Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Fig. 1. Gjutform för bringare.
man ansåg vara av en viss betydelse för massans
kvalitet, om man bortser från fördelen av en
kontinuerlig kontroll av filterpressarnas rationella
utnyttjande.
Den för drej ningen avsedda massan behandlades
genomgående i vakuumkranar (tonschneider), vilka
förekomma i två huvudtyper, den enkla horisontella
samt den dubbla horisontella. Den förstnämnda
typen maskin är i princip lika med den tyska
Raupach-kranen, där fram- och utmatningssnäckorna sitta på
samma axel med avbrott på snäckan för
vakuumkammare. Den andra typens senaste utformning äger en
detalj, som ger maskinen ett påtagligt företräde före
tidigare kända typer. I vakuumkammaren, där den
sönderdelade massan faller ned till
utmatningssnäckan, är en vertikal spindel försedd med horisontella
knivar inbyggd, som effektivt sönderdelar den
nedfallande massan, varigenom maskinen lämnar ett
beträffande avluftningen synnerligen gott resultat.
Vid transporten av de flytande massablandningarna
ävensom glasyrerna användes rörsystem av något av
följande typer:
1) Invändigt förblyade järnrör,
2) Kopparrör,
3) Gummislangar.
Beträffande de sistnämnda var det intressant att
höra, hur en fabrik i kampen mot metallföroreningar
i massan funnit att ingen av de två förstnämnda
typerna lämna 100 %-igt skydd mot metallföroreningar,
varför man tagit steget fullt ut och konsekvent
använde gummislangar överallt för nämnda
massatransporter. Där dessa ledningar gingo fram horisontellt
i taket etc. låg ledningen upplagd i en V-formad
träränna.
Gipsforms tillverkning.
Tillverkningen av gipsformar uppvisade en
synnerligen intressant och till synes värdefull noggrannhet
vid tillredningen av gipsblandningen. Man hade
konstaterat, att den s. k. traditionella
gipsblandnmgsme-toden, då gipsgjutaren på "känn" blandar gips och
vatten till en gjutbar gips, ofta resulterar i mindre
hållbar eller i varje fall icke den mest hållbara
gipsformen.
Gipsen vägdes därför ut i en bestämd kvantitet till
en bestämd utmätt mängd vatten av en fastställd
temperatur, oftast 27°C, och blandningen utfördes med
hjälp av en elektriskt driven propelleromrörare,
vilken rörde om blandningen en viss fastställd tid, ca
3 min. Propelleromröraren var monterad i en
höj-och sänkbar galge, under vilken gjutkannan
placerades, då gips och vatten fylldes på kannan. Då pro-
pellern startades, inkopplades ett tidrelä, som
automatiskt stoppade motorn, då den fastställda
blandningstiden uppnåtts.
Gipsformarna voro konsekvent utformade så, att
största möjliga gipsbesparing nåddes, varigenom
kostnaderna för arbetsformen ävensom vikten
nedbringades, varigenom arbetet i formningsverkstäderna även
underlättades.
Fig. 1 visar, hur t. e. gjutformen för bringare och
dylikt gods var inrättad. I denna form gjutes således
tre artiklar samtidigt.
Arbetsformen för flatgodstillverkningen
behandlades en gång per vecka med olja för att öka formens
livslängd. Härvid beströks "försvarskanten" med en
relativt tjock olja och en tunnare olja sprutades över
den övriga delen av formens slitytor, vartill användes
vanlig maskinolja. Ovannämnda behandling av
gipsformen medförde dessutom ytterligare den fördelen,
att den med olja behandlade "försvarskanten" i viss
mån förhindrade att avfallsmassa fastnade på formens
kanter varigenom det extra rensningsarbetet
minskades.
Gjutning.
I de flesta gjuterier utfördes gjutningen från
"slang", dvs. gjutmassatillförseln var ordnad medelst
ett rörsystem från blungerna, som merendels voro
placerade så högt i förhållande till arbetsplatserna, att
massan alltid var under tryck. Ofta hölls massan i
huvudledningen i cirkulation med hjä 1 p_ av pumpar,
varigenom relativ garanti för jämn konsistens på
massan erhölls ävensom minskad risk för "sättningar" i
rören.
Fig. 2 visar vid ett gjuteri hur ett gjutbord för
bringare var inrättat. Här hade 25 formar spants
samman i en rad, varigenom den eljest vanliga
individuella hopsättningen av formarna eliminerats. Vid en
fabrik hade försök utförts med tömning av samtliga
formar, vilka voro fastspända som ovan angivits,
genom att hela bordet på vilket de voro fastspända var
vridbart, varigenom individuell tömning av formarna
kunde undvikas. Försöken hade emellertid icke givit
så goda resultat, att firman kunnat gå in för denna till
62
13 sept. 1941
Fig. 2. Gjutbord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
