Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
Redaktör! FRITHIOF H. STENHAGEN
HÄFTE 8 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 9 AUG. 1941
INNEHÅLL: Porslinsindustrien i USA — några studieintryck, av ingenjör Sven Trued. — Våra inhemska
fosfattillgångar och deras utnyttjande, av Sven Nordengren.
Porslinsindustrien i U.S.A.— några studieintryck.
Av ingenjör SVEN TRUED.
Den amerikanska porslinsindustrien arbetar under
mycket gynnsamma förhållanden beträffande
prisnivå samt avsättningsmöjligheter, varför en mängd
storföretag med till ytterlighet standardiserad
tillverkning skapats, där långt gående rationalisering av
tillverkningsmetoderna kunnat genomföras. De nyheter
på det produktionstekniska området som härvid
framkommit äro kanske icke till alla delar direkt
överförbara på vårt lands keramiska industri, men en mängd
detaljer sakna säkerligen icke sitt intresse även hos
oss. De .amerikanska förhållandena med de relativt
höga arbetslönerna hava inom denna, liksom inom
praktiskt taget alla andra industrier, framskapat
maskinkonstruktioner och arbetsmetoder, som inte skulle
bliva räntabla inom vår keramiska industri, trots att
arbetslönerna hos oss utgöra huvudparten av de
direkta produktionskostnaderna samt därför att vår
keramiska industri, som praktiskt taget uteslutande
arbetar på hemmamarknaden, icke kan nå den
produktionskapacitet som erfordras för dylika
anläggningars räntabilitet. Den svenska allmänhetens
välkända krav på kvalitet utgör speciellt inom detta
fack en påtaglig spärr på allt för långt gående
förenkling av produktionsmetoderna.
Råmaterial och massatillverkning.
I)e råmaterial som till sin art mest avveko från våra
voro lerarterna. Lerorna voro av mera "segleratyp"
i fajansproduktionen, vilket gav massorna bättre
formningsegenskaper samt större torkhållfasthet.
Stenarterna fältspat och kvarts kunde inköpas
direkt från gruvorna, förmalda till den önskade
kornstorleken och förpackade i hygieniskt förslutna
papperssäckar. Härigenom erhölls bl. a. följande
fördelar: 1) Varje porslinsfabrik kunde inköpa
ifrågavarande råmaterial till lägre priser än den själv kunde
framställa dem till, då koncentrationen av
förmalning-en till ett fåtal gruvor med rationell stordrift
möjliggjorde lägsta tänkbara tillverkningskostnader. 2)
Den påtagliga silikosrisken vid förmalningen av
sten-arterna kunde begränsas till ett fåtal gruvor, som
genom mera vidlyftiga skyddsanordningar än vad varje
enskild porslinsfabrik utan oproportionellt stora
kostnader kunde åstadkomma, relativt effektivt kunde
1 Utdrag ur reseberättelse ingiven till Kungl,
kommers-kollegium.
eliminera riskerna för denna yrkessjukdom. 3)
Råmaterialet ifråga var direkt användbart att tillsättas
massablandningarna utan någon behandling eller
bearbetning.
I några fabriker utfördes uppslamningen av
lerarterna samt den slutliga massablandningen i
kulkvarnar av traditionell typ. Ofta var man mycket
noggrann med att kontrollera att antalet varv
maltrum-man roterade alltid skulle konstanthållas med de
justeringar som kontinuerligt utfördes med hänsyn
till fodrets förslitning och därmed sammanhängande
ökning av kvarnens invändiga diameter. Man
kontrollerade därför antalet rotationer med hjälp av
varvräknare, som automatiskt bröt strömmen till
driv-motorn, då det fastställda antalet varv uppnåtts. Vid
tömningen av kulkvarnarna satte man trumman
under tryck med hjälp av pressluft, varigenom snabb och
effektiv tömning erhölls.
Massablandningarna siktades i vanliga
vibrationssiktar, samt befriades från metalliska
järnföroreningar i specialbyggda magnetfilter. En detalj av
intresse är att vid strömavbrott filtret automatiskt
stänges och massagenomloppet stoppas.
Vid filterpressningen av massablandningen
transporterades denna vid de olika fabrikerna enligt något,
av följande tre metoder:
1) Membranpumpar eller kolvpumpar.
2) Centrifugalpumpar.
3) Tryckluft.
Användandet av centrifugalpumpar måste anses
som en radikal lösning av massapumpsproblemet så
att man kommit ifrån de ur slitage- och
driftssynpunkt mycket oekonomiska kolv- och
membranpumparna, som praktiskt taget genomgående användas i
Europa. Vid en fabrik användes en centrifugalpump,
som med en motor på 5 hk och 1 750 varv per min.
levererade 900 1. per min. Slitaget var enligt uppgift
förvånansvärt ringa och erfordrades t. e. byte av
packningar endast efter 2 års drift.
Vid transporten av massablandningen med
tryckluft förvarades den färdiga blandningen i
tryckbehållare, som sattes under så högt tryck, att massan
pressades upp till filterpressarna i och för
avvatt-ningen.
Presstiden kontrollerades ofta mycket noggrant, så
t. e. upptogs vid en fabrik för varje "press" ett
diagram utvisande tryck- och presstid, vars övervakning
12 april 1941
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
