Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
sådan användes för förslutning av förrådsflaskan —
steriliseras.
Tiosulfatlösningen kan lämpligen beredas på följande
sätt: 1 lit. dest. vatten försättes med 10 mg soda (för
stabilisering av pH till ca 9,3), 0,4 ml kloroform samt
erforderlig mängd natriumtiosulfat, som ej behöver
rekris-talliseras eller steriliseras. Om gummipropp användes
steriliseras denna genom kokning i utspädd
natrium-liydratlösning.
Förrådsflaskan kan vid högre normalitet vara av vitt
glas, men vid lösningar under 0,ob-N är brunt glas att
föredraga.
För närmare studium av kloroformens och
glaskvalitetens inverkan hava tre serier tiosulfatlösningar enl.
nedan undersökts med avseende på
sönderdelningshastig-heten.
Serie Kloroformtillsats Glasflaska
A ingen vit
D 0,4 ml/lit. vit
C 0,4 ml/lit. mörkbrun
Lösningarna enl. serie A hade redan efter 6 mån.
minskat betydligt i normalitet och en vit fällning hade
bildats på flaskans botten. Förändringarna i normalitet
vid serierna B och C framgå av tabell 1.
TaieU 1.
Serie
B
Nov. 1938 Maj 1939 Nov. 1939 Mars 1940
N N N N
0,05262 0,05252 0,05232 0,052-07
0,02646 0,02643 0,02575 0,02556
0,01406 0,01405 0,01378 0,01364
0,006778 0,0-06695 0,006663 0,006640
0,05252 0,05251 0,05250 0,05251
0,02646 0,02647 0,02645 0,02646
0,01406 0,01406 0,01404 0,01405
0,006778 0,006776 0,006772 0,006774
Sönderfallet i serierna B och C sker som synes
synnerligen långsamt. Speciellt är detta fallet i serie C
där ännu efter 1% år titern är praktiskt taget
oförändrad.
Kloroform har med gott resultat använts under 5 år
vid universitetet i Alabama U. S. A. för detta ändamål.
(Ind. Eng. Chem. 12, 655, 1940.)
Brt.
En enkel apparat för fotoelektrisk titrering. Vid
titrering till ett färgomslag är det ej alltid lätt att veta
när titreringen är färdig, beroende på de ofta svaga
färgnyansskillnaderna. För att
eliminera dessa svårigheter
har bland annat den
fotoelektriska titreringsmetoden
tillkommit. De apparater
som användas härför äro
emellertid i allmänhet
ganska dyrbara. En enkel men
effektiv sådan kan man dock
med tämligen billiga
hjälpmedel själv förfärdiga.
Vid den i fig. 1 visade
apparaten passerar ljuset
vertikalt ned genom
lösningen. Lampan kan vara på
t. e. 60 watt och bör genom
någon anordning, t. e. genom
inkoppling av ett
regleringsmotstånd i kretsen, bringas
att lysa med konstant
ljusstyrka. En vanlig 50 ml
bägare är placerad ovanför
fotocellen, som i sin tur är
kopplad till en känslig gal-
vanometer. Numera finnas i marknaden en hel del olika
typer av fotoceller, varför det icke erbjuder några större
svårigheter att utvälja en lämplig sådan. Filtret mellan
lösningen och cellen är ej nödvändigt men ökar
apparatens känslighet och bör således ha samma färg som
lösningen. Användas vid ett flertal försök olika bägare
torde dessa ej nämnvärt ändra intensiteten av det
genomgående ljuset, förutsatt att bägarna äro av samma
glassort och storlek.
Denna apparat kan givetvis användas även för andra
ändamål än titrering. Sålunda kan man t. e. jämföra
de olika färgintensiteterna av ett färgämne löst i olika
vätskor. Vid titrering med fenolftalein som indikator
har man funnit, att denna anordning är ca 50 ggr
känsligare än ögat. — Journal of Chem. Ed. 18 (1941), 57.
E. b.
Kemiingenjörens roll i den tekniska forskningen. I
julihäftet av den amerikanska tidskriften Chemical
and Metallurgical Engineering gör tidskriftens
redaktör Sidney D. Kirkpatrick en sammanfattning av en
del synpunkter på ovanstående spörsmål, som föreligga
i en rapport från National Research Council till
National Resources Planning Board. Sammanfattande
säges: "Forskning är en viktig men knappast den
förnämsta uppgiften för kemiingenjören i industrien.
Snarare kompletterar han den vetenskaplige forskarens
arbete genom att översätta laboratorieresultaten till
fabriksskala och ofta genom att hjälpa ledningen att bedöma
de ekonomiska möjligheterna hos månget
forskningsprojekt." För ca 20 år sedan brukade man utan
differentiering använda kemister och kemiingenjörer i
forsknings- och nydaningsarbete (development work).
Det var därvid brukligt att placera alla nybörjare i de
analytiska laboratorierna och att sedan till
forskningsuppgifter överflytta sådana, som visade speciella
anlag härför. En del som icke visade sig lämpliga för
forskningsuppgifter överfördes till försäljningsarbete,
under det att ett fåtal kvarstannade i laboratorierna för
utförande av rutinarbete där. Denna situation har
emellertid småningom förändrats. En tämligen
deciderad uppdelning mellan kemister och ingenjörer inom
forskningsarbetet har ägt rum. Den kände
industriledaren W. L. Badger uttrycker saken på följande sätt:
1. Rent laboratoriearbete bör utföras av kemister.
Ingenjörsmässiga synpunkter spela i regel ingen roll
vid forskning på detta stadium.
2. Utveckling av en process i halvstor skala bör
handhavas av kemiingenjören, icke endast i avseende
på själva arbetets utförande utan även i avseende på
dess planläggning. Under detta stadium bör
emellertid ett intimt samarbete förefinnas mellan ingenjören
och kemisten, ehuru den senare bör vara underordnad
den förre.
3. Konstruerandet av den slutliga
fabriksanläggningen och dennas driftledning bör uteslutande
handhavas av kemiingeiijören. Sedan en process passerat
försöksstadiet i halvstor skala, är laboratoriekemistens
arbete huvudsakligen att öva kontroll över kvalitet och
giva råd i händelse av svårigheter.
Även andra framstående industriledare yttra sig i
ungefärligen samma riktning. Sålunda uttalade t. e.
D. E. Pierce i Träns. Amer. Inst. Chem. Eng., 29, 100
—11 (1933), att den halvstora försöksanläggningen
är den punkt, varest de flesta nya förfarandens
framgång eller misslyckande proberas. Här, halvvägs
mellan "provrörsforskning" och arbete i fullstor skala,
har kemiingenjören sitt största arbetsfält. Hans
uppgift är att studera den nya processen, att siffermässigt
fastställa dess egenheter i teknisk drift och att
fullkomna dess planläggning och apparatur, innan man
övergår till fabriksbyggande i full skala.
F. H. 8.
Fig. 1. Apparat för
fotoelektrisk titrering.
84
13 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
