten, att den kan försummas.
Sedan fibern belastats en timme, avlastas den, och
man avläser sammandragningen med jämna
mellanrum under ytterligare en timmes tid. Man spänner
därefter in en ny fiber i apparaten, belastar den med
en större vikt, uppmäter töjningen och
sammandragningen som förut osv. Då man har tre variabler,
belastningen, töjningen och tiden, behöves ett
tredimensionellt koordinatsystem för att återge mätresultaten.
Egentligen skulle man behöva ett fyrdimensionellt.

13 sept. 1941

41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:39:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941k/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free