Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Tabell 1.
Ljuskälla [-Färgtemperatur-] {+Färg- temperatur+} •K Priesttal °P
Hefnerlampa ................. 1 910 524
Paraffinljus .................. 1 925 519
Nyljus (platina) .............. 2 046 489
Koltrådslampa ............... 2 088 479
Acetylenljus ................. 2 400 417
Vakuumglödlampa ............ 2 360 424
Standardglödlampa, gasf. 500 W 2 850 351
„ 200 W 2 790 358
40 W 2 665 375
Fotolampa, typ Nitraphot B .. 3 000 333
K . . 3 250 308
S .. 3 500 286
Renkolbåglampans krater..... 4 200 238
Blixtljuspulver ............... 3 350 298
Magnesiumband .............. 3 700 270
Solen vid 90° solhöjd (genom-
snittligt klar dag) .......... 5 100 195
Solen vid 60° solhöjd ........ 5 000 199
>t »>45 ,, ........ 4 850 206
„ 20° „ ........ 4 050 247
,,10° 3 100 321
» » „ ........ 2 200 453
1° 1100 907
Himlen ...................... 10—13 000 75—100
2 848°K, måste man alltså använda ett filter med
priestvärdet AP — — 1720P, dvs. ett blått filter.
Filter för konvertering av färgtemperaturer —
lämpligen kallade Gage-filter efter H. P. Gage, som
först utförligt härledde extinktionskurvans förlopp3
— ha en viss praktisk betydelse. Ljuskällor av
bestämd färgtemperatur komina till användning för
framställning av artificiellt normalsolljus eller någon
bestämd fas av solljuset, inom färgfotografien för
korrigering av den rådande belysningen till den
belysning, för vilken färgfilmen är avstämd, inom
textilindustrien och den grafiska industrien vid
bedömning av färger etc. S. k. dagsljuslampor med
blå glaskolv äro försök att anpassa glödlampsljuset
till dagsljusets färg. Även inom den vetenskapliga
kolorimetrien, fotometrien, inom astronomien och den
fotografiska sensitometrien m. fi. områden ha
ljuskällor med bestämd färgtemperatur vunnit insteg.
De blå filtren äro de vanligaste, emedan de medge
förvandling av glödlampsljus till det på annat sätt
laboratoriemässigt ouppnåeliga sol- och himmelsljuset.
Inom färgfotografien ha dock de gulbruna filtren
vunnit en viss användning för att dämpa ned alltför
blåaktigt ljus, vilket för ögat verkar mer störande
än ett varmt orangefärgat färgstick.4’5 Vi skola i det
följande uteslutande behandla framställning av filter
av den blå typen.
Filter, som framställas genom kombination av
organiska färgämnen i gelatin, äro ofta på grund av
de organiska ämnenas stora färgkraft och mindre
goda hållbarhet ej alltid reproducerbara, Massiva
filter av färgat glas äro givetvis mycket hållbara,
men svåra att framställa och färgen kan variera något
från en smälta till en annan. Enklast att framställa
men samtidigt pålitligast äro alltjämt vätskefilter i
transparenta planparallella glaskuvetter med
vattenlösningar av hållbara, vanligen oorganiska, färgade
salter. En serie blå vätskefilter för förvandling av
glödlampsljus till ett antal färgtemperaturer ha varit
föremål för synnerligen omfattande mätningar av
13 sept. 1941
framför allt K. S. Gibson och R, Davis vid Bureau of
Standard, U. S. A.6 men även andra forskare såsom
R. Luther och W. Eichler ha givit värdefulla bidrag.7’8
De oorganiska föreningar, som komma ifråga för
detta blå filter, äro kopparsulfat och koboltsulfat
eller koboltammoniumsulfat i sur lösning och koppar
-amminsulfat i alkalisk lösning. Vanligen samman-
Fig-. 3. Dubbelkuvett för
vätskefilter.
föras dessa salter till två kuvetter, placerade efter
varandra i ljusets väg eller till en dubbelkuvett med
två skilda avdelningar. En sådan visas av fig. 3.
Kuvetten utgöres av två svartglasskivor av
dimensionerna 75 X 75 X 10,0 mm med ett runt hål i mitten
av diametern 45 mm. Själva kuvetten bildas av
dessa svartglasskivor och tre kronglasskivor av
samma storlek och 1 à 2,5 mm tjocka. Det hela
sammanhålles av gummisnoddar.
Ur kännedomen om extinktionsspektrum för dessa
salters vattenlösning är det möjligt att beräkna de
viktsmängder, som erfordras för att framställa ett
kombinationsfilter, vars extinktionsvärden så nära
som möjligt ansluta sig till idealkurvan i fig. 2 A och
om de avsättas i ett diagram mot inverterade
våglängden ge en rät linje.
Kemiskt ren koppar- och koboltsulfat, som ingår i
den ena filterkuvetten finnas i handeln. En svårighet
är emellertid att salterna vid olämplig förvaring
kunna förlora sitt kristallvatten.
Ammoniumkobolt-sulfat är därvid att föredraga framför det enkla
koboltsulfatet, emedan det vittrar först vid ett
ångtryck motsvarande mindre än 10 % relativ fuktighet.
Det kan förvaras öppet i luften och är
finkristalli-niskt. Ett enkelt sätt att erhålla stökiometriskt
riktig kristallvattenhalt för övriga i det följande
förekommande salter är emellertid att förvara dem i en
exsickator med lagom vattenångtryck, t. e. över
fuktad kalciumklorid, zinksulfat eller kaliumnitrat.
På detta sätt kan även koboltsulfat med riktig
kristallvattenhalt (CoS04 • 7 H20) erhållas. För att
undvika att lösningen grumlas av utfällda hydrater
surgöres den med svavelsyra,
Den andra avdelningen av dubbelkuvetten
innehåller det blåvioletta kopparamminkomplexet.
Försättes kopparsulfat med ammoniak, fås en fällning,
som löser sig i överskott av ammoniak till ett
komplexsalt, koppartetramminsulfat. Men samma färg
ha också andra kopparsalter, t. e. glykokollkoppar
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
