Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
REDAKTÖR. FRITHIOF H. STENHAGEN
HÄFTE 7 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 12 JULM941
INNEHÅLL: Våra inhemska fosfattillgångar och deras utnyttjande, av Sven Nordengren. — Kolorimetrisk
bestämning av aluminium i vatten, av Valter öhman. — Syra- och alkalibeständiga material för den
kemiska industrien. — Föreningsmeddelanden.
Våra in he mska fosfattillgångar och
de ras utnyttjande.
Av SVEN NORDENGREN.1
Den svenska åkerjordens fosfattillstånd.
Det finnes länder, där jorden är så rik på fosfater,
att man kan uttaga flera skördar efter varandra
utan att behöva förnya fosfatförrådet genom tillförsel
av gödselmedel, och där tillgången av växtlösliga
fosfater är så stor, att den räcker för ett flertal
vegetationsperioder. Så är ej förhållandet i Sverige. Den
svenska åkerjorden är i stor utsträckning
fosfatbe-hövande och kräver ett årligt fosfattillskott.
Bifogade karta (fig. 1) utvisar den svenska jordens
fosfattillstånd. Kartan är hämtad ur ett av
statsagronom Olle Franck publicerat arbete.2 Den visar
det relativa antalet fosfatbehövande jordar inom våra
:s. k. naturliga jordbruksområden. Kartan har
upprättats på så sätt, att jordprov uttagits i samband
med den lokala försöksverksamheten och analyserats
enligt den av H. Egnér föreslagna och vid
Jordbruks-försöksanstalten utbildade s. k. laktatmetoden. Med
denna bestämmes den fosfatmängd som är löslig i
laktatlösning av viss sammansättning och denna
mängd anses nära motsvara den kvantitet, som
växterna kan tillgodogöra sig.
Det framgår av denna karta, att endast skånska
slättbygden äger en något så när fosfathaltig
åkerjord. Omkring hälften av all mark därstädes är enligt
analyser med säkerhet inte i behov av
fosforsyregödsling. Sydsvenska mellanbygden och
östgötaslätten består däremot till 50—70 % av fosfatbehövande
jordar, medan procenttalet för Öland—Gotland och
Mälare—Hjälmarebygden är 70—80 %, för
Sydsvenska höglandet, västra Sveriges slättbygd och större
delen av Norrland 80—90 % samt för Norra och Södra
Bergslagen samt kustlandet i övre Norrland över 90 %.
Man kan sålunda säga att vårt land till väsentlig
del saknar en sådan inhemsk fosfattillgång som består
i att den odlade jorden innehåller ett för växterna
tillgängligt fosfatförråd, som kan utnyttjas då till-
1 Föredrag i Svenska teknologföreningens avd. för Kemi
och bergsvetenskap den 31 mars 1941.
2 Undersökningar rörande den lättlösliga fosforsyran i
våra odlingsmarker, av O. Franck, meddelande nr 456 från
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
1935.
försel av fosforsyrehaltiga gödselmedel ej kan ske i
nödig utsträckning.
Därför måste jorden år efter år tillföras betydande
kvantiteter fosforsyra. Sker ej detta, minskas
skörden. Även om tillgången av kväve och kali är riklig
kan detta icke uppväga en förefintlig fosforsyrebrist.
Enligt den s. k. minimilagen bestämmes skördens
storlek av det växtnäringsmedel varav minsta tillgång
finnes. Om storleken av de värden, som riskeras vid
inträdande fosforsyrebrist, får man en uppfattning
genom beräkningen att den skördeökning, som
erhålles i Sverige på grund av konstgödselmedlens
användning, kan uppskattas till 200 mill. kr. årligen om
för-krigspriserna läggas till grund.
Tillverkning’ och förbrukning inom landet av
fosforsyrehaltiga gödselmedel.
Förutom medelst naturgödsel täckes landets
fosfatbehov i huvudsak med superfosfat och till någon
del med tomasfosfat. S. k. sammansatta gödselmedel,
som även innehålla kväve eller kali, användas f. n.
endast i relativt ringa utsträckning. Större delen av
det konsumerade superfosfatet tillverkas inom landet.
Som bekant sker tillverkningen av superfosfat på
så sätt, att målet råfosfat uppslutes med svavelsyra,
varvid bildas en produkt vars förnämsta
beståndsdelar äro monokalciumfosfat och kalciumsulfat.
Rå-fosfat" kallar man allt fosforsyrehaltigt råmaterial
som kan användas till framställning av
fosforsyrehaltiga gödselmedel. Man urskiljer härav tvenne
större grupper, fosforit och apatit. Båda innehålla
en hårt bunden molekyl i vilken ingår kalcium,
ortofosforsyra och fluor i en proportion som motsvarar
formeln 3 Ca3(P04)2, CaF2. Det är dock här inte fråga
om något dubbelsalt, varför det är riktigare att
använda den sammandragna formeln Ca10F2(P04)6. Man
kallar ofta denna förening "fluorapatit", men då den
ingår i såväl fosforit som i mineralet apatit synes det
vara bättre att använda benämningen
kalciumfluo-fosfat. Fluorhalten kan ersättas med klor. Man
erhåller då Ca10Cl^(PO4)6, kalciumklorofosfat.
Fosforit bildas av i sedimentära bergarter ingående
kalciumfluofosfat resp. -klorofosfat. Den innehåller
12 april 1941
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
